Det är skatten som är motorn i det monetära systemet. Och det är med skatten man kontrollerar inflationen.
Att vi med skatten betalar statliga utgifter är faktiskt ett helt befängt påstående.
När vi betalar skatt försvinner pengarna ur cirkulation. Konton nollställs. Pengarna upphör att existera.
Detta i sin tur gör det möjligt för staten att spendera in mer pengar i ekonomin för att komma i nivå med dom befintliga resurserna utan att skapa inflation.
Just nu är skatten för hög i förhållande till storleken på penningmängden och alldeles för mycket av penningmängden tillåts skapas genom skuld av våra banker.
Vi får en ekonomi som ytterst styrs av ägarna till våra banker och av bankernas intressen.
Lägg till att staten ”sparar” genom att minska på underskottet. Ett ”underskott” som i själva verket är tillgången på pengar i samhällsekonomin.
Vi äger och ger ut vår egen valuta, men riksbanken saknar inflytande över den.
Varför minskas inte andelen pengar som bankerna tillåts skapa(för närvarande 96% av penningmängden), och som riksbanken ska garantera?
Och varför tror vi att staten ”sparar” genom att inte spendera?
Måste inte pengarna komma någonstans ifrån först innan man kan spara?