Författare: stbg

Extraval, Regeringformen och Statsskicket

stbgLeave a comment

Vi har återfått frågan att avgöra vilka partier som bäst kan svara mot regeringsformen i ett extra val.
Alltså vilka som på bästa sätt kan följa ramverket för vårt statsskick såsom det beskrivs i grundlagen.
I förlängningen är det också detta som en statsbudget skall återspegla för det kommande regeringsarbetet. Men i praktiken kringgår man dock detta när modeller för ekonomin får företräde. Såhär säger grundlagen om detta arbete.

1 kap. Statsskickets grunder

2 § Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.

Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.

Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.

Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. Lag (2010:1408).

Mot den här bakgrunden kommer vi nu att få erfara nästan obegripliga retoriska gåtor av affekterade åsikter och övertygelser. Men vad vi faktiskt ska försöka avgöra är hur väl en kommande regeringsbildning svarar mot grundlagens principer.

Nya pengar, inflation och Välfärd

stbgLeave a comment

Traditionellt sett betyder inflation att Riksbanken försöker jämföra penningmängden mot utbudet av varor och tjänster i ekonomin.
Men alla nya pengar som skapas får ju sitt värde av de pengar som redan finns i omlopp.

Betydelsefullt är att värdet på alla pengar styrs av hur mycket pengar det redan finns, och sedan hur mycket det finns mot ett visst utbud. Godtyckligt vilket.
Men det verkligt avgörande ligger i var alla nya pengar sätts in i den gemensamma ekonomin, och hur dom skapas.

För det är ju tillgången till pengar som styr efterfrågan.

4% av den totala penningmängden ges ut av riksbanken i form av sedlar och mynt.
96% av den totala mängden pengar skapas digitalt av våra banker genom lån.
Alltså genom skuld.

Om vi slutar betala för våra existerande pengar genom att sluta låna nya minskar tillgången på pengar och vår förmåga att ha en efterfrågan. Men Kostnaden för alla nya pengar kommer att kvarstå i vår samlade skuld.
Många tror att vi måste betala för detta med vår välfärd.

Det behöver inte vara så.
Varför ska vi betala för tillkomsten av nya pengar när vi kan skapa dom själva och sätta in dom direkt i samhällsekonomin där dom bäst behövs, utan skuld?

Och tvärtom mot vad en del verkar föreställa sig, så spelar det heller ingen roll för tillgången på pengar om vi ändrar våra immigrationsregler.
Genom detta grepp skapas inga nya pengar.

Budgetdebatt

stbgLeave a comment

Det är intressant att en budgetdebatt här i Sverige(och i övriga EU) som egentligen handlar om att omsättningen på pengar i ekonomin är för liten, har ett fokus ligger på frågor som inte alls har något med tillkomsten av pengar till vår gemensamma ekonomi att göra.

Omsättningen av pengar i ekonomin ökar inte genom att vi på olika sätt försöker att omfördela dem.
Vi påverkar heller inte alls den nästan ofattbara skuld som uppstår för tillkomsten av nya pengar.

I själva verket har storleken på samhällsekonomin ingenting alls att göra med hur vi väljer att flytta runt våra pengar. Det är inte vår regering eller vår riksdag som skapar nya pengar, det är våra banker.

Så länge vi felaktigt använder BNP, som är ett mått på den totala ekonomiska aktiviteten, som en standard också för att mäta utvecklingen av vår sociala välfärd, kommer följden alltid att bli grova missförstånd av det här slaget.

Se tidigare artikel om BNP här »

Jämlikhet och Tillväxt

stbgLeave a comment

Tillväxt är ett substitut för jämlikare inkomstskillnader. ( Henry Wallich 1914-1988 )

Om detta skulle vara sant så skulle det omvända också vara sant. Att en ökad jämlikhet i inkomstskillnad ersätter tillväxt. Det omvända är nu inte bara önskvärt, det är också helt nödvändigt för vår fortsatta tillväxt.
Fler människor med bättre inkomst omsätter mer pengar i ekonomin.

