Pengar är skuld

Vi kan bara betala av våra skulder med hjälp av pengar som skapas när någon annan skaffar sig en skuld. I en skulddriven ekonomi är det är skulden i ekonomin som får den att fungera och fortsätta växa. För pengar blir till genom skuld. Och omvänt så slutar dom existera när den har betalats.

Underskott

Skulden för tillkomsten av pengar som bankerna återkräver kommer alltid att överstiga den totala summan pengar som finns i omlopp.
Ett underskott är därför inbyggt i det monetära systemet. Utan skuld skulle det nästan inte finnas en krona i ekonomin(riksbanken skapar ca 4% i sedlar och mynt.). Och nya pengar behövs hela tiden för att täcka underskottet.

Inflation är därför en konstant i det monetära systemet.

William Sullivan

Jag saknar verkligen ett liknande arbete om föregångarna till våra stora religioner här i Europa och Asien. Mytologi, antropologi och astronomi har en mer uppenbar tvärvetenskaplig gemenskap än jag förstod innan William Sullivan.
Kan t.ex stjärnbilden orion(dom tre vise männen), med sirius(stärnan i öster), som tillsammans bildar en linje som visar var solens uppgång är, skapa mytologiska berättelser och sammanhang som vi hittar i vår historia och inom astronomin?
Tidiga mytiska teman som nu förefaller vara lösryckta berättelser men med ett äldre ursprung från källor vars verkliga innebörd kan ha förlorat sin konkreta betydelse. Sullivan gör det inte långsökt att göra betraktelser av det slaget.

William Sullivan om inkafolket.
Hans bok som dokumentären bygger på: The Secret of the Incas: Myth, Astronomy, and the War Against Time ->

Richard Dawkins

Richard Dawkins är verkligen en beundransvärd person. Hans rationella hållning och hans outtröttlighet i paneldebatter över hela världen är verkligen häpnadsväckande. Att han orkar.
Han för en ständig evolutionär dialog med vetenskaplig teori och tanke genom att förorda observation och testbarhet. Och att använda förnuftets logik för att söka hållbara övertygelser.
Men kanske framför allt genom att söka teoretiskt hållbara och användbara resultat i vår direkta praktiska verklighet.
En film med Richard Dawkins och hans debattarbete med fysikern Lawrence Krauss finns bl.a på Netflix.

Mer om filmen The Unbelivers här ->

Med Vilayanur Subramanian Ramachandran´s arbete inom neurovetenskapen framträder en psykisk värld som är långt mycket verkligare än jag tidigare trott.
Våra spegelneuroner visar sig redan ha en absolut verklig och direkt kontakt mellan människor. Tänk att neurologi kunde vara så spännande.

Till Neuronerna som formade vår civilisation ->

Karikatyrer

Redan 1775 nämner Isaac Watts en standard på fyra typer vi möter i ett samtal.

1. Den godtrogne. Han tar till sig allt och allt nytt han möter och ger upp sin egen övertygelse utan att blinka.
2. Den Motsägelsefulle. Han motsätter sig allt och kullkastar allt. Han avfärdar gärna med retoriska förolämpningar och använder humor som förtäckt hån.
3. Dogmatikern. Alla övertygelser han bär på är av matematisk natur. Lika tvärsäkra och ofelbara.
4. Skeptikern. Skeptikern tror inte på något och håller inte med om något.

Gemensamt för de här ”typerna” är att dom inte alls engagerar sig i argumenten som diskuteras. Dom utvärderar dom inte och formulerar inga som helst egna tankar på grundval av de antaganden argumenten vilar på.

Det är intressant med karikatyrer av det här slaget. Tillsammans med användandet av härskarteknikerna gör det läsningen av olika slags media mycket givande.

En god start

Om vi verkligen vill ta itu med våra sociala, ekonomiska och miljöförstörande problem, utmaningar vilka vi står inför varje dag, bör vi direkt börja med att göra väsentliga ändringar i vårt monetära system.

Att modernisera och förnya banklagen från 1897 är ett sätt förstärka den förändringen.

Mer pengar

Vad vi behöver just nu är ett sätt att få in extra pengar i ekonomin utan att förlita oss på att hushållen lånar ännu mer.
Detta kan inträffa om Riksbanken skapar pengar och överför dem till regeringen för att spenderas i den reala ekonomin istället för på finans och fastighetsmarknader.

Regeringsformen

Regeringsformen är alltid intressant i valtider. I grundlagen finns uttryckt hur statsskicket skall verka. Hur väl speglar partipolitiken och våra regeringar grundlagen? Är våra röster motiverade av grundlagen?

T.ex. 2 §
Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.

Det allmänna skall främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.

Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.

Valanalys.

Om man destabiliserar tryggheten i ett samhälle genom att utarma dess välfärd och flyttar gemensamt ägda tillgångar från befolkningen till privat ägande, samtidigt som skillnader får uppstå som proportionellt sett förefaller djupt orättvisa. Eller om omfördelningen sker på ett sätt som kränker avsikten med den. Då skapas i och med detta ett utrymme för enkla lösningar. Lösningar som inte har realekonomisk grund men låter bra. Alltså populism genom otrygghet. Det är denna otrygghet som är det extremas grund i Norden och övriga Europa. Genom fokuseringen på en fråga, som i sig bara flyttar runt pengar i ekonomin, och fokusera på en omfördelning av kostnader så bedrar man sig samhällsekonomiskt. Det är ingen lösning. Bristen på pengar i samhällsekonomin och skulden för tillkomsten av nya påverkas inte. Inga nya pengar tillkommer. Och ingen verklig förändring finns i detta. Den totala ekonomin förändras inte.
Men det låter bra. Någon verkar bry sig. Någon uttrycker missnöjet, osäkerheten om varför det inte går ihop.

Det är underordnat för dem som väljer den här vägen om det politiska innehållet är direkt vilseledande. Om det vilar på en tvivelaktig folkrättslig grund, är inhumant och saknar omtanken som genomsyrar ett välfärdsamhälle.

Välfärden måste under alla omständigheter vara ett grundläggande mål för den offentliga verksamheten, oberoende av hur regeringsbildningen ser ut, detta för att förhindra obehagligheter av det här slaget.

Vad är inflation?

Inflation är historiskt sett en generell eller allmän prisnivåökning. Den har två orsaker.
Förändringar i tillgången och förändringar i efterfrågan. Genom att tillåta att våra affärsbanker får skapa merparten av pengarna i den totala penningmängden skapar dom också inflation.
När pengar skapas ökar man köpkraften specifikt i samhällsekonomin. Om pengar skapas oberoende av tillgången så driver detta upp priserna genom att köpkraften generellt ökar där pengarna sätts in. Tänk t.ex. på bostadslån.
Om pengar skapas snabbare än tillgången på bostäder så stiger priserna på bostäderna genom att tillgången på köpare med pengar ökar och värdet på pengarna kommer då att minska ju mer pengar som skapas för att köpa bostäder.
Med investeringslån så kan man driva prissättningen genom att skapa pengar för att skapa tillgång oberoende av efterfrågan vilket slår på priset genom tillverkningskostnad. Med konsumentlån, privata lån och kreditkort kan man driva upp konsumentpriserna eftersom tillgången på varor eller produkter inte kortsiktigt kan öka mer. Vanligtvis försöker man klara det här med ökad import som ytterligare slår på priset genom kostnaden på tillverkningen av inhemska varor.
Den inhemska tillverkningen(tillgången) måste då minskas eller flyttas och man måste då säga upp personal på grund av den prisdumpning importen ger.
Bankerna skapar på det här sättet bubblor och en instabil samhällsekonomi.
Den här effekten uppnås alltså beroende av var lånet(skulden), alltså pengarna skapas. Och vad pengarna skapar köpkraft för.
När bankerna får skapa pengar oberoende av tillgång och efterfrågan och också själva styr över var dessa sätts in så skapar dom inte bara konjunkturer utan även inflation. Dom styr ju själva tillgången på pengar till 96%!
Att riksbanken och regeringen här försöker styra inflationen genom att minska eller öka köpkraften med en accepterad arbetslöshet eller ”jämnviktsarbetslöshet(6,8%)” är nästan ofattbart.
Det går nästan inte att föreställa sig att man använder människor i den här ekvationen.

Tänk om ..

Tänk om alla nya pengar som skapades först sattes in direkt där dom behövdes bäst, utan att först filtreras genom bostads och finansmarknader. Direkt, rakt in i samhällsekonomin. Sjukvården, skolan .. Välfärden.

Istället för att låna upp pengar så gör riksbanken(eller en oberoende instution) bedömningen att samhällsekonomin behöver tillföras nya pengar och skapar dem. Pengarna sätts sedan in för användning i samhällsekonomin direkt. Ingen skuld. Ingen skatt, inga subventioner på pengar utan rakt in i den gemensamma ekonomin där dom kommer välfärden, tillverknings och -serviceföretag, affärer och privatpersoner tillgodo omedelbart.

Skatt på pengar

Vinsten av att skapa pengar tillfaller våra affärsbanker istället för staten, det innebär att staten lånar upp mycket stora belopp för att kompensera för den förlorade inkomsten. Som skattebetalare måste vi sedan betala ränta på alla pengar som staten lånar genom inkomstskatten. År 2012 uppgick enbart räntebetalningarna till 27 miljarder kronor.
Ju mer pengar som används för att betala räntan på statsskulden, desto mindre pengar kan användas till samhällstjänster såsom vård, skola och omsorg. Samtidigt måste skatterna hela tiden höjas för att betala av på räntebetalningarna, vilket innebär att vi får ut allt mindre för våra pengar och vårt arbete. Det innebär helt enkelt försämringar i välfärden.

Varför får våra banker skapa pengar?

434991_orig

Läs mer på Positiva Pengar >>

Ingenting i debatten handlar om bristen på pengar i ekonomin och skulden vi skapar för att få nya pengar. Alltså hur detta ska skötas. Allt fler verkar tro att om vi säljer ut välfärden, säljer våra gemensamma tillgångar, privatiserar och sänker skatten, så minskar skulden. Och så är det precis tvärt om. Vi måste låna mer för att skapa mer pengar. Och ju mer vi betalar av, desto mindre pengar finns det i ekonomin. Vilket sedan leder till att vi måste låna mer..
Diskussionen just nu är enbart retorisk och handlar bara om hur vi ska flytta runt pengarna som finns i bland dom 4% som staten skapar. Och då handlar det alltid om finansiering och inte om den samlade skulden. Hur uppstår den? Vad gör vi åt det?

Eftersom 96% av alla pengar bara skapas genom skuld så flyttar vi alltså pengar från den totala penningmängden och den verkliga ekonomin(4% av alla pengar) till våra affärsbanker för att betala skulden för att dom blev till. Det är alltså pengar som dom inte ens hade från början.

När vi låter bankerna skapa pengar ur ingenting , och sedan låter dom bestämma hur dessa nya pengar först ska användas, så får vi ett samhälle och en samhällsekonomi som reflekterar vad bankerna prioriterar.

Argumentationsanalys

Det finns två typer av argument. Rationella argument och retoriska argument.
Vi kan förhålla oss på tre sätt till dessa.
Man kan förkasta dom. Man kan godta dom, eller vänta med att svara.
Dom retoriska argumenten vilar på presentation och uppträdande, dom rationella på hur väl påståenden motiverar en hållbar slutsats.
Det intressanta med dom populariserade diskussionerna just nu är att dom har fokus på retoriska argument, argument som gärna levereras i mediala debattgrupper.
Detta gynnar presentationen och uppträdandet och underlättar det retoriska avgörandet, men samtidigt flyttas också fokus bort från argumentens validitet.
Bort från argumentens giltighet och konsekvens i väljarens verklighet till att skapa och utse en retorisk segrare.
Man väljer sin sanning direkt genom att utse en vinnare på presentation och uppträdande, snarare än på giltiga argument som leder till en välgrundad, övertygande och följdriktig slutsats som också äger giltighet även efter det att den retoriska envigen är genomförd.
Rationella argument har ungefär 15 standardformer som underlättar en rekonstruktion av argumenten för att kunna avgöra om antagandena är sunda, motiverade och leder till en giltig slutsats. Vi kan efter dem skapa oss en god uppfattning om våra val är acceptabla eller inte.

Hur väljer vi våra sanningar?

Samhällsekonomi

Om samhällsekonomin drivs av en ökad skuldsättning, snarare än genom ökade inkomster så minskas penningmängden undan för undan i den reala ekonomin.
Med mindre pengar i omlopp är det i själva verket hur mycket vi lånar och i slutändan bankernas utlåning som styr konjunkturen.
Detta eftersom 96% av alla pengar bara skapas genom skuld.
Det är nästan omöjligt att minska våra skulder utan att då också orsaka en lågkonjunktur. En lågkonjunktur skapas också genom att den totala penningmängden i den verkliga ekonomin samtidigt minskas för mycket och blir för liten.

Vill vi ha mer pengar i ekonomin kan inte bankerna få skapa pengar.

Det farliga i det finansiella systemet är att banker tjänar pengar på att skapa skulder – de kommer alltid vilja skapa skulder. Och 96% av alla pengar är ju skuldbaserade.
Att sedan införa en ekonomisk modell som inte tar med bankerna i modellen förefaller vara helt tokigt.

Om skolan Kungl. Vetenskapsakademin.

Det svenska skolsystemet är i ett avseende närmast unikt och extremt i ett internationellt perspektiv. Med undantag av ett system som introducerades i Chile under general Pinochets styre, finns inget annat allmänt finansierat skolväsende som tillåter att skolor drivs av privatägda vinstdrivande bolag. En engelsk forskare betecknade det svenska systemet som så radikalt att det inte ens diskuterades under Margaret Thatchers tid som premiärminister (Thatcher och Reagan var hängivna den neoklassiska Chicagoskolan).

I Sverige går vi ett steg längre än dem i införandet av den neoklassiska ekonomiska modellen.

Läs mer ..

Valet

Valet vi står inför är alltså om vi vill fortsätta införa en uppenbart felaktig och direkt skadlig ekonomisk modell eller välja en annan väg. Att som nu använda finanskrisen som argument och medel för att införa chicagomodellen är ju en katastrof för ekonomin som helhet. Framför allt eftersom det är den ekonomiska modellen som ligger bakom krisen.

Seigniorage

Eller vinsten av att skapa nya pengar.
1996-2006 skapade staten 28,8 miljarder kronor i form av sedlar och mynt, ca 4% av alla pengar. Samtidigt skapade privata banker ca 593 miljarder kronor(ur tomma intet), i digitala krediter, alltså resten genom skuld.
Om Riksbanken skapade samtliga pengar (dvs även digitala pengar) så skulle vi skattebetalare behöva betala avsevärt mindre i skatt.

Eftersom bankerna skapar pengar när de beviljar lån, innebär det att de också kan styra var de nyskapade pengarna först ska placeras och därigenom sedan forma vår ekonomi. För vem fattas då dom samhällsekonomiska besluten?
Alltså om pengarna som skapas kommer användas till något som tillför samhällsnytta.

Om samhällsekonomin drivs av en ökad skuldsättning, snarare än genom ökade inkomster, så måste det förr eller senare ta slut.
Om bankerna inte heller ger ut nya lån för att ersätta de pengar som betalar för lånen, så minskas penningmängden undan för undan.
Med mindre pengar i omlopp sänks efterfrågan på varor och tjänster.
Är det i själva verket hur mycket vi lånar och i slutändan bankernas utlåning som styr konjunkturen. Att pengar bara skapas genom skuld?

Här och nu

Här är nu. Detta omedelbara nu. Nu. I detta ögonblick.
Här i detta nu finns det omedelbaras direkta kunskap. Upplevelsen av att agera med nuet under ett enda ögonblick i taget. Så påtagligt, så överväldigande. Så storslaget att när vi egentligen borde befinna oss här och nu istället flyr till gårdagen eller fantiserar om framtiden.
Att värja sig, att fly närvaron för idén, för allegorin, för myten, den föreställande närvaron.
Vi är bara här. Helt enkelt. Nu..

Det är nästan omöjligt att minska våra skulder utan att då också orsaka en lågkonjuktur. Vill vi ha mer pengar i ekonomin måste vi skuldsätta oss mer. Försöker vi betala av på skulden för pengarna så försvinner dom ur ekonomin.

Välfärd

Vad händer om alla nya pengar först sattes in i den verkliga ekonomin direkt där dom behövs, i t.ex sjukvården, eller skolan, i forskning och välfärd istället för att först filtreras genom bl.a finans, och fastighetsmarknader genom lån och skapande av skuld?

I bildernas överbyggnad existerar inte illusionen i egentlig mening, inte heller det materiella misstaget, och i synnerhet då inte heller illusionen om kunskap; men i synnerhet bör och kan känslan av en ny kunskap tränga ner i livets realiteter. Det sanna livet finns i materiens impulsivitet. Människoanden är sjuk mitt ibland begreppen. Begär inte av den att nå tillfredställelse, begär endast av den att vara lugn och tro att den funnit sin rätta plats.
Men riktigt lugn det är endast dåren.

— Antonin Artaud —

Charles Baudelaire

Det är omöjligt att läsa en tidning, likgiltigt vilken och likgiltigt från vilken dag eller månad eller från vilket år, utan att på varje rad finna tecken på den mest skrämmande mänskliga perversitet och samtidigt det mest förvånande skryt om riktighet, godhet och barmhärtighet och det mest skamlösa försäkringar om utveckling och civilisation.
Varje tidning är från första till sista raden en kedja av ohyggligheter. Krig, förbrytelser, rov, våldtäkt, tortyr, de upphöjdas brott, nationer brott, den enskildes brott, en berusning i alla världens fasor.
Och det är denna avskyvärda aperitif som den civiliserade människan varje morgon tar till sin frukost. Allt i denna världen ångar av brott: tidningen, husväggen och det mänskliga anletet.
Jag förstår inte, att man med rena händer kan ta i en tidning utan att skaka av vämjelse.