Vad som är sant på hushållsnivå och individuellt gäller inte på makronivå för samhället som helhet. Det är en känd paradox.
Individuellt kan vi spendera mindre och därigenom spara, men i en makroekonomi kan vi ju bara spara genom att först spendera.
Om staten spenderar in nya pengar i ekonomin på varor och tjänster så hamnar pengarna i den privata sektorn som våra gemensamma tillgångar och som betalningsmedel i ekonomin.
Var tror vi pengarna hamnar om dom skapas av någon annan?