Kategori: pengar

Democracy and how to go about it.

stbg

Maybe it is our parliament, and our gouvernment itself who need some adjustment.
What we see right now is that one part is missing in that equation. When considering the present situation, it is obvious something in our gouverning is not there, the parliament do not really answer to no one. The people they are responsible for is not really there, so they don’t have any real counterpart.
Just think about that for a moment.
Because right now they just answer to themselves. And this is not good democracy.
Who is taking care of our wealth. Were is our leadership of wealth. Who is taking care of our water. Our nature. Who is looking after our common good. Obviously, wealth is very much dependent on how new money first should be spent into the economy. But there is no true counterpart in parliament for that.
Our leaders badly need this. They should have to answer before the leader of wealth to be able to make good decisions for the people.
Right now, our parliament here in Sweden, as in many other countries, are divided among themselves, and arguing full time about who should be its leader. How parliament should be led, and in what direction. And with our media fully occupied by reporting on this disagreement, good decisions going out the window.
And this is currently built into the system by the absence of a real working counterpart.
For that to change, we need them to answer to someone on the basis of a working democracy, and that should be accomplished through a leadership of wealth.
With such a counterpart, our parliament then have to change its priorities to be only of concern to the wealth and wellbeing of its people.
We should even consider having a pre election on candidates where only women can vote. And after that we can all vote on the outcome of their election.

Our ambassador on Island suffered heavy criticism for it, but he is not too far from the truth, intuitively thinking democracy is being ”dismantled” by its current constitution in Sweden.

By thinking about it anew, we may actually adjust our parliament closer to its original vision, and maybe, we can then make our parlament the true working heart of democracy we want it to be.

Do our government really have to borrow money to spend?

stbg

Banks buy government securities by offering the reserves they already hold on accounts at the ”Riksgälden”. ”Riksgälden” then debit the banks deposits with government securities.
 
A sale of government bonds is something quite different from ”government loans”.

What we call ”borrowing” is more akin to a transfer of deposits from a transaction account to a savings account were banks get a better interest on their reserves.
When the arrangement expires the deposits is then brought back along with the interest rate or they are put up for a new period of time.

This is rightly considered as a good safety for the banks, because the state’s main asset is to create and give out new money when spending.
A government who owns its own currency cannot ”run out of money”. Which is more than evident if you are a member of the eurozone. Ask Greece, Finland , Portugal, Spain , Ireland what they have to give up not to run out.

Government securities are therefore nothing more than an interest-bearing savings account. They can always print new money. Or start issuing digital money.

Members of the eurozone like Finland, Greece, Portugal and Spain are being forced to give up valuable resources to not run out. Which is likely to put them into even more dependency to the currency issuer. Since these countrys are loosing their ability to be self sufficient and self-supporting, and to make decisions on their own resources.
They are tranfered to someone else to take advantage of.

Whats all this talk about a budget?

stbg

A balanced budget means no new injection of money into the economy.
The financial year looks the same at the end as it looked at the beginning.
No change has occurred.
There is only one reason to have such a limitation of wealth, that is if inflation threatens the economy as our gouvernment has charged too little tax out of it.

A budget surplus means that the government has managed to spend less money in to the private sector than they have taken out in tax.
This means that the private sector now has a deficit of money in it.
The financial year ends with the fact that there is less money in the private sector than there was in the start of the year.
This means that households and firms has to borrow or use their savings to maintain their consumption of goods and services in order to maintain the existing level of revenues and living standards.
This is also occurs when our banks are aloud to control the money supply.
If the surpluses are retained for a long time the whole of the private sector has to reduce their expectations and their economic activity, and we get a recession with unemployment as a consequence, or it has to try to compensate by putting itself into (more) debt. Which was the case leading up to the bank crisis in 2008.
A follow up to this happens when loans cannot be repaid, which later turned out to accelerate and spread the banking crisis.

With a budget deficit the state has charged less tax out of the economy than it has spent into what we use in the economy. There is a general financial prosperity and employment increase because the supply of money increases to come in line with the existing resources.

The macroeconomic terminology thus have an opposite impact on the real economy than household thinking because households and firms use the money. Gouvernments have the constitutional right to create and spend them for us to be able use them in the economy.

A budget then has nothing to do with ideology, an -ism or any doctrin. But it has all to do with who controls the money supply.

Protests have a cause

stbgLeave a comment

shutterstock_89005369

We are giving away our money sovereignty, our resources and our ability to decide and control our own policy.

We really dont have to create great difficulties for the local domestic markets, our domestic companies and our small cities in rural areas. We dont have to replace them by global supply chains.
The view of promoting export as the ”brokers” of the money that’s available to us is just dead wrong.

And austerity is not how to bring new money into the economy, its about scarsity and more of a long-term political agenda that privileges lenders over debtors and capital over labor.

The importance of this is that all new money can really first be spent into our economy for the interests of society as a whole when they are created, and first be used for our common purposes.

We dont have to accept opinions about our monetary system that isn’t shaped by the interest of our common good.

Riots have a reason

stbgLeave a comment

shutterstock_338434313

In most budgetary discussions, it is erroneously assumed that our national government has a financial constraint and has to budget like a household.
The analogy neo-liberals draw between household budgets and government budgets is false. Households use the currency and must finance their spending.

However, government issues the currency and must first spend (i.e. credit private bank accounts) before it can tax (i.e. debit bank accounts).

The claim that governments must tax or borrow to ”finance” its spending is false.

En grundläggande fråga

stbgLeave a comment

Vad som är sant på hushållsnivå och individuellt gäller inte på makronivå för samhället som helhet. Det är en känd paradox.
Individuellt kan vi spendera mindre och därigenom spara, men i en makroekonomi kan vi ju bara spara genom att först spendera.
Om staten spenderar in nya pengar i ekonomin på varor och tjänster så hamnar pengarna i den privata sektorn som våra gemensamma tillgångar och som betalningsmedel i ekonomin.

Var tror vi pengarna hamnar om dom skapas av någon annan?

Electronic money

stbgLeave a comment

What you may think is electronic money in your bank account, is actually an IOU from the bank backed up by a lot of risky assets.
What we are suggesting is that money that is used for payments needs to be risk free.

Ben Dyson – Positive Money

Vad är verklig förändring?

stbgLeave a comment

på vilket sätt förändrar vi något egentligen?

Det är inte genom att förhandla bort våra nationella och lokala rättigheter, eller rätten till våra egna resurser med mycket långtgående handelsavtal som vi skapar någon verklig förändring.
Vi gör det inte heller med en neo-liberal ekonomisk teoris självskadebeteende. Åtstramningar och utförsäljningar gynnar inte vår gemensamma ekonomi.
Inte heller gynnar det våra inhemska företag på något sätt.

Vi får heller inte vårt välstånd att växa generellt med detta, det är faktiskt tvärtom.

Staten sparar inte pengar för bättre tider genom åtstramningar. För att kunna spara pengar måste någon först skapa pengar som spenderas in i ekonomin.
Vart ska pengarna annars komma ifrån?
Säljer vi ut våra inhemska resurser blir vi ju beroende av andra när dom inte längre finns kvar.
Se vad som händer med Grekland, Finland, Spanien, Portugal, Irland när man överger kontrollen över den egna valutan.
Vad kommer inte dom att tvingas sälja ut för att få nya pengar?
Detta förhållandet gäller om vi ersätter vår egen valuta med någon annans, t.ex euron, eller om det är våra banker som får ge ut och bestämma hur våra pengar först ska användas.
Alla nya pengar kommer först att som nu användas på det sätt som gynnar våra bankers kapitalförvaltning bäst.

Nationalekonomiskt handlar det nu om en brist på pengar som skapats av en ekonomisk teori utan verklighetsförankring, och därför också om dess nuvarande långsiktiga politiska verkan som privilegierar långivare och kapital över arbetskraft.
Ett förhållande som naturligtvis inte är bra för våra inhemska företag, eftersom företagen och dess arbetskraft ju också är konsumenter av det som produceras i den lokala ekonomin.

Pengar i det nuvarande systemet är skuld, och pengar kan just nu bara tillföras ekonomin genom att hushållen och företagen lånar dem.

Så länge vi också föreställer oss att det är våra globala exportföretag som är ”mäklare” av alla pengar som finns tillgängliga för oss, så gynnar vi bara dom globala exportföretagen eftersom dom på ett indirekt sätt får styra en omvandling av självförsörjande lokala marknader till beroende konsumenter av globala försörjningskedjor.

Detta i sin tur åstadkommer stora svårigheter för våra lokala ekonomier, och för dom inhemska företagen, för vår landsbygd och för våra mindre städer.

Skulle inte vi bättre gynnas av att skicka våra pengar till andra nationer och bidra till vår faktiska levnadsstandard genom att få varor i gengäld, hellre än att lägga till deras verkliga standard och erhålla andras pengar tillbaka i gengäld?
Det dom kan göra med våra pengar dom fått i utbyte, är ju att antingen köpa mera varor och tjänster, eller spara dom för att göra detta vid ett senare tillfälle.

Det enda sättet för våra regeringar att ändra på detta i vårt nuvarande finansiella system är att skapa förutsättningar för alla att antingen kunna ta på sig mer skuld, eller att återta den konstitutionella kontrollen över penningmängden.

Vi skulle faktisk kunna använda vår välfärd och våra outnyttjade inhemska resurser så, att när nya pengar spenderas in i ekonomin, istället för att först hamna på våra finansmarknader, först spenderas på våra allmänna och gemensamma behov.

Varför tillåta att våra banker får finansiera sin egen likviditet genom att skapa och kontrollera tillgången på pengar?
Ett första steg att ändra på detta är genom att först se till att våra banker inte får skapa insättningar på konton ur tomma intet när dom ger ut lån.

Who Needs Balanced Trade? Who Needs a Balanced Budget?

stbgLeave a comment

”Exports are real costs; and Imports are real benefits.”

The book analyzes and critiques: Free Trade Policy; Balanced Trade Policy (including Warren Buffett’s proposal); three types of Fair Trade Policy; Trade for Public Purpose Policy; Impact Assessment for Trade Policy; Balanced Budget Fiscal Policy; Deficit Neutrality in the Long Run Fiscal Policy; Budgeting for Public Purpose Fiscal Policy; A Holistic Approach to Trade and Fiscal Policy; and A Critique of the Current Trade Deals.

Who Needs Balanced Trade? Who Needs a Balanced Budget? e-book »

Om att tvinga fram politiska förändringar

stbgLeave a comment

Ett scenario för att med finansiella medel ta kontrollen över demokratier.

Det här är också ganska precis tillvägagångssättet för hur skuldsättningen går till i eurozonen och orsaken till hur skuldsättningen i utvecklingsländerna har gått till historiskt.

Genom att låna i en annan valuta, eller att ersätta den egna valutan helt med någon annans(eller med digitala pengar från våra banker), tvingas länder att sälja ut och skuldsätta sig för att nya pengar ska tillföras ekonomierna av auktoriteten bakom valutan. Annars kommer inga nya pengar att utfärdas och nationen går omkull.
På det här sättet tvingas sedan länderna att undan för undan öka sitt beroende och skapa ytterligare förutsättningar för att kunna skuldsätta sig mer och mer.

Det är alltså en mall för att på ett ekonomiskt sätt kunna ta över en nation från dess befolkning.

Genom att tvinga dem att sälja ut sina tillgångar, dess råvaror och dess gemensamma statliga resurser och företag så tvingar man på detta sätt fram utförsäljningar och privatiseringar, för att ersätta den inhemska produktionen eller dom inhemska lokala företagen med globala företag, och på detta sätt ökar man också samtidigt behovet av att i fortsättningen kunna låna upp nya pengar att sätta in i ekonomin för att den ska tillföras nya betalningsmedel. Dom stora exportföretagen och deras ägare har en betydande roll i det här eftersom det är dom som uteslutande gynnas av detta förfarande.
Man tar helt enkelt kontrollen över en demokrati från dess folkvalda och från dess befolkning för att tvinga fram politiska förändringar som inte är i deras eget intresse och som dom kanske heller inte vill gå med på. Annars utfärdas inga nya pengar.

Vi ser samma scenario hända i Europa med Finland, Portugal, Grekland, Spanien, och Irland, som med länder tidigare i Afrika och Latinamerika.

Om en nation fortfarande äger och ger ut sin egen valuta är det här scenariot frivilligt och mycket självdestruktivt.

A questionable programme

stbgLeave a comment

Right now, 60 billion Euros are being created by the European Central Bank every month through its programme of Quantitative Easing (QE).

This money is flooding financial markets, inflating share and bond prices. This does little or next to nothing to help ordinary people and businesses.

Did you know that if the European bank gave this money directly to the people instead of flooding the financial markets, every citizen in the Eurozone would get 3,271 EUR to be used in the real economy.

This money would then be much better spent directly on our domestic markets and local businesses, creating jobs and economic growth.

Whose economy are we talking about

stbgLeave a comment

We have given the banks the rights to shape our minds on the economy.
Despite the fact that we know that the people who run the banks are primarily concerned with increasing the profitability of the banks.
By unwittingly not knowing what we are doing, we then take key decisions on their behalf. We base our opinions, and how to wiew the economy on how the banks make up their wiews. We simply accept their truth. And we accept self injuries, privatising common assets and austerity plans by their advisory.

This is dangerous.

We are giving away our resources and our ability to decide and control our own policy. By doing this we are just supporting the conditions to further push up debt, house prices, inflate speculative financial bubbles, and starve small businesses of investment.

When our government talks about the economy, about their financial policies and funding, it is all to obvious that the decisions they are making about our economy are shaped by the interests of our banks.

They are not shaped by the interest of our common good.

Sovereign Money Initiative

stbgLeave a comment

The Swiss population will be the first in the world to vote on their banking and monetary system, thanks to the tireless efforts of a pro-Sovereign Money campaign.

“In a nutshell, the proposal extends the Swiss Federation’s existing exclusive right to create coins and notes, to also include deposits.
With the full power of new money creation exclusively in the hands of the Swiss National Bank, the commercial banks would no longer have the power to create money through lending. The Swiss National Bank’s primary role becomes the management of the money supply relative to the productive economy, while the decision concerning how new money is introduced debt free into the economy would reside with the government”.

Heres a link to their website »

And here is Reuters report on it »

Glöm allt som står i läroböckerna, det är nämligen fel.

stbgLeave a comment

Cervenka: Därför är världens ekonomi så bräcklig

Ständigt aktuell artikel av Cervenka och det mest grundläggande vi behöver veta om våra pengar för förståelsen av Nationalekonomi.

”Adair Turner konstaterar att både i vanliga läroböcker men också i avancerad makroekonomisk litteratur brukar banker beskrivas som mellanhänder, som lånar ut pengar som andra satt in. Tyvärr är detta en mycket dålig beskrivning, enligt Adair Turner. I själva verket skapar bankerna pengar i samma sekund som de beviljar nya lån. Därmed uppstår också ny köpkraft. Detta sker Ex nihilo, ur tomma intet.”

”Till vad används alla dessa krediter? En annan myt som förekommer i läroböcker är enligt Adair Turner att banker i första hand ger lån till investeringar. Men i moderna ekonomier går allt mindre till satsningar i vad som skulle kunna kallas den produktiva ekonomin som att bygga vägar eller fabriker. I Storbritannien är andelen mindre än femton procent. Desto mer av de lånen används istället till att köpa redan existerande tillgångar som fastigheter, alltså spekulation, eller till att tidigarelägga konsumtion. Att det ökar sannolikheten för bubblor säger sig självt.”

Till Artikeln i SvD »

Det är konstigt hur vi ser på ekonomi

stbgLeave a comment

Så länge vår regering och riksdag inte kontrollerar penningmängden så påverkar den heller inte vårt välstånd eller vår sysselsättning i någon större utsträckning.

Ingen regering har någon finansiell kraft i sina beslut utan dess konstitutionella rätt att ge ut och styra hur våra pengar först ska användas.

Vi får vänja oss vid att våra banker, eftersom de tillåts kontrollera och ge ut nästan hela penningmängden, kommer att fortsätta finansiera sin egen likviditet och spekulera i en finansiell sektor som ökar 3 gånger snabbare än ekonomin i övrigt.

Så länge vi samtidigt också föreställer oss att det är dom globala exportföretagen och deras ekonomi i sig, som är mäklare av de pengar som finns tillgängliga för att användas i ekonomin, och att dom på ett indirekt sätt får styra en omvandling av självförsörjande lokala ekonomier till beroende konsumenter av globala försörjningskedjor, så skapar vi svåra förhållanden för de inhemska företagen, för den gemensamma inhemska ekonomin, och för människorna i dom glest befolkade områdena i vårt land.

Vi kommer därför fortsatt att ha en liten gemensam penningmängd, låga löner, låg konsumtion och långa köer på arbetsförmedlingarna. Vi kommer att fortsätta skylla detta på varandra, på våra olikheter, på idéer och politiska ideologier, och ingenting kommer därför att förändras.

The ideology of money scarcity

stbgLeave a comment

the transformation of self-sufficient local economies into the unwitting and dependent consumers of global supply chains is bad macroeconomic policy.

”..the primary beneficiary of the ideology of money scarcity, however, is the modern corporation -especially the multi-national corporation which has as its business model the transformation of self-sufficient local economies into the unwitting and dependent consumers of global supply chains from which the corporations greatly profit. The ideology of money scarcity assists this business model in numerous ways. The most powerful assist derives from the perception that the corporate economy itself is the “broker” of the money that’s available to be used in the world. This perception is projected and reinforced by the global stock and financial markets which seem to be the exclusive decision-makers about who gets to spend money, and for what purpose—even to the point of establishing and reinforcing the belief that sovereign governments themselves must borrow their money from the corporate economy’s “financial industry.”
Thus the multi-national corporations are positioned perfectly to manipulate and guide the political decisions that support their business model, and their bottom line.”

We seem to have forgot the simple fact that a sovereign government like the one here in Sweden, is the monopoly issuer of the currency, and it is by mishandling this, our sovereign rights to our currency that creates the difficult conditions for the domestic companies, our common domestic economy, and for the people in the thinly populated areas of our country.

More at New economic perspectives »

Bostadspriserna drivs upp av alla nya pengar som bankerna skapar

stbgLeave a comment

det är den verkliga ekonomin som behöver mer pengar inte den finansiella.

Så länge våra bostadsmarknader drivs av en kreditgivning där våra banker får skapa nya pengar som leder till att allt högre priser skapas på bostäder, så kommer människor att behöva en allt högre och högre skuldsättning för sitt boende. Och eftersom bolån utgör nästan 80 procent av hushållens skuld är en sådan kredittillväxt ohållbar.

Det är viktigt att komma ihåg att pengarna vi lånar inte kommer från andras insättningar. Det är nya pengar som bankerna tillåts skapa när dom ger ut lån.
Pengar i det nuvarande systemet är skuld, så det enda sättet som vi kan tillföra pengar till ekonomin och förse hushållen och företagen med nya pengar är om vi lånar dem från våra banker.
Våra banker skapar nya pengar på ett konto genom att helt enkelt använda en dator och ändra siffrorna på det kontot som ska ändras. Det är förvillande likt, men inte samma sak som att trycka nya pengar eftersom dom här pengarna skapas digitalt.

Till Artikel i SVD här »

Svenska systersiten till Positive Money, Positiva pengar » har skrivit mer om detta.

En grundläggande ekonomisk skillnad

stbgLeave a comment

om fler få lön, och om tillgången på nya pengar ökar, ökar inte den inhemska efterfrågan och tillväxten då?

En intressant sak som helt gått vår mainstream media förbi är det faktum att man med den nyliberala ekonomiska teorin här i Sverige har skapat nya differenser mellan reallönernas tillväxt och produktivitetstillväxten. Jag syftar alltså inte på det politiska spelet utan på den makroekonomiska funktionaliteten hos en teori.
Våra politiska beslutsfattare har genomfört ett grundläggande ekonomiskt skifte i vilket man har skapat ett nytt förhållandet mellan arbete och kapital. De har på detta sätt låtit våra finansmarknader få en allt större andel av nationalinkomsten och låtit bygga in en omsättning av kapital som pumpar in mer och mer pengar i de avreglerade finansmarknaderna istället för att de hamnar in i den gemensamma ekonomin.

Det här i sin tur leder till att våra företag och hushåll kommer att pressas hårt för att uppnå likviditet eftersom staten samtidigt ska bygga budgetöverskott. Budgetöverskott bidrar också till att minska tillgången på pengar.

Den ekonomiska styrningen och den ekonomiska teorin har mer eller mindre medvetet sett till att vi fallit offer för att skapa så mycket skuld som möjligt för så många människor som möjligt, för att därigenom säkerställa att företagens vinster växer och att produktionen säljs. Det här gynnar framför allt dom stora globala exportföretagen, inte dom inhemska.

Den minskade lönedelen av ekonomin har på det här sättet blivit en del av företagens vinstmarginal.
En lön som ju i sin tur omsätter den inhemska produktionen genom att den betalar för att förbruka den.

Ju mindre pengar som finns för att betala för den inhemska produktionen, ju mindre kommer vi att sälja av den och ju mer kommer detta att öka beroendet av globala exportföretag på bekostnad av våra inhemska företag.

Vi har hamnat i en ond cirkel. Så länge vi fortsätter att skuldsätta oss så kommer nya pengar att skapas i ekonomin. Om vi sparar, skapar överskott eller gör åtstramningar så minskar pengarna. Vi får en ekonomisk recession och hela ekonomin kommer att gå kräftgång och kön till arbetsförmedlingarna växer.

Vi kan faktiskt inte göra någonting åt detta med avregleringar eller åtstramningar. Det gör faktiskt bara saken värre eftersom nästan hela vår penningmängd(96%) tillåts vara privatiserad.

En ytterligare reflektion att göra här, är att det är precis tillvägagångssättet för hur skuldsättningen av utvecklingsländerna har gått till.
Genom att låna i en annan valuta eller ersätta den egna helt med en annan, tvingas länder sälja ut och skuldsätta sig för att nya pengar ska tillföras ekonomierna av auktoriteten bakom valutan. Annars kommer inga nya pengar att utfärdas och nationen kan gå omkull. På det här sättet tvingas länder att öka sitt beroende för att skapa ytterligare förutsättningar att kunna skuldsätta sig än mer.
Det här skulle alltså kunna vara mallen för att på ett ekonomiskt sätt ta över en nation. Genom att tvinga dem att sälja tillgångar, råvaror eller resurser, eller att tvinga fram privatiseringar, och att ersätta den inhemska produktionen eller dom inhemska lokala företagen med någon annans globala företag. Eller helt enkelt för att ta kontrollen över en demokrati från dess folkvalda och dess befolkning och tvinga fram politiska förändringar dom kanske inte vill gå med på.
Vi ser samma scenario hända i Europa med Finland, Portugal, Grekland, Spanien, och Irland, som med länder i Afrika och Latinamerika.

När Staten har överskott har någon annan sektor underskott

stbgLeave a comment

Statens överskott går inte att jämföra med ett överskott för en hushållsekonomi. Hushållen ger inte ut pengar.

Det offentliga underskottet är ju lika med det icke-offentliga överskottet.
Alltså själva källan till dom finansiella nettotillgångarna i den icke-statliga sektorn.

Det är helt enkelt en logisk konsekvens av den makroekonomiska balansräkningen med sektorbalanser vilken är tillämplig på alla nationer och alla tidsperioder.

”Det är alltså önskvärt att ha det största och mest effektiva spenderandet av vår regering utan att detta skapar prisinflation. Detta i sin tur begränsas bara av att det finns verkliga och hållbara resurser i utbyte mot pengarna som spenderas.”

I Augusti minskade tillgångarna i den privata sektorn med 21,1 miljarder. Våra företag och hushåll hade alltså 21,1 miljarder mindre att spendera i den inhemska ekonomin i Augusti eftersom exporten också har överskott.

”De totala inkomsterna i statens budget för augusti blev 80,2 miljarder kronor, medan de totala utgifterna uppgick till 59,0 miljarder kronor. Därmed blev saldot i statens budget för månaden ett överskott på 21,1 miljarder kronor. Det är 9,4 miljarder kronor högre än samma månad föregående år.”

Till Ekonomistyrningsverkets hemsida »

Hittills i år är överskottet i statens budget 38,1 miljarder kronor, 6,2 miljarder mer än förra året …

Kvantitativ lättnad på rätt sätt

stbgLeave a comment

Det är uppenbart att den monetära policyn inte fungerar. Den åstadkommer heller inte de effekter man hoppats på.

Tryck mer pengar. Det finns lägen då det är skadligt att budgetera stramt, och vi är där nu. Penningpolitiken klarar bevisligen inte att på egen hand bekämpa lågkonjunkturen eller ens någorlunda uppnå inflationsmålet.

”Om staten ökar mängden kronor i ekonomin sjunker så småningom penningvärdet och inflationsmålet kan uppnås. Produktionen kommer snabbt att höjas, eftersom en del av de extra kronorna kommer att spenderas direkt. Lediga resurser tas i anspråk. Arbetslösheten kommer att sjunka snabbare än annars vore fallet. Även när priserna stiger, kommer en högre efterfrågan att hålla i sig, åtminstone så länge räntorna inte höjs i motsvarande mån.”

Till Artikel i DN »

Budgetperspektiv

stbgLeave a comment

Ingenstans i åsiktsfloran om budgeten verkar det handla om vad pengarna en regering spenderar faktiskt gör med penningmängden i ekonomin.

Hur skapas den? Vem kontrollerar den? Hur stor är den? Vem bestämmer hur den först ska användas?

Pengar spenderade på ett funktionellt sätt får hela ekonomin att växa så länge det finns outnyttjad arbetskraft och outnyttjade resurser tillgängliga att utfärda pengar för. En ekonomi växer i takt med att penningmängden ökar i nivå med växande befintliga resurser.

Diskussionen borde handla om vår totala penningmängd, hur den bäst ska kunna nyttjas och vad som är effektivast möjliga sätt för våra gemensamma ändamål att använda den på.

När staten spenderar hamnar pengarna som tillgångar på privata konton hos företag och hushåll i den privata sektorn bland annat i form av lön, och köp av material och tjänster. Det är pengarna vi använder som betalningsmedel.

Om den delen verkligen förändrades så att den blev större skulle det få den samlade ekonomin att börja växa för att komma i nivå med outputen i den.

Det kan vi inte åstadkomma med skatter.

Höstbudgeten och skatter i ett historiskt perspektiv

stbgLeave a comment

sagt av Thomas Pikkety om beskattning.

”Mellan 1930 och 1980 var genomsnittsbeskattningen för dom högst betalda i USA 82%. Vilket till och med var högre än i Sverige, Frankrike och Tyskland.

– Vilka lärdomar kan vi dra av detta då?

För det första förstörde det inte den amerikanska kapitalismen eller demokratin. Den fanns kvar i slutet av perioden.

Den andra slutsatsen handlar om tillväxttakt, produktivitet och innovation.
Det är intressant därför att den amerikanska tillväxten under 1950, -60 och -70 talen faktiskt var högre än de varit sedan 1980 talet.”

Nu är det Finlands tur

stbgLeave a comment

Finlands sak är vår.

Nu är det Finlands tur att fundera på om vi ska fortsätta att tillåta att våra finansmarknader ska få diktera vår ekonomiska politik via våra affärsbanker, eller om vi faktiskt vill kunna styra över den själva för att kunna tillgodose våra allmänna och gemensamma politiska mål.

Det är alltså Finlands tur att tvingas till samma självdestruktiva åtstramningar som Grekland tvingades till.

