How to commit to real change

real change can only be achieved by a fundamental reform of our monetary system.

Members of the Icelandic Parliament have submitted a motion to review Iceland’s monetary system and look at alternative monetary systems.

The resolution comes six months after the release of a report commissioned by the Prime Minister of Iceland entitled Monetary Reform – A better monetary system for Iceland that outlined the need for a fundamental reform of Iceland’s monetary system.

This report emphasises the limits of the current monetary system and sets out the merits of a Sovereign Money system, as advocated by Positive Money.

Read more here »

WHO-rapport om rött kött, charkprodukter och cancer

WHO och Agency for Research on Cancer (IARC) visar på ett samband svenska läkare varit medvetna om länge.

En rapport har kommit som gör den samlade bedömningen att det är aktuellt att ändra rådet vad det gäller konsumtionen av rött kött och chark, och redan idag rekommenderas en begränsad konsumtion på grund av risken för cancer.
En hög konsumtion av rött kött är därför jämställt i hälsofara med rökning, asbest och hög konsumtion av alkohol.
Konsumtionen av rött kött och charkprodukter bör begränsas till max 500 gram i veckan och endast en liten del av dessa 500 gram bör vara charkprodukter.

Till Livsmedelsverkets hemsida »

Om Köttindustrin och Klimatpåverkan på Jordbruksverkets hemsida »

Vad menar Carl Bildt?

Carl Bildt skriver på twitter: -Well, a clear majority in Greece doesn’t want the help that other Euro countries have offered. Their choice. But tragic.

Det finns inget tragiskt med att lyssna på vad folket man representerar önskar innan det fattas viktiga beslut i deras ställe. Det kallas demokrati.
Övriga Europa borde prova det innan de inför åtstramningar, nedskärningar och begränsningar för alla dom människor som besluten kommer att beröra direkt i deras vardag. I den meningen är medborgarnas vilja absolut.
Det handlar inte om att Grekland inte vill ha hjälp, utan hur den hjälpen skall ges.

Theodor Kallifatides uttryckte det på ett folkligt sätt såhär:
”Det här är en omröstning om det grekiska folket ska svälta med värdighet eller utan värdighet”.
Vi vet ju alltför väl vad som hände i Tyskland när den möjligheten inte gavs till dem. Men sedan fick stora skuldavskrivningar när man efteråt förstod hur viktigt detta var.

Island är ett annat föredöme för hur Europeiska demokratier bör agera i viktiga frågor.

Kanske borde Carl Bildt lyssna på vad President Ólafur Ragnar Grímsson har att säga:

Grekland har en jättechans imorgon.

den Grekiska staten behöver inte vara beroende av kreditmarknaderna för att kunna fungera

Grekland har imorgon en jättechans att ta kontrollen över, och kunna forma sin egen framtid förutsatt att man med en egen valuta också denominerar skulderna i den.

Monetärt suveräna regeringar har ett mycket större och flexiblare politiskt utrymme.

Regeringar av det här slaget kan inte bara kan utfärda sin egen valuta och betala statsskulder i sin egen denominerade valuta, utan de begränsningar på budgettransaktioner som man själva skapat kan också dynamiskt anpassas mot förändringar genom att man själv kan ändra på dessa regler.
Därför blir den här typen av regeringar inte heller ekonomiskt begränsade på det sätt som icke suveräna regeringar är, och dom kan då helt fokusera på viktiga frågor som full sysselsättning och prisstabilitet.

Det finns aldrig någon risk för en suverän nation som ger ut sin egen fritt flytande valuta om skulderna är denominerade i den egna valutan.
I denna mening är staten inte heller beroende av kreditmarknaderna för att kunna fungera.

Under ett sådant finansiellt system skulle makten att skapa pengar tas bort från banksektorn och överföras till ett offentligt organ, som t.ex. Bank of Greece. Bank of Greece skulle då vara ensamt ansvarigt för att skapa nya pengar och kunna överföra dom till regeringen som sedan skulle kunna använda dem för dom offentliga utgifterna.

Nationer som gett upp sin suveränitet genom att uppgå i valutaområden( t.ex. eurozonen ); eller genom att dollarisera sina valutor, är uppenbarligen inte i kontroll av, eller styr sin egen valuta och står därför inför samma begränsningar som länder led av under eran med guldstandarden.

EU Decides Not to Target Investments to Help Nations It Forced into Great Depressions

”On its face, the Juncker plan, therefore, is a disgrace. It expands the troika’s shameful corporate welfare policy while refusing to aid the 100 million EU citizens in Spain, Greece, and Italy (roughly one-third of the EU’s total population) who live in nations unnecessarily forced into Great Depression levels of unemployment by the troika’s insistence of inflicting austerity on economies already suffering from inadequate demand. It is also designed to be a stealth privatization program. Private companies will end up with majority ownership of vital infrastructure such as roads, tunnels, and bridges.”

Till artikeln »

Iceland: Fundamental reform of the monetary system must be considered

Frosti Sigurjonsson, Member of the Parliament of Iceland and Chairman of the Committee for Economic Affairs and Trade, today published a report outlining the need for a fundamental reform of Iceland’s monetary system.

The report describes how commercial banks in Iceland created far more money than was needed for economic growth. The Central Bank failed to bring the money supply under control using conventional means.

The report considers various reform proposals and concludes that the Sovereign Money proposal could provide a sound basis for effective reform in Iceland.

Till positive money´s artikel »

Ladda ner rapporten »

Iceland looks at ending boom and bust with radical money plan.
Artikel i The Telegraph »

EU TTIP och ISDS

Förhandlingar pågår just nu i EU om TTIP(Transatlantic Trade and Investment Partnership), ett handelsavtal som tillkommer som en följd av det ekonomiska läget och ska vara ett försök att få igång ekonomin inom EU. Här försöker man använda den nuvarande skulddrivna ekonomins problem för att begränsa enskilda länders förmåga till självstyre. Avtalet handlar om kostnader(i form av stämningar på avtalsbrott) på enskilda länders skattebetalare för att förhindra dem att fatta egna beslut genom att avtala bort rättigheter som strider mot företagens vinstsyften. Oron för det nya avtalet finns i så kallade ISDS-klausuler (Investor State Dispute Settlement) som innebär att företag kan kräva kompensation av stater för utebliven vinst. Till exempel Vattenfalls kontroversiella stämning av Tyskland för att landet valt att i folkhälsans namn fasa ut kärnkraften. Klausulen har även använts av tobaksbolag som stämt länder som skyddar folkhälsan. Ska EU verkligen få förhandla bort vår och andra enskilda länders rätt att själva bestämma över våra naturresurser, vår folkhälsa, vår välfärd och hur den skall utformas. Det är inget ”handelshinder” att värna om miljön. Att värna om innehållet i maten. Hur vår sjukvård bedrivs. Vad mediciner innehåller. Att företagen faktiskt ska ha ett ansvar för vad de producerar. Att dom investerar klokt och med hänsyn till kunder och variationer i omsättningen.

Avtalet har ingen som helst betydelse på efterfrågan hos företagen, deras vilja att nyanställa. Att skapa jobb. Det är inte företagen som skapar jobb utan tillgången på pengar.

Frågan är istället hur, och vilka, som ska skapa och styra tillgången på pengar, och vad skall vi ska göra åt detta nu.

Från The Economist.
”Om du ville övertyga allmänheten om att internationella handelsavtal är ett sätt att låta multinationella företag bli rika på bekostnad av vanliga människor, då är receptet – ISDS”.

Artikeln från the Economist: Till artikeln ->

”Multinationals have exploited woolly definitions of expropriation to claim compensation for changes in government policy that happen to have harmed their business. Following the Fukushima disaster in Japan in 2011, for instance, the German government decided to shut down its nuclear power industry. Soon after, Vattenfall, a Swedish utility that operates two nuclear plants in Germany, demanded compensation of €3.7 billion ($4.7 billion), under the ISDS clause of a treaty on energy investments.”

”This claim is still in arbitration. And it is just one of a growing number of such cases.”

I Sverige är det ännu väldigt tyst om TTIP och ISDS och dess återverkningar på vår grundläggande parlamentariska beslutsförmåga. Det här handlar faktiskt ytterst om oss själva, om vi vill kunna fatta våra egna beslut.
Mer om TTIP här >>

Ingenting i debatten handlar om bristen på pengar i ekonomin och skulden vi skapar för att få nya pengar. Alltså hur detta ska skötas. Allt fler verkar tro att om vi säljer ut välfärden, säljer våra gemensamma tillgångar, privatiserar och sänker skatten, så minskar skulden. Och så är det precis tvärt om. Vi måste låna mer för att skapa mer pengar. Och ju mer vi betalar av, desto mindre pengar finns det i ekonomin. Vilket sedan leder till att vi måste låna mer..
Diskussionen just nu är enbart retorisk och handlar bara om hur vi ska flytta runt pengarna som finns i bland dom 4% som staten skapar. Och då handlar det alltid om finansiering och inte om den samlade skulden. Hur uppstår den? Vad gör vi åt det?

Eftersom 96% av alla pengar bara skapas genom skuld så flyttar vi alltså pengar från den totala penningmängden och den verkliga ekonomin(4% av alla pengar) till våra affärsbanker för att betala skulden för att dom blev till. Det är alltså pengar som dom inte ens hade från början.

Argumentationsanalys

Det finns två typer av argument. Rationella argument och retoriska argument.
Vi kan förhålla oss på tre sätt till dessa.
Man kan förkasta dom. Man kan godta dom, eller vänta med att svara.
Dom retoriska argumenten vilar på presentation och uppträdande, dom rationella på hur väl påståenden motiverar en hållbar slutsats.
Det intressanta med dom populariserade diskussionerna just nu är att dom har fokus på retoriska argument, argument som gärna levereras i mediala debattgrupper.
Detta gynnar presentationen och uppträdandet och underlättar det retoriska avgörandet, men samtidigt flyttas också fokus bort från argumentens validitet.
Bort från argumentens giltighet och konsekvens i väljarens verklighet till att skapa och utse en retorisk segrare.
Man väljer sin sanning direkt genom att utse en vinnare på presentation och uppträdande, snarare än på giltiga argument som leder till en välgrundad, övertygande och följdriktig slutsats som också äger giltighet även efter det att den retoriska envigen är genomförd.
Rationella argument har ungefär 15 standardformer som underlättar en rekonstruktion av argumenten för att kunna avgöra om antagandena är sunda, motiverade och leder till en giltig slutsats. Vi kan efter dem skapa oss en god uppfattning om våra val är acceptabla eller inte.

Hur väljer vi våra sanningar?

Valet

Valet vi står inför är alltså om vi vill fortsätta införa en uppenbart felaktig och direkt skadlig ekonomisk modell eller välja en annan väg. Att som nu använda finanskrisen som argument och medel för att införa chicagomodellen är ju en katastrof för ekonomin som helhet. Framför allt eftersom det är den ekonomiska modellen som ligger bakom krisen.