Ökade inkomstskillnader motiveras bland annat med att en högre lön och bonusar skulle vara prestationshöjande och bidra till ett hårdare arbete och fler innovationer.
Men är detta verkligen sant? Om det var sant skulle ju fler patent utfärdas i samhällen med större inkomstskillnader. Det finns undersökningar som tyder på det motsatta.
Se t.ex. Daniel Pink och ”The Surprising Truth about What Motivets Us”.
Till Boken på Amazon »

Det finns också en ekonomisk teori som hävdar att pengar skulle sippra ned i samhällsekonomin från inkomsttoppen och på så sätt bidra till den.
Det som tydligast talar emot detta är nog att skillnaderna ökar och omsättningen av pengar i den verkliga ekonomin minskar(Se t.ex. Nick Hanauer on job creation »).

Med ökade finansiella motiv framför dom jämlika fostrar man finansiella behov som ett självändamål oberoende av samhällsekonomin, vilket generellt sett leder till sämre prestationer och stagnation. Här finner man också svårigheter med invanda statusbeteenden och hierarkier.

Människor presterar bäst när dom har utrymme att styra sitt eget arbete och har möjlighet att utveckla och förändra med fokus på kvalitet. När deras arbete fyller ett syfte och känns meningsfullt.
(Många nya företag startar t.ex. i ett garage. Och drivs av andra parametrar än enbart pengar. Idéer utvecklas i vänskaper.)

Genom att fokusera på jämlikhet som ekonomisk tillväxt ökar man kvaliteten på samhällsekonomin när sociala hänsyn och relationer värderas högre än konsumtion och ökande inkomstskillnader.
Med ökad jämlikhet blir tävlan om status(mer pengar) mindre. Människor bryr sig mer om samhällsutveckling, sociala sammanhang och sin miljö.
Kort sagt, en ökad jämlikhet har en tendens att bidra med en ökad kreativitet, en bättre välfärd, ökad folkhälsa samtidigt som den skapar tillväxt och ett ökat intresse för miljön i vår omvärld.

Det är med jämlikhet Sverige och dom övriga nordiska länderna tidigare definierade sin välfärd. Och det var med den som man skapade en internationell identitet.

Vuxna människor

stbgLeave a comment

”Now” is definitely now. We try to experience what is available there, on the spot.
There’s no point in thinking that a past did exist that we could have now.
This is ”Now”.
This very moment.
Nothing mystical, just ”Now”. Very simple and straightforward.
From that ”now-ness” however, always arises a sense of intelligence,
that you are constantly interacting with the reality, one by one, spot by spot, constantly.
We actually experience fantastic precision, always.
But we are threatened by the ”Now”, so we jump to the past or to the future.
And that is not trusting the ”now-ness” properly.
That ”Now” that is actually experienced possesses a lot of powerful things.
It is so powerful that we can’t face it therefore we have to borrow from the past and invite the future all the time.

— Quote from an adult person —

Kontraopinion

stbgLeave a comment

Vi får våra föreställningar från olika källor omkring oss.
Bland annat genom de uppfattningar vi får genom våra erfarenheter av världen, våra minnen, och från övertygelser andra ger oss.
All den här informationen skapar premisser för våra och andras antaganden om världen omkring oss. Ibland får vi dem i form av data från noggranna och verifierade experiment och ibland från mer personliga och mer godtyckliga intryck av omvärlden.
Gemensamt för dem alla är att det är rationellt att anta att vår tilltro till de antaganden vi gör är proportionella i styrka mot styrkan i premisserna vi använder för våra slutsatser. Vi vill alltså kunna göra trygga individuella överväganden i motsats till en opinion som drivs och motiveras av andra skäl, och som ofta är mer retoriska i sin styrka än dom är rationella.
Med retorisk styrka menas att vi bedömer presentation och uppförande, själva framställandet som viktigare än sakskälen i informationen.
Men att tro på något är ju en mental attityd som följer av den rationella styrkan i en slutsats som vi lägger oss till med.
Vi vill ju inte gärna förlita oss på något där den är liten.
I motsats till opinionen är vi därför individuellt noggrannare med på vilka antaganden vår tro på något vilar.
Vi frågar oss därför alltid mer eller mindre medvetet vid varje tillfälle, hur tillförlitligt ett påstående är för tilltron till det i vår omedelbara inre process.
En opinon drivs av sina motiv och vill övertyga oss med sin idé, inte med trovärdigheten i dom enskilda argumenten.
Här tar opinionen gärna stöd från annat håll för att framstå som mer pålitligt och för att öka sin trovärdighet, även om detta stöd är ovidkommande för det aktuella sammanhanget och inte heller bidrar med någon ny information.
(”Forskning visar att vår tandkräm är bättre än jämförande tandkrämer”.
”En annan kommun som inte berörs av beslutet intygar att detta skulle vara bra för ”hela regionen” om detta genomförs i den aktuella kommunen”. o.s.v)