Det är ingen skillnad mellan ett medlemskap i eurozonen, eller som vi gjort i Sverige, att överlåta vår konstitutionella rätt att skapa pengar och därigenom också kontrollen över penningmängden till våra privata banker. Vi har ju under dessa förhållanden ändå övergett riksdagens och regeringens rätt att i verkligheten kunna styra över finanspolitiken och därigenom också att bestämma hur pengar först ska användas, till någon annan.

”It will be as if each EMU member country were to attempt to operate fiscal policy in a foreign currency; deficit spending will require borrowing in that foreign currency according to the dictates of private markets.”
– L. Randall Wray in his 1998 book, Understanding Modern Money

Det är viktigt att notera att tanken bakom dessa åtstramningar är föreställningen att det kommer en dag då våra regeringar kommer att ”få slut på pengar”. Att en nation kommer att gå omkull om den inte skär ner på dom offentliga utgifterna och säljer ut sina tillgångar.

Men under nuvarande förhållanden kommer det här bara leda till att en Nation ökar sitt beroende, att ett land tvingas att skapa ytterligare förutsättningar att skuldsätta sig än mer.

En nation kan visst gå omkull, helt sant, men inte alla nationer.

En nation kan faktiskt bara bli oförmögen att betala sina utgifter om valutan som används ges ut av någon annan, svarar mot en myntfot(t.ex. guldet.), eller om landets skulder är i någon annans valuta än den egna.

Finland delar den här minsta gemensamma finanspolitiska nämnaren med många andra länder. Inte bara i västeuropa. Utan även med alla de länder som vi vanligtvis kallar ”utvecklingsländer”.

Vi kan ha hur många åsikter som helst om detta, men vad vi egentligen borde diskutera är grundläggande fakta.

En förändring kan faktiskt bara ske om vi först gör en grundläggande förändring av vårt monetära system.

Till Artikel i SVD »

Det måste bli ett slut på daltandet med bankerna

stbgLeave a comment

av Andreas Cervenka – SVD Näringsliv »

Men Björn Wahlroos har rätt när det gäller Sveriges Riksdag. Ur bankernas perspektiv är de regeringar som sammansätts ur riksdagen verkligen finansiella idioter. Våra regeringar kommer och går, den politiska orienteringen skiftar, men vårt monetära system består. Här sker inte någon verklig förändring.

Jo förresten, våra banker får fortsätta skapa pengar för sin egen kapitalförvaltnings skull. Vilket bl.a gör att våra inhemska banker kan växa sig större än Sveriges BNP, och genom att dom kontrollerar penningmängden så bestämmer dom också hur alla pengar först ska användas. Det är ingen tillfällighet att den finansiella sektorn växer 3ggr snabbare än ekonomin i övrigt, trots att staten har konstitutionell ensamrätt på utgivningen av svenska pengar.

Folket i en hel nation ägnar sig här åt att diskutera åsikter istället för grundläggande fakta.

Det är därför vi på ett självdestruktivt sätt skär ner och gör åtstramningar.

Ekonomin behöver pengar, inte åtstramningar

stbgLeave a comment

deficit

Det sägs ofta att vi med vår välfärd lever över våra tillgångar. Att vi blivit beroende av skuld. Att vårt underskott gör att vi måste dra ner på våra utgifter.

Det är inte möjligt i den nuvarande ekonomin.

Anledningen till att vi skuldsätter oss är inte för att vi har lånat vårdslöst av någon annans insättningar.
Pengar i det nuvarande systemet är skuld. 96% av alla pengar skapas när våra banker ger ut lån.
Så det enda sättet som vi kan tillföra pengar till ekonomin och förse företagen med pengar är om vi lånar dem från våra banker.

Det här är alltså själva motsatsen till vad vi får höra från våra politiker. Att vi måste skapa besparingar, alltså överskott med vilka vi sedan kan göra investeringar i välfärden.
Här har våra politiker och ekonomer alldeles blandat ihop det med hur en hushållsekonomi fungerar. (Hushållen skapar inte eller ger ut nya pengar.)
Vi kan alltså inte spara eller göra åtstramningar om vi också vill investera. Pengarna måste först spenderas in i ekonomin innan dom kan sparas!

I verkligheten har pengar alltså inte skapats om inte skulden skapats före dom, och det är det här missförståndet som skapat den nuvarande situationen med våra spartankar och åtstramningar.

Så länge vi fortsätter att skuldsätta oss så kommer nya pengar att skapas i ekonomin. Om vi sparar eller gör åtstramningar så minskar pengarna. Vi får då en recession. En ekonomisk tillbakagång med mindre pengar.

Det enda sättet för våra regeringar att kunna hantera detta i vårt nuvarande finansiella system, är att antingen skapa förutsättningar för alla att kunna skuldsätta sig mer, eller att återta sin konstitutionella kontroll över penningmängden. Betydelsen av det senare skulle innebära att nya pengar först skulle komma att spenderas och användas för våra gemensamma ändamål.

2013 gav staten ut 85 miljarder ca 4% av den totala penningmängden. Samma år, 2013 gav våra banker ut 1700 miljarder. Dessa pengar är skuld.
Majoriteten av dom pengarna hamnar sedan på våra bostadsmarknader och i den finansiella sektorn.

Det är alltså inte konstigt att ekonomin i den privata sektorn upplever en recession.

Hans Rosling om det svenska biståndet

stbgLeave a comment

”Pengarna (för flyktingmottagningen) tas inte från svenska budgetposter.
Det tar vi från fattiga människor i Afrika. 8 miljarder tas från planerade biståndsprojekt via dom internationella organisationerna.
Det är dom pengarna vi använder. Vi har inte rört den svenska budgeten.

Västra Götaland får mer av biståndspengarna än Mozambique får, och Mozambique är det land som får mest svenskt bistånd.

Ungefär en fjärdedel av biståndet används nu för flyktingmottagandet”.

– Hans Rosling

Why austerity is not a good alternative

stbgLeave a comment

governments can go broke, but not all governments

Iceland suffered the worst banking crisis in history; all three of its biggest banks failed, its total debt jumped to 800% of GDP – far worse than what any European country faces today, relative to the size of its economy. And under pressure from public protests, its president put how to deal with the crisis to a vote. Some 93% of the population voted against paying for the bankers’ recklessness with large cuts to their health and social-protection systems.”

And what happened?

Under Iceland’s universal healthcare system, ”no one lost access to care. In fact more money went into the system.

Iceland now is booming; unemployment fell back to below 5% and GDP growth is above 4% – far exceeding any of other European countries that suffered major recessions.”

It is important to note that the neo-liberal thinking behind austerity plans envision that one day Governments will go broke unless we cut government spending.
Well, governments can go broke, but not all governments.

That thinking only applies to governments whose monetary systems are commodity-based, such as those on the gold standard, which most has left behind long ago.
It is also the case with governments using fiat money if that official fiat currency is issued by another authority, such as the eurozone, or if they owe debts in a fiat currency issued by another governmental authority.

Om den monetära unionen

stbgLeave a comment

och den logiska konsekvensen av den makroekonomiska balansräkningen

Det är intressant att man i den monetära unionen har ett krav på att underskotten inte får överstiga 3% per år.

Inom unionen betyder det här att dom stora exportländerna med stora exportöverskott kan tillåta sig att ha budgetöverskott år efter år, precis som alla nationer inom unionen kan, om enskilda medlemsländer säljer mer varor till andra medlemsländer än vad de köper av dom.

Det här innebär samtidigt att minst ett land måste dra på sig underskott för varje annan nation som driver ett överskott.

Det är helt enkelt en logisk konsekvens av den makroekonomiska balansräkningen med sektorbalanser vilken är tillämplig på alla nationer och alla tidsperioder.

Starka producentländer kommer att driva överskott gentemot andra länder som har svårare att exportera sina varor och tjänster. Samtidigt ska dessa medlemsländer följa det strikta 3% kravet.

Hur går det här ihop?

Det gör det inte.

Men kanske går det om man kan införa en slags turordningslista där länderna emellan får turas om att driva överskott och underskott, samtidigt som man då inte heller påtvingar länderna en ekonomisk politik med åtstramningar under dom åren som man tvingas till underskott.

Länderna som driver överskotten är ju dessutom också så moraliskt övertygade om den hushållsekonomiska tanken att dom inte kan föreställa sig att det är möjligt för någon nation att nå full sysselsättning med ett underskott, samtidigt som man också har ett BNP som ökar. Ett tillkortakommande som är mycket försvårande.

Så vad gör ECB och dom starka exportländerna i den monetära unionen då?

Jo, dom driver hårda sparprogram och utförsäljningar mot medborgare i medlemsländerna med underskott, samtidigt som bankerna får stora lättnader som tillser att dom hamnar i balans igen, trots att dom hamnat där dom är på grund av osäkra finansiella produkter där dom tjänar pengar på förhållandet med överskottsländer och underskottsländer.

Om den offentliga sektorns spenderande

stbgLeave a comment

När staten och den offentliga sektorn spenderar hamnar pengarna som tillgångar på privata konton hos företagen och hushållen i den privata sektorn bland annat i form av lön, köp av material och tjänster istället för att de till större del hamnar i finanssektorn och på våra finansmarknader.

Vår regering, istället för våra finansmarknader kan alltså bestämma hur våra pengar först ska användas. Det är en konstitutionell rättighet.

Trots detta så får våra banker ge ut 96% av alla pengar.

Det här är en stor anledning till att finanssektorn växer 3 gånger snabbare än ekonomin i övrigt.

Hur räddas en bank?

stbgLeave a comment

Våra affärsbanker har konton hos Riksbanken precis som vi har konton hos våra banker. Så för att ändra på ett konto så använder man helt enkelt en dator och ändrar siffrorna på kontot som ska ändras. Det är likt, men inte samma sak som att trycka nya pengar eftersom dom här pengarna skapas digitalt.

Det är på det här sättet våra banker räddades. Det gjordes inte med skattemedel.

Vi kan skapa vår välfärd på exakt samma sätt.

Om höstbudgeten

stbgLeave a comment

pengar uppstår inte bara ”magiskt” ur ekonomisk aktivitet. Dom måste sättas in. Frågan är bara vem som ska göra det.

Idag ska regeringen överlägga om höstbudgeten. Men redan innan förhandlingarna inletts så talar man om att det inte finns något utrymme för ofinansierade reformer.

Vad är det för nonsens?

Ekonomin lider brist på pengar. Hushållen och företagen måste låna eller använda sina besparingar för att upprätthålla sin konsumtion av varor och tjänster. Alltså för att kunna bibehålla den befintliga nivån på omsättning och levnadsstandard och för att nya pengar ska kunna spenderas in i ekonomin.

Pengar i det nuvarande systemet är skuld. Pengar kan bara skapas när banker ger ut lån. Staten står bara för ca 4% av hela penningmängden.
Så det enda sättet som vi kan tillföra pengar till ekonomin och förse företagen med pengar är om vi lånar dem från våra banker.

Vi har nu en recession med hög arbetslöshet, vilket innebär att det finns ett stort utrymme för staten att spendera in nya pengar på befintliga och outnyttjade resurser. Vi kan alltså inte spara eller göra åtstramningar om vi också vill investera i befintliga resurser och då också i vårt välstånd.

I verkligheten har pengar alltså inte skapats om inte skulden skapats före dom. Det är det här missförståndet som skapat den nuvarande situationen med våra spartankar och åtstramningar.

Under dom här förutsättningarna pratar man om en balanserad budget som inte innebär några nya tillskott på medel i ekonomin.
Budgetåret ska se ut på samma sätt i slutet som i början. Ingen förändring ska ske i den gemensamma ekonomin. Allt är tydligen riktigt riktigt bra…
Det finns nu bara en anledning att införa en sådan begränsning av ekonomin och vår gemensamma levnadsstandard, det är om inflationen hotar ekonomin eftersom det tas ut för lite skatt ur den.

Men vi har ju deflation och ekonomin lider av för lite pengar. Vad menar regeringen?

Är det inte regeringens konstitutionella rätt att ge ut pengar och därigenom också bestämma hur dom först ska användas?
Och varför överlåter regeringen dom verkliga besluten till den finansiella sektorn att kunna styra över finanspolitiken?

Om Överskottsmålet

stbgLeave a comment

Konjunkturinstitutet ger regeringen rätt i slopandet av överskottsmålet.

Det här är mycket viktigt för vårt generella välstånd därför att:

En balanserad budget innebär inga nya tillskott på medel i ekonomin.
Budgetåret ser ut på samma sätt i slutet som i början. Ingen förändring har skett.
Det finns bara en anledning att ha en sådan begränsning av välståndet, det är om inflationen hotar ekonomin eftersom det tas ut för lite skatt ur den.

Ett budgetöverskott innebär att staten lyckats spendera mindre pengar till den privata sektorn än den tagit ut i skatt. Det här betyder att den privata sektorn nu har ett underskott av betalningsmedel.
Budgetåret slutar med att det faktiskt finns mindre pengar i den privata sektorn än det fanns i börjar av året.
Det innebär att hushållen och företagen måste låna eller använda sina besparingar för att upprätthålla sin konsumtion av varor och tjänster. Alltså för att kunna bibehålla den befintliga nivån på omsättning och levnadsstandard.
Om överskottet behålls för länge så måste hela den privata sektorn minska sina förväntningar och sin ekonomiska aktivitet och vi får en recession med bl.a arbetslöshet som följd, eller så försöker den kompensera sig genom att sätta sig i skuld.
Här tar man lån som då kanske inte går att betala tillbaka och det i sin tur kan skapa en bankkris.

Med ett budgetunderskott har staten tagit ut mindre skatt än den har spenderat pengar in i ekonomin. Det innebär generellt ett finansiellt välstånd och ökad sysselsättning eftersom tillgången på pengar ökar för att komma i nivå med resurserna.
Sparandet som ökar investerandet ökar. Till exempel med köp av statspapper som flyttar pengar fram och tillbaka mellan den privata sektorn och räntebärande kontoinnehav hos riksbanken/riksgälden.
Det är alltså detta vi missvisande kallar för ett ”underskott” eftersom det har en motsatt betydelse i realekonomin.

