Halmdockan består i att opponenten i ett meningsutbyte försöker avleda diskussionen från den aktuella sakfrågan till att gälla något annat för att på detta sätt försöka skapa en falsk föreställning av den andres åsikter och argument, och sedan argumentera mot den felaktiga föreställning som då skapats.
Det här är dess taktiska avsikt.
Den förvanskade uppfattning som nu yxats till av kärnfrågan får den att framstå som tvivelaktig och därefter blir den lättare att bemöta.
De verkliga argumenten viftas därefter bort. Opponenten i diskussionen tvingas då att lägga all sin energi på att förklara vad han egentligen menar, och hamnar därmed också i ett defensivt läge oberoende hur fullständiga eller övertygande argumenten faktiskt är.
Halmdockors syfte är alltid att avleda en debatts fokus så att den inte behöver bemöta själva kärnfrågan.
Hur ser expertbakgrunden egentligen ut i den aktuella frågeställningen? Vem tjänar på ett tvivel?
I media idag sår man ofta obetänksamt detta tvivel då man på detta sätt tror sig kunna skapa anseende och journalistisk trovärdighet. Tvivel åtföljs alltid av sin på förhand bestämda åsiktsriktning. Är vi omedvetna om detta så svarar vi med automatiska beteenden och detta är något man också måste räkna med, eftersom man på detta sätt försöker förhindra genomtänkta och goda åsikter genom manipulation med halmdockan.
En bra film som belyser hur denna används i praktiken av bland annat tobaksbolag, oljebolag, tankesmedjor, journalister, partiorganisationer och politiker, är Merchants of Doubt som finns att streama på netflix.
Hemsidan till boken som dokumentären är baserad på hittar du här »