Det finns en god anledning att vara uppmärksam på hur vi drar våra slutsatser, och på hur övertygande premisserna är i förhållande till den samlade informationen.

Konjunktursvängningar

stbgLeave a comment

Om våra banker skapar tillgången på pengar på ett sätt som driver investerare och entreprenörer, och om dessa pengar samtidigt sätts in utanför den verkliga efterfrågan i en marknadsekonomi, då har man skapat en ekonomisk konjunktur som beror på en konstgjord efterfrågan och på konstgjorda prisstegringar som följer av var dessa pengar först sätts in i samhällsekonomin.
Vi får alltså konjunkturer som inte alltid beror på, eller återger var den marknadsekonomiska prissättningen och efterfrågan är av sin egen kraft.
Den kommer istället att återge var bankerna anser att dom kan tjäna sina intressen bäst.
När verkligheten sedan hinner ikapp dessa uppblåsta konjunkturer så får vi en recession med mindre pengar i omlopp, men med skulden kvar som är kostnaden för pengarna som skapades och drev den konstgjorda konjunkturuppgången i ekonomin.
På det här sättet betalar företag och privatpersoner gemensamt för bankernas spekulation.

Banker ska syssla med kapitalförvaltning och låna ut pengar.
Men varför får dom skapa pengar i den processen?

Borde inte vår regering istället ta tillvara vår konstitutionella rätt att skapa pengar.

Därför hatar bankerna dina kontanter

stbgLeave a comment

”Kundernas kärlek till pengar, riktiga pengar – kontanter – retar bankerna. Bankerna har i flera år kämpat hårt för att få bort kontanterna från sina kunders plånböcker.
Det är dock inte omtanke om dig som kund som driver bankernas kontantjakt.
Ska man tro bankerna själva så är det bara med omtanke om samhället. Det tär på miljön och drar till sig kriminalitet.”

Till SvD »

En mycket viktigare anledning för bankerna är ju att fysiska pengar utgivna av staten/riksbanken har en kostnad av sitt värde. En hundralapp kostar t.ex. ca 47 öre att tillverka så vinsten till statskassan på varje hundralapp skulle bli ca 99.53kr.
Med en penningmängd som nu till 96% ägs och styrs av bankernas digitala pengar, och ett betalsystem som styrs med deras kontokort, så finns det en anledning för bankerna att känna sig hotade av verkliga pengar som skapas av staten/riksbanken.
Det finns heller ingen anledning för bankerna att hålla med bankomater åt riksbanken när bankerna nästan helt privatiserat samhällsekonomin med digitala pengar istället för sedlar och mynt.
En stor nackdel med detta blir att vi får en ekonomi som är skulddriven och att samhällsekonomin töms på pengar genom att vi subventionerar våra banker när vi betalar kostnaden för alla nya pengar bankerna skapar.
Detta är pengar dom inte ens hade från början. Dom existerade inte.
Alla dessa nya pengar är skuld eftersom det enda sättet att skapa nya pengar i det nuvarande finansiella systemet är att låna dem från bankerna, det vill säga om vi inte ökar mängden fysisk valuta i omlopp och minskar den digitala.

Riktiga pengar i en verklig ekonomi är alltid ett hot mot våra banker.

Parlamentarism i modern betydelse

stbgLeave a comment

I den traditionella valanalysen handlar det om att tolka valresultatet så att det anpassas efter en på förhand utarbetad idé om maktkoncentration. På detta sätt kan man kringgå det verkliga valresultatet och istället söka efter en regeringsbildning utanför resultatet av valet, eller efter en mall som bestämts av andra än väljarna, vars röster då får en mindre tydlig koppling till själva valet. Ser man till hela valresultatet så har folkviljan uttryckt sig ungefär som nedan om frågor kring det blivande regeringsarbetet och alltså inte enbart om vad något slags block har för föreställning om vad som är viktigt.

[chart id=”1″]

 

Ett försök till tolkning av hela valresultatet skulle kunna vara att väljarna satte välfärden något högre än ekonomin på vad den blivande regeringen skall fokusera på. Satsa på välfärden men var noga med ekonomin.
Därefter bör man fokusera på immigrationspolitiken. Uppenbart måste den komma att fungera bättre än den gör nu eftersom den uppfattas som så viktig.
Till sist bör man prioritera klimat, miljö och landsbygd.
Den liberala tanken om skolan, eller en troendegrund för arbetet, hade tillsammans med de blandade övriga en ganska ringa betydelse för arbetet i stort.
Vi beaktar dem i viss mån då vi har 4% av väljarna som gräns för vilkas åsikter som ska finnas med.

Det handlar alltså om att bilda en regering som verkar enligt regeringsformen, och som ska genomföra sitt arbete sett utifrån en tolkning av hela valresultatet.

 

Vem ansvarar för våra pengar?

stbgLeave a comment

Vi har gett makten att skapa pengar ur tomma intet till våra banker som lyckats privatisera nästan hela den samlade penningmängden. Samtidigt har dom inte fått någon som som helst juridisk skyldighet att använda detta till förmån för samhällsekonomin i stort.

Vi har inte heller någon möjlighet att hålla dem ansvariga när det går illa.

stbgLeave a comment

96% av den totala penningmängden har ersatts av en digital valuta som utfärdas av våra banker när dom ger ut lån. Det är också våra banker som styr var dom här nya pengarna ska sättas in i ekonomin. Alla dessa pengar är skuld.

BNP?

stbgLeave a comment

Vanligtvis tänker vi BNP i termer av tillväxt. Av maximerad tillväxt.
Med då räknas till detta även sådant som vi vanligtvis inte tänker oss som tillväxt. Miljöförstöring, sjukdomar, krig, brott, övergrepp, svält, hat, skilsmässor och så vidare. Allt sådant som vi inte först vill tänka på som BNP.
Vi borde börja räkna BNP och tillväxt som en optimering av våra resurser och vår livskvalitet istället för en maximering. Tillväxt i form av kvalitet istället för kvantitet. Det är alldeles uppenbart att Om vi räknar BNP på vårt nuvarande sätt och i vårt nuvarande finansiella system så har vi nått gränserna för vad som är hållbart och inte.

Bubblor och Konjunkturer

stbgLeave a comment

Prisbubblor uppstår när banker skapar nya pengar genom utlåning som de får största avkastningen på, t.ex. bostäder. För att upprätthålla levnadsstandarden när man står inför en ökning av kostnaden för t.ex. hyra, måste vi antingen arbeta mer för att kunna betala de högre priserna, höja våra löner eller låna mer för att kompensera för skillnaden. Men mycket lite av dom här nya pengarna bidrar till samhällsekonomin. Tillgången på pengar ökar inte. Och då inte heller efterfrågan på varor och tjänster eller ny arbetskraft. Tvärtom så minskar tillgången på pengar. Mer pengar går hela tiden åt för att betala för dom nya. Och fler och fler människor konkurrerar om allt mindre pengar. Efterfrågan på varor och tjänster sjunker i takt med att tillgången på pengar sjunker. Vi får konjunktursvängningar och bubblor som styrs av var nya pengar först sätts in i den gemensamma ekonomin.

Vi måste börja ställa oss grundläggande frågor som:
Varför får våra banker skapa pengar?
Och, varför ska vanliga människor och företag subventionera våra banker?

Vem äger alla våra pengar?

stbgLeave a comment

I vems intresse driver Riksbanken och Riksgälden sin verksamhet, i vårt gemensamma intresse eller enbart privata bankintressen?

