A ”crazy” person turns everything into opposites. Both on a personal and collective level when he, or she act this out on other people. Anyone may be turned into an opponent which has to be confronted as part of an opposite. In politics, it is believed that this is for the good of all. But it only serves its own self-interest, or the preferred ”good” side of an opposite to which we want to identify ourselves with. This is repeated almost everywhere in today’s society. People become addicted to self-interest. But our personal qualities, both what we like about ourselves that we relate to in others, and our own unavowed mistakes that we reject in them, are not to be found there. This is us embodied in them. They are our makeup mirror. And if we really look into it, we can see ourselves, how this works, and what excess of ourselves we transfer to others to carry around for us. Whether we like it or not, it’s really there. That’s the nature of the evil we let go of in the world. It is what we are.
Etikett: media
about the eternal child
Wthin our mind this child form is with us all the time. It is part of what we are. And he or she, is the one to bring us to the source of our being. To handle its messages. This is its true function after adolescence.
In this place we can also sense its absence in all directions, everywhere and in everywhen. We cannot disregard its mental form when we sense it without severe punishment from its objection to our ways, and a constant feeling of it being a disturbance to our normal patterns of behavior when we are not paying attention to its activity.
In its externalised form our senses constantly bring repulsive evidence of how the relation to it works in the world. Don´t take my word for it, words are always insufficient to experience. They can never describe the absolute immediacy of this relationship.
But true to this pre-formed beingness, I am deeply convinced that it is by a loss of this relationship we have come to shape the present day world around us.
about the cyclical economy
If our banks create access to money in a way that drives investors and entrepreneurs, and if this money is simultaneously invested outside the real demand in a market economy, then an economy has been created which is due to an artificial demand and to artificial price increases as a result of where this money is first put into the economy.
We thus get economic cycles that do not always depend on, or reflect, where the market economy pricing and demand are of their own power.
Instead, it will reflect where the banks think they can best serve their interests.
When reality then catches up with these bloated economic conditions, we get a recession with less money in circulation, but with the debt remaining that is the cost of the money that was created and driven the artificial economic upturn in the economy.
In this way, companies and individuals pay jointly for the banks’ speculation.
Banks should work with asset management and lend money. But why do they get to create money in that process?
What is a zombie?
Definition of a zombie.
A person who infects everyone with his or hers addictive need to feed on other peoples flesh for the purpose of trying to materialize its dead soul and bring it back from its deathlike slumber.
Pretty much an image of the spirit of a modern man.
On the spirit of gender conversations
When i was listening to this discussion about differences in gender aggression it suddenly dawned on me what i was really listening to.
It was really not the subject at hand, or the statements made, it was the spirit of their arguments. How they confronted each other. It suddenly made sense to me what was happening.
Mr Peterson was not trying to relate any of his arguments to her. Or create a common ground of mutual interest between them. He was trying to make his point, no matter what. His arguments where non-relational and affected. They came out almost as he was being possessed. And if psychic connectivity is a feminine trait, it was clearly absent. It was not inspired as in a relation to her. To the external situation. There was no kindness or warmth in this discussion trying to bridge a connection by subject on to the other part. It was conditioned and he was opinionated and affected, and he was trying to force his arguments through without really relating them to her.
On the other hand she was trying to diminish his arguments and ridicule individual statements. She was not trying to process any of his arguments based on their own value, making this a discussion about the subject at hand. She was not into the spirit of the conversation. And if objective interest is a masculine trait, her masculinity was destroying her ability to relate with her masculinity to the arguments presented to her. She obviously sensed that she was pushed because the arguments was not aimed for her, but forced onto her. So she then appeared equally possessed, but by her masculinity, making them both have a go at each other with a kind of automatic and confrontational behaviour.
So, if it has ever been masculine traits in women, and female traits in men, this is how I imagine they would appear when they are compulsive. Animating men and creating animosity for women.
I just had to look at the spirit of a conversation to be able to see it.
Have a look.
About personality
When what we commonly call personality, or how we want to appear to other ends, it is replaced by idealism and imagination.
How do we choose our world?
Outside of time we just are. We are subjectively motivated, and we follow an internal logic with its own reference to norms and value systems.
We alone are the sole witnesses to our impressions. To our experiences. Our being here precedes time and also coexists as a source outside of it. We exist in that as that exist in us. It is my original beingness. And that is something that is more valuable to me than any of the collective ideals we prefer to babysit with our ego.
Right here we are also provided with the means to participate in something that is bigger than ourselves.
It is where we reconnect to nature. To the directness of our oldest eternal settings of the psyche.
It has always been there, and we often unknowingly choose to acknowledge it by assigning transcendental values to the generalisations of someone or something at the expense of its, or his or hers individuality.
And to our horror, looking at the world, the ones least respectful of being is also the ones we seem to choose as our leaders since the shape of this world is determined by who we follow and what their relationship to being is.
About elections and remote decision making
There is this great strategy. And it works all the time. No matter where and when.
You take part in anything that may be argumentative between people and then just choose side, make it political.
Fuel the opposing extremes and then claim as many votes as you can as you obscure the issue by heated generalisations. Promote their automatic behaviour.
People in the northern part of Sweden have a genuine dislikeness for the remote rulings of Stockholm. So any such strategy here is really clever. It will make people forget that the bottomline, what it is all about, is the decision making made on their behalf. On regional things that they have in common, agreed upon or not. And that it is not up to any outside part to jump to conclusions. But here they are, and they are getting played to secure popularity votes that is not going to benefit them in any way, and certainly not in any forseeable future. This has nothing what so ever to do with any local interests in this region. Its about getting influence in Stockholm. And claim votes wherever it is possible to secure this influence.
So let them squabble between themselves.
Fuck strategy.
Why should we bother about the army of the dead?
The world we live in
We all have a unique and individual expression of our being embedded in our dna. And some part of it is also inherited from a cultural conditioning behaving as a connection to a cultural past. When it unfolds in our spontaneous expression of being it will have its own pre-established way of presenting itself as imagination.
Its in our blood. And it is really not in the physical world. The struggle we have with this are within ourselves.
It also constitutes an individual form of danger when we by a collective, by corporations or governments, without a connection to our being allow ourselves to live out all kinds of interior worlds of imaginative self interest onto other people. We will then become a danger both to people, and to the world.
What we are doing to each other then, to this otherness, is trying to mirror and replace the within in other people, with that of our own, and then try to morally justify our actions by the submission of other people. As if a loud voice or forcefulness was an argument in itself.
And if they do not agree to this. We bring our war to them.
This will now become our world.
The father of our civilised world
Imaginary speaking, I find myself living in a society which is compelled to act this figure in the cloud out with the ruling it has over everybody´s apprehension. They don´t seem to know it, but they are supporting him by continuing his old formal character, making his outworn presence felt in everyday life in terms of rules and regulations, in dogmas, and in a distant dead behaviour coming out of it. They are upholding a system of absence in their lives by trying to fill themselves up with a sense of responsibility and duty towards social and religious convention. Which they also force onto others. They believe in some principles of normality. Not in the experience of transpersonal reality. And nobody seem to be questioning this cloud figure rulings there. They just see themselves as a single part of his organisational maintenance.
It is almost incomprehensible what this is doing to them, and to our environment.
His tyrannical madness is what makes them all crazy.
The Great Mother
The male end of our inner balance is on the emphasis of the product by focused, self-disciplined energy to do, to shape, to specify, to name and define. The female end is on the process, and on the experience of being. Appearantly, the male end is also the current ideal to which a one-sided collectivity aspires.
Of everything associated with femininity, being is perhaps the most misunderstood since the relation to being is defined through developing a close relationship to nature, to other people, and to life. Its about our capacity to be receptive to our lives in an embodied way. Here we listen to our within, to another kind of creativity, and to our own inner sense of things. She is our crucible and our liberation from a world of sufferings. It is also by her we get our first lesson of life through our mother.
Our planet earth also carries all life in a similar way as a Great Grand Mother being to us. She is then that part of us that honors the nature of our inner life in relation to earth and our individual way of being, regardless of how different we might appear with our behaviour to the collective and its principles of normality.
This male and female balancing is a living reality right here and now, a presence were being is the neglected part of our conciousness, it is suppressed by the preferred static ideals so many of us seem to rely on. Together with a reluctancy to change.
So we just force ourselves to stay busy. Searching all over the place for this being, acting like we are completely out of our minds.
Globalisation
Globalisation is the word we use with corporations and banks to get to exploit every local resource available at no cost, to maximise the profit where it is not responsible to no one, anywhere.
It is the ultimate disconnection from earth.
About good and evil
If we are lucky with our parents we get to grow up in the garden of eden. We will get close to earth.
But at some point we have to leave it. And we have to bring some of it with us because it is us.
Again, if we are lucky, we get initiated by our parents or some other elder when its time.
To be initiated will make us bring eden with us, that which have been given to us before we got dressed up in the generalisations of a collective personality and become that narrowness of a cultivated ideal.
Even without luck we have to find eden anew. It is not a question of good and evil.
It is both. A condition of life.
Everyday we can watch what happens when some part is preferred for the other. Our ego loose sight of right and wrong, and starts looking after itself in a forced, one sided and opinionated way. What once was eden has now turned against us.
Our moral sense is lost and we become num to the views of others and to life. We will try to force our one sidedness onto others, and pride ourself of becoming insensitive, primitive and ugly.
Without this moral conditioning from life itself, we will become a danger to life.
And believe me,
by being that person, we will also make ourselves a bloody bore.
Democracy and how to go about it.
Maybe it is our parliament, and our gouvernment itself who need some adjustment.
What we see right now is that one part is missing in that equation. When considering the present situation, it is obvious something in our gouverning is not there, the parliament do not really answer to no one. The people they are responsible for is not really there, so they don’t have any real counterpart.
Just think about that for a moment.
Because right now they just answer to themselves. And this is not good democracy.
Who is taking care of our wealth. Were is our leadership of wealth. Who is taking care of our water. Our nature. Who is looking after our common good. Obviously, wealth is very much dependent on how new money first should be spent into the economy. But there is no true counterpart in parliament for that.
Our leaders badly need this. They should have to answer before the leader of wealth to be able to make good decisions for the people.
Right now, our parliament here in Sweden, as in many other countries, are divided among themselves, and arguing full time about who should be its leader. How parliament should be led, and in what direction. And with our media fully occupied by reporting on this disagreement, good decisions going out the window.
And this is currently built into the system by the absence of a real working counterpart.
For that to change, we need them to answer to someone on the basis of a working democracy, and that should be accomplished through a leadership of wealth.
With such a counterpart, our parliament then have to change its priorities to be only of concern to the wealth and wellbeing of its people.
We should even consider having a pre election on candidates where only women can vote. And after that we can all vote on the outcome of their election.
Our ambassador on Island suffered heavy criticism for it, but he is not too far from the truth, intuitively thinking democracy is being ”dismantled” by its current constitution in Sweden.
By thinking about it anew, we may actually adjust our parliament closer to its original vision, and maybe, we can then make our parlament the true working heart of democracy we want it to be.
The west we made of ourself
When i put the west i see in my mirror, i sense the image after which we have made ourselves.
This sadistic, melancholy one sided anxiety ridden paranoia of an omniscient rationality and omnipotent ruler through abstract principