Det vi utan närmare eftertanke kallar statens budgetunderskott är egentligen statens mått på den samlade ekonomin.
En balansräkning på hur mycket pengar staten faktiskt har utfärdat.
Budgetunderskottet skulle exakt kunna beskriva storleken på våra gemensamma finansiella tillgångar om det inte vore för att våra banker får skapa pengar då dom ger ut lån.
Genom att våra banker tillåts göra detta hamnar en mycket liten del av dom nya pengarna till slut i den gemensamma ekonomin.
Pengarna hamnar istället på våra bostads och finansmarknader där dom driver bostadspriser och skapar tillfälliga konjunkturer som framför allt tjänar våra bankers affärsintressen och finansiella spekulation.
En låg tillväxt samtidigt som börsen slår nya rekord talar sitt tydliga språk.
Även om vi sänker inlåningsräntan så att den är lägre än tillväxttalet så kan detta inte under nuvarande förhållanden bidra till någon gynnsam ökning av tillgången på pengar för hushållen och företagen i den privata sektorn.
Välfärden och marknadsekonomin behöver tillgångar i form av pengar för att kunna fungera och växa i takt med ökade resurser.
Men med en andel av endast 4% av penningmängden i statligt spenderande, och hela 96% för pengar skapade av våra banker genom skuld så ”skriker” ekonomin efter mer pengar.