Så länge våra banker får skapa pengar är vi garanterade återkommande ekonomiska bubblor som spricker och sedan följs av hög arbetslöshet. Vi får leva med åtstramningar i vårdsektorn, en infrastruktur i förfall, nerdragningar inom skolan, och högre skatter samt skenande bostadskostnader.
Det är vanliga människor som får betala för detta så länge bankerna inte behandlas som ett företag bland andra och får gå omkull som vilket annat företag som helst.

Sveriges penningmängd har effektivt privatiserats genom att bankerna kringgått 1897 års lagstiftning. Det innebär i praktiken att den fysiska valutan som utfärdas av staten(vi gemensamt)/(Riksbanken) nästan helt och hållet har ersatts av en digital valuta som utfärdas av våra banker då våra banker får stå för 96% av den totala penningmängden. Pengar som till stor del först filtreras genom bostads och finansmarknader, vilket leder till att mycket lite av dem hamnar i den gemensamma ekonomin och skapar samhällsnytta. De skapar också väldiga rikedomar på våra finansmarknader, och via fasta värden(t.ex. fastighetsmarknader) som inte räknas till BNP, så tillgodoser detta främst bankernas intressen. Finansmarknaderna kommer också då alltmer att ersätta företagens produktivitet i betydelse och de blir allt viktigare för företagens finansiella bestånd och utveckling.

Bankerna kan inte längre styras av Riksbanken med reporäntan. Dom får faktiskt styra konjunkturen med sin utlåning och sedan äga den med skuld.

Vem bestämmer över samhällsekonomin och våra pengar då?

Styrränta på 0%

stbgLeave a comment

Det verkligt uppseendeväckande med detta är att vi tror att vi kan påverka bankernas utlåning genom styrräntan. Denna påverkar nu inte alls bankernas förmåga att själva skapa pengar.

Med sänkta räntor är det alltså tänkt att bankerna ska öka utlåningen.

Men om nu skuldsättningsnivån är för hög i ekonomin, varför vill vi då öka den?

Den uppmärksamme förstår att Riksbanken inte längre utövar något inflytande på den samlade penningmängden eftersom bankerna har tillåtits skapa, kontrollera och styra hur 96% av dom ska sättas in i ekonomin.

Riksbankslagen från 1897 kan behöva uppdateras så att den även innefattar skapandet av digitala pengar.

Ett annat sätt att se det.

stbgLeave a comment

Den allmänna opinionen, våra beslutsfattare och media verkar inom ett gemensamt toleransområde. Med en tydlig referensram om vad som ska vara tillåtet att diskutera. Här handlar det t.ex. om räntan ska sänkas med 0.5% eller 0.25%. Inte om vi ska tillåta att våra banker får fortsätta att skapa pengar ur ingenting överhuvudtaget.

Det finns ett slags hygglig gemenskap om vad som ska vara acceptabelt och inte. Hur mycket skatt ska vi betala? Hur hög ska brytpunkten vara? Hur många procent? Vi pratar inte om hur skulden vi betalar kommit till. Varifrån kommer pengarna? Är det inte pengar som vi skulle kunnat skapa själva via t.ex riksbanken och sätta in i ekonomin direkt där dom behövs mest, utan att vanliga människor ska behöva betala för dom via statlig inkomstskatt. Behöver vi betala skatt överhuvudtaget?

Om merparten av våra pengar skapas direkt in i samhällsekonomin, ökar inte det efterfrågan hos företagen direkt då? Varför subventionerar vanliga människor våra banker? Kan vi ha en skuldfri välfärd?

Den allmänna opinionen har en förmåga att avstanna i fruktlösa diskussioner som inte leder till någon verklig förändring eftersom den inte ställer frågorna som tar den dit.

Integritet

stbgLeave a comment

Integritet är något som förvärvas genom erfarenhet. Man kan säga att integritet är att ha en förmåga att se var man själv slutar och andra börjar. Det innebär kanske framför allt att ha förmågan att kunna befinna sig mitt emellan dessa två ytterligheter. Att inte vara för individuell och inte vara för kollektiv. Är man för kollektiv så hemfaller man åt opinionens trivialiseringar av det individuella i ansvaret, och det enskilda i förnuftet och moralen hamnar på undantag. Valet blir då den individuella enigheten i flertal. Man söker skillnader och olikheter som tecken på det individuella inom kollektivet, inte i den personliga erfarenheten av det enskilda och unika.
(-ismer av olika slag är ett tydligt exempel på detta.)

