om hur doktriner och felaktiga modeller får en finanssektor att gå överstyr.
Det är intressant att oppositionen bygger hela sin politiska idé och sin politiska gärning runt en defekt doktrin och en ekonomisk modell som betraktas som direkt felaktig.
En mer relevant politisk frågeställning är alltså hur vi kan minska den finansiella sektorns storlek. Alltså vilka delar av den som måste återregleras, begränsans eller tillåtas gå under för att den åter ska fungera som den intermedient den är tänkt att fungera som.
Island verkar återigen ha gjort rätt från början.
Åtstramningarna ska inte göras i realekonomin, av folket och dom små och medelstora företagen, utan i finanssektorn. Det är finanssektorn som behöver minskas och den gemensamma ekonomin som behöver mer tillgångar för att ekonomin ska börja fungera igen.
Av vilken anledning tror vi att avkastningen på kapital i den finansiella sektorn ökar 3 gånger snabbare än ekonomin i övrigt annars?