Pengar och Skatt

stbgLeave a comment

När staten skapar nya pengar så får den ett underskott som motsvarar pengarna som givits ut och spenderats in i ekonomin.

Tillgången på pengar, alltså de pengar som staten spenderat, är hushållens och företagens betalningsmedel och ”sparade” tillgångar i ekonomin. Dessa tillgångar balanseras av att vi betalar skatt. Genom skatten får vi då ett kontinuerligt flöde i realekonomin utan skuld, vilket begränsar inflationen.

97% Owned

stbgLeave a comment

is it the privatised, debt-based monetary system that gives the banks the power to create money which causes the problems?

”When money drives almost all activity on the planet, it’s essential that we understand it. Yet simple questions often get overlooked – questions like: where does money come from? Who creates it? Who decides how it gets used? And what does that mean for the millions of ordinary people who suffer when money and finance breaks down?”

More on the video here »

Reversed thinking

stbgLeave a comment

In 2013 the state created money in Sweden was 85 billion crowns. This is what our politicians call our ”deficit”. This money will become an asset to the households and firms in the private sector to buy things when they are spent into the economy by the state.

In the same year bank created money amounted to 1700 billion plus 10 billion in reserves. This money is created by debt.

What if we had full reserve banking as an alternative to fractional reserve banking, in which banks instead were required to keep the full amount of each depositor’s funds in cash, ready for immediate withdrawal on demand. And by then function as the asset managers they are meant to be in the first place.

Think of what we could do with 1710 billion crowns for the benefit and progress of society.

This thought is very appealing. Unfortunally only Island seem to have the political courage to consider it as a practical reality.

Vad allt handlar om egentligen

stbgLeave a comment

Till slut handlar den pågående och utdragna finanskrisen om vi ska fortsätta att tillåta att våra finansmarknader ska få diktera vår ekonomiska politik via våra affärsbanker, eller om vi vill kunna styra över den själva för att kunna tillgodose våra allmänna och gemensamma politiska mål.

Its not just about the Greek crisis?

stbgLeave a comment

L. Randall Wray in his 1998 book, Understanding Modern Money

Under the EMU, monetary policy is supposed to be divorced from fiscal policy, with a great degree of monetary policy independence in order to focus on the primary objective of price stability.

Fiscal policy, in turn will be tightly constrained by criteria which dictate maximum deficit-to-GDP and debt-to-deficit ratios. Most importantly, as Goodhart recognizes, this will be the world’s first modern experiment on a wide scale that would attempt to break the link between a government and its currency.

It will be as if each EMU member country were to attempt to operate fiscal policy in a foreign currency; deficit spending will require borrowing in that foreign currency according to the dictates of private markets.

Det är egentligen ingen skillnad mellan ett EMU medlemskap och att överlåta vår konstitutionella rätt att skapa pengar till våra banker. Vi överger ju i vilket fall som helst riksdagens och regeringens rätt att verkligen kunna styra finanspolitiken.

Minusränta varför då?

stbgLeave a comment

det finns väl ett mer logiskt sätt att öka tillväxten på.

Med minusränta är det meningen att Riksbanken vill få in mer pengar i ekonomin.

Vår gemensamma ekonomi har alltså för lite pengar och på detta sätt vill alltså Riksbanken att bankerna skall sluta spara pengar hos dem och se till att pengarna spenderas istället.
Detta skall i sin tur sedan bidra till att öka tillväxten.

Samtidigt oroas man både i Sverige och i övriga EU över att den privata skuldsättningen är för hög. Denna i sin tur drivs på av att våra banker får skapa och kontrollera nästan hela penningmängden och hur de nya pengarna först ska användas.

Att hushållen fortsätter att skuldsätta sig mer kan bland annat förklaras med en avreglerad finansmarknad och helt andra skatte- och subventionssystem än tidigare. Detta i sin tur innebär att hushållen numera klarar av en högre skuldkvot än tidigare för att kunna upprätthålla en levnadsstandard som de annars inte skulle kunnat ha i den nuvarande ekonomin.
Men viktigast är att vår riksdag och regering överlåtit statens konstitutionella rätt att skapa nya pengar till våra banker.

Varför köper inte Riksbanken statspapper och ökar penningmängden för hushållen och den privata sektorn genom att staten spenderar in dem på outnyttjade resurser?

Genom att nya pengar skapas och spenderas på befintliga resurser, (t.ex personalbrist på våra sjukhus, äldrevården och våra skolor, underhåll av infrastruktur, försvaret mm, mm.), så finns det inte någon risk för inflation. Om risken för inflation trots allt skulle uppstå är det ju bara att sälja tillgångar(t.ex statspapper) mot valuta och pengarna försvinner ur Riksbankens balansräkning. De upphör att existera.

Inflation uppstår vanligtvis när penningmängden ökar snabbare än utbudet av varor och tjänster (t.ex bostadspriserna på grund av våra banker.), eller av att varor och tjänster minskar snabbare än penningmängden (t.ex sjuksköterskor eller lärare på grund av åtstramningar.).

Det märkliga är att det med Riksbankens åtgärd alltså är meningen att vi skall skuldsätta oss mer, sälja ut mer, och acceptera åtstramningar för att våra banker ska kunna låna ut mer, istället för att dom nya pengarna spenderas in i ekonomin för våra gemensamma ändamål.

Offentligt spenderande av nya pengar skulle öka tillväxten direkt och penningmängden skulle ökas utan skuld samtidigt som skulderna betalades av.

Detta skulle också undan för undan minska på den allmänna skuldsättningen.

Ett annat sätt att titta på phillipskurvan

stbgLeave a comment

vi behöver inte alls ensidigt gynna exporten och våra stora exportföretag

dreamstime_s_52176933

Phillips kurvan var tänkt att visa sambandet mellan inflationen och arbetslösheten. Låg arbetslöshet enligt denna betyder hög inflation och tvärtom. Konjunkturer tänkte man sig som rörelser längs kurvan.

Det är intressant att istället se den som en exportproduktionskurva.

Ju mer vi exporterar desto mindre av vad vi producerar behåller vi för oss själva. En ökad export kommer att skapa allt fler arbeten för handeln med utlandet, och det i sin tur betyder att allt fler kommer att ha pengar att konkurrera med om en begränsad mängd av det vi producerar själva för vår inhemska konsumtion i den privata sektorn.
Det här kommer naturligtvis att driva upp priserna och skapa inflation.

Ett alternativ till det här är att staten spenderar mer vilket också skulle höja sysselsättningen och öka omsättningen i ekonomin. Mer pengar skulle istället hamna i den inhemska ekonomin och komma den privata sektorn tillgodo. Vi producerar ju för vår egen konsumtion.

Att ensidigt driva den ekonomiska utvecklingen med exporten är i jämförelse med detta inte ett gynnsamt alternativ i ett långsiktigt perspektiv.