Här finns likheter med neurosen som kan sägas innebära individens konflikt med sig själv, och psykosen som är oförmågan att göra skillnad mellan sig själv och andra.

Skiljelinjen är skör och märks tydligt i t.ex media och inom politiken. Masspsykosen finns i opinionen. Det levereras färdiga kollektiva åsikter och slutsatser som inte är ägnade att övervägas individuellt och i sak. Och den individuella konflikten här blir om man är överens med opinionen eller inte. Vilka är argumententen? Är dom representativa? Förefaller dom vara trovärdiga, eller är dom vilseledande? Har det givits alternativ? Vad är ansvaret?

Resonemangen blir i huvudsak kategoriska och kommer att sakna nyans. Och preferenser kommer då att bestämma, inte vilka antaganden som görs och om dom är giltiga i sammanhanget eller inte. Dom är nu i huvudsak bestämda på förhand. Den individuella integriteten lämnas därhän för det storslagna i opinionen och för dess kollektiva verkan.

Karikatyrer

stbgLeave a comment

Redan 1775 nämner Isaac Watts i sin bok om logik en standard på fyra ”typer” vi möter i ett samtal eller en ämnesrelaterad och avgränsad diskussion.

1. Den godtrogne. Han tar till sig allt och allt nytt han möter, och ger upp sin egen övertygelse utan att blinka.
2. Den Motsägelsefulle. Han motsätter sig allt och kullkastar allt. Han avfärdar gärna med retoriska förolämpningar och använder humor som förtäckt hån.
3. Dogmatikern. Alla övertygelser han bär på är av matematisk natur. Lika tvärsäkra som ofelbara.
4. Skeptikern. Skeptikern tror inte på något och håller inte med om något.

Gemensamt för de här karikatyrerna är att dom inte alls engagerar sig i argumenten som diskuteras. Dom utvärderar dom inte och formulerar inga som helst egna tankar eller frågeställningar på grundval av de antaganden argumenten vilar på.

Det är intressant hur dom här rollerna spelas av nyhetsmedia dagligen eftersom det i huvudsak är från dessa källor vårt kognitiva landskap formas.

Känt Citat

stbgLeave a comment

”Permit me to issue and control the money of a nation, and I care not who makes its laws!”

— Mayer Amschel Rothschild, international banker —

Citatet säger en hel del om vad som styr i en demokrati.

Instabilitet

stbgLeave a comment

Konjunkturer styrs av bankernas förmåga att godtyckligt kunna reglera tillgången på pengar som skapas ur ingenting genom lån. Detta är ingen stabil grund för god företagsamhet. Hela systemet vilar på hur övertygande det är att pengar kommer tillbaka.

Paradoxen är att skulden är större än det finns pengar i omlopp.

Konjunkturer

stbgLeave a comment

I en konjunktur, oavsett om den slutar i en finanskris, en recession eller en ”normal” lågkonjunktur, så finns det hela tiden ett samband mellan tillväxten av krediter ( i förhållande till BNP ) under uppgången , och hur djup den efterföljande kollapsen i BNP blir.

— Alan M. Taylor, 2012 —

Krisen försvann aldrig

stbgLeave a comment

I en skulddriven ekonomi är vi hela tiden beroende av att privata banker öser ut mer och mer lån. Vi har en ekonomisk modell som inte bara kräver hög skuldsättning för att skapa tillväxt, utan att vi också ständigt ökar skuldsättningen.

”Sverige, som brukar utmålas som det nya Schweiz, är i denna gren långt ifrån klassens ljus. Den totala skuldsättningen är 293 procent av BNP enligt ICMB, högre än i eurozonen, USA och Storbritannien, naturligtvis på grund av de svenska hushållens icke obetydliga lånetörst även om statens finanser ser bättre ut.”

Till Artikeln av Cervenka »

Ett hållbart finansiellt system?

stbgLeave a comment

– om statens respektive banksektorns roll för pengar och skuldsättning –

Den brittiska organisationen Positive Money (www.positivemoney.
org) driver flera frågor som är relaterade till Chicagoplanen. Namnet Positive Money kommer från att pengar som skapas av staten eller en riksbank inte är baserade på en skuld. Rörelsen menar att nuvarande finansiella system har resulterat i alltför hög privat skuldsättning, skenande bostadspriser, ökad ojämlikhet, hög arbetslöshet och banker som subventioneras med skattebetalarnas pengar. Problem som alla har en gemensam nämnare i just pengar. Men även lösningen står att finna i pengar – om vi tillåter staten att skapa skuldfria pengar kommer det att ha en positiv effekt på ekonomin och samhället i stort. Den svenska systerorganisationen Positiva Pengar uttrycker det som att ”pengar ska fungera som en positiv drivkraft i samhället.”

Till Uppsatsen av Carl Schlyter >>

Strip private banks of their power to create money

stbgLeave a comment

The giant hole at the heart of our market economies needs to be plugged.

”Printing counterfeit banknotes is illegal, but creating private money is not. The interdependence between the state and the businesses that can do this is the source of much of the instability of our economies. It could – and should – be terminated.”

— Martin Wolf —
chief economics commentator and associate editor of the Financial Times.

Till Artikeln av Martin Wolf på Financial Times >>

EU TTIP och ISDS

stbgLeave a comment

Förhandlingar pågår just nu i EU om TTIP(Transatlantic Trade and Investment Partnership), ett handelsavtal som tillkommer som en följd av det ekonomiska läget och ska vara ett försök att få igång ekonomin inom EU. Här försöker man använda den nuvarande skulddrivna ekonomins problem för att begränsa enskilda länders förmåga till självstyre. Avtalet handlar om kostnader(i form av stämningar på avtalsbrott) på enskilda länders skattebetalare för att förhindra dem att fatta egna beslut genom att avtala bort rättigheter som strider mot företagens vinstsyften. Oron för det nya avtalet finns i så kallade ISDS-klausuler (Investor State Dispute Settlement) som innebär att företag kan kräva kompensation av stater för utebliven vinst. Till exempel Vattenfalls kontroversiella stämning av Tyskland för att landet valt att i folkhälsans namn fasa ut kärnkraften. Klausulen har även använts av tobaksbolag som stämt länder som skyddar folkhälsan. Ska EU verkligen få förhandla bort vår och andra enskilda länders rätt att själva bestämma över våra naturresurser, vår folkhälsa, vår välfärd och hur den skall utformas. Det är inget ”handelshinder” att värna om miljön. Att värna om innehållet i maten. Hur vår sjukvård bedrivs. Vad mediciner innehåller. Att företagen faktiskt ska ha ett ansvar för vad de producerar. Att dom investerar klokt och med hänsyn till kunder och variationer i omsättningen.

Avtalet har ingen som helst betydelse på efterfrågan hos företagen, deras vilja att nyanställa. Att skapa jobb. Det är inte företagen som skapar jobb utan tillgången på pengar.

Frågan är istället hur, och vilka, som ska skapa och styra tillgången på pengar, och vad skall vi ska göra åt detta nu.

Från The Economist.
”Om du ville övertyga allmänheten om att internationella handelsavtal är ett sätt att låta multinationella företag bli rika på bekostnad av vanliga människor, då är receptet – ISDS”.

Artikeln från the Economist: Till artikeln ->

”Multinationals have exploited woolly definitions of expropriation to claim compensation for changes in government policy that happen to have harmed their business. Following the Fukushima disaster in Japan in 2011, for instance, the German government decided to shut down its nuclear power industry. Soon after, Vattenfall, a Swedish utility that operates two nuclear plants in Germany, demanded compensation of €3.7 billion ($4.7 billion), under the ISDS clause of a treaty on energy investments.”

”This claim is still in arbitration. And it is just one of a growing number of such cases.”

I Sverige är det ännu väldigt tyst om TTIP och ISDS och dess återverkningar på vår grundläggande parlamentariska beslutsförmåga. Det här handlar faktiskt ytterst om oss själva, om vi vill kunna fatta våra egna beslut.
Mer om TTIP här >>