Förhandlingar pågår just nu i EU om TTIP(Transatlantic Trade and Investment Partnership), ett handelsavtal som tillkommer som en följd av det ekonomiska läget och ska vara ett försök att få igång ekonomin inom EU. Här försöker man använda den nuvarande skulddrivna ekonomins problem för att begränsa enskilda länders förmåga till självstyre. Avtalet handlar om kostnader(i form av stämningar på avtalsbrott) på enskilda länders skattebetalare för att förhindra dem att fatta egna beslut genom att avtala bort rättigheter som strider mot företagens vinstsyften. Oron för det nya avtalet finns i så kallade ISDS-klausuler (Investor State Dispute Settlement) som innebär att företag kan kräva kompensation av stater för utebliven vinst. Till exempel Vattenfalls kontroversiella stämning av Tyskland för att landet valt att i folkhälsans namn fasa ut kärnkraften. Klausulen har även använts av tobaksbolag som stämt länder som skyddar folkhälsan. Ska EU verkligen få förhandla bort vår och andra enskilda länders rätt att själva bestämma över våra naturresurser, vår folkhälsa, vår välfärd och hur den skall utformas. Det är inget “handelshinder” att värna om miljön. Att värna om innehållet i maten. Hur vår sjukvård bedrivs. Vad mediciner innehåller. Att företagen faktiskt ska ha ett ansvar för vad de producerar. Att dom investerar klokt och med hänsyn till kunder och variationer i omsättningen.
Avtalet har ingen som helst betydelse på efterfrågan hos företagen, deras vilja att nyanställa. Att skapa jobb. Det är inte företagen som skapar jobb utan tillgången på pengar.
Frågan är istället hur, och vilka, som ska skapa och styra tillgången på pengar, och vad skall vi ska göra åt detta nu.
Från The Economist.
”Om du ville övertyga allmänheten om att internationella handelsavtal är ett sätt att låta multinationella företag bli rika på bekostnad av vanliga människor, då är receptet – ISDS”.
Artikeln från the Economist: Till artikeln ->
“Multinationals have exploited woolly definitions of expropriation to claim compensation for changes in government policy that happen to have harmed their business. Following the Fukushima disaster in Japan in 2011, for instance, the German government decided to shut down its nuclear power industry. Soon after, Vattenfall, a Swedish utility that operates two nuclear plants in Germany, demanded compensation of €3.7 billion ($4.7 billion), under the ISDS clause of a treaty on energy investments.”
“This claim is still in arbitration. And it is just one of a growing number of such cases.”
I Sverige är det ännu väldigt tyst om TTIP och ISDS och dess återverkningar på vår grundläggande parlamentariska beslutsförmåga. Det här handlar faktiskt ytterst om oss själva, om vi vill kunna fatta våra egna beslut.
Mer om TTIP här >>