Om våra pengar

stbgLeave a comment

Den monetära basen, alltså allmänhetens tillgångar hos Riksbanken är en balansräkning som motsvarar hur mycket pengar som Riksbanken givit ut.
2013 var det ca 85 miljarder. Det är detta våra politiker kallar vårt ”underskott”.

Dom här pengarna ökar genom att Riksbanken köper tillgångar i statspapper. (Man kan köpa utländsk valuta också men då undergräver man vår monetära suveränitet).
Staten ”hamnar i skuld hos sig själv” då Riksbanken betalar för dessa statspapper med nya pengar som ökar den monetära basen. Pengarna spenderas sedan in i ekonomin när staten köper varor och tjänster av hushållen och våra företag.
Pengarna blir en allmän tillgång då de spenderas in av staten. De kommer att motsvara hushållens och företagens samlade tillgångar på betalningsmedel.

Vill Riksbanken minska tillgången på pengar så säljer den tillgångar mot monetär bas som tas tillbaka och pengarna försvinner från Riksbankens balansräkning eftersom dom representerar en fordring på sig själv.
Det statliga ”underskottet” minskas med den motsvarande summan.
Staten gör också detta på ett dynamiskt sätt med skatteintäkter.

Bankernas andel av den monetära basen var 2013 ca 1700 miljarder tillsammans med ca 10 miljarder i reserver. Det är den del av den monetära basen som våra banker tillåts skapa och kontrollera för den finansiella sektorn genom skuld.

Det är alltså våra samlade tillgångar hos Riksbanken som våra politiker missvisande använder för att försöka övertala oss gå med på att göra åtstramningar och minska vårt allmänna välstånd, eller skära ned på vår välfärd. Detta har ingenting med bankernas och den finansiella sektorns andel av den monetära basen att göra.
Det är istället vårt ”underskott” som är så stort att vi måste stycka upp och sälja ut våra gemensamma tillgångar för att allt ska bli bättre.

Man använder här doktriner och ideologisk retorik istället för fakta om ekonomi för att få oss att gå med på saker vi inte tycker är bra.

Att sedan påstå att man genom att stycka upp den offentliga sektorn och sälja ut delar av den, eller genom att genomföra åtstramningar i den privata sektorn för att skapa nya jobb, det är i det här sammanhanget rent nonsens.

Om rätten att skapa pengar

stbgLeave a comment

”När vi förlitar oss på våra banker för att skapa större delen av vår penningmängd, så är det enda sättet att få in mer pengar i ekonomin – att den privata sektorn, alltså hushållen och företagen, skuldsätter sig än mer.”

Mer och mer pengar kommer sedan att gå åt till att betala för dom nya pengarna. Detta kommer att blåsa upp den finansiella sektorn ytterligare.
Den finansiella sektorn är viktig. Men våra banker ska inte få utöva statens konstitutionella rätt att skapa pengar i den.

Ett märkligt påstående

stbgLeave a comment

hur kan våra politiker fatta beslut som litar på makroekonomiska modeller som utesluter banker och skulder.

I dom nyliberala makroekonomiska modellerna är den höga skuldsättningen inte intressant att titta på, ”eftersom det bakom varje skuld finns en långivare, så dom tar därför ut varandra”. Bankernas och finanssektorns inflytande på realekonomin är därför inte intressant ur ett nationalekonomiskt perspektiv.

På detta sätt föreställer man sig att finanssektorn inte påverkar ekonomin i den privata sektorn. Alltså hushållen och företagen.
Bankerna står för 96% av penningmängden och bestämmer också var dessa nya pengar först ska användas. Det är pengar som skapas genom skuld. Det är samma pengar som blåser upp finanssektorn.

Hur kan de ta ut varandra om bostadskostnaderna blir så höga att de påverkar köpkraften så mycket att den minskar?
Eller om små och medelstora företag tvingas skära ned eftersom den minskade köpkraften minskar på den efterfrågan dom är beroende av.
Hur kan de ta ut varandra då?

Det är inte svårt att se hur dynamiken i en alltför stor finansiell sektor påverkar ekonomin som helhet eftersom den tillåts att skapa pengar till sig själv genom våra banker.
Deras uppgift är att tjäna sina egna intressen. Inte hur vi vill skapa vårt välstånd eller utforma vår välfärd.

Vetenskapens värld – Ekonomernas skuld

stbgLeave a comment

om hur doktriner och felaktiga modeller får en finanssektor att gå överstyr.

Det är intressant att oppositionen bygger hela sin politiska idé och sin politiska gärning runt en defekt doktrin och en ekonomisk modell som betraktas som direkt felaktig.

En mer relevant politisk frågeställning är alltså hur vi kan minska den finansiella sektorns storlek. Alltså vilka delar av den som måste återregleras, begränsans eller tillåtas gå under för att den åter ska fungera som den intermedient den är tänkt att fungera som.

Island verkar återigen ha gjort rätt från början.

Åtstramningarna ska inte göras i realekonomin, av folket och dom små och medelstora företagen, utan i finanssektorn. Det är finanssektorn som behöver minskas och den gemensamma ekonomin som behöver mer tillgångar för att ekonomin ska börja fungera igen.

Av vilken anledning tror vi att avkastningen på kapital i den finansiella sektorn ökar 3 gånger snabbare än ekonomin i övrigt annars?

Debt and money

stbgLeave a comment

Put the new money into the real economy rather than financial markets and property bubbles.

”There’s an economic taboo against creating money and actually spending it into the economy. It’s OK to do things like Quantitative Easing where you’re pumping all this money into the financial markets, pushing up house prices, making the wealthy wealthier. It’s a complete taboo to actually spend that money on something that benefits the society.”

– Ben Dyson Positive Money

When we rely on banks to create most of our money, then the only way of getting more money into the economy – is for the private sector to go further into debt.

Åtstramningar är ingen bra policy

stbgLeave a comment

en defekt policy eller skadlig doktrin är inte att hjälpa till.

Vad som är tillräckligt mycket offentlig sektor har inget direkt samband med skatten eller statliga lån eftersom dom bara är finansiella verktyg för en viss policy.

Det är ju inte verktygen som avgör om regeringen ska spendera eller inte.

Dom statliga finanserna säger faktiskt ingenting om hur stor vi vill att den ska vara.
Den frågan är i själva verket helt oberoende av dess finanser.

De krav på Grekland som IMF ställer om reformer för privatiseringar verkar mer handla om att tvinga Grekland att införa och leva efter en ekonomisk doktrin än att verkligen hjälpa till.

Greklands ekonomi är helt kontrollerad och styrd av bankernas intressen och spekulation.
Hur kan man lägga en egen statsbudget med någon annans pengar? Dom äger ju varken sin egen valuta eller har någon kontroll över utgivningen av penningmängden.

Vi betalar ett högt pris för att överge vår konstitutionella rätt att skapa och ge ut pengar och åtstramningar är helt enkelt inte medlet när tillgången på pengar i ekonomin är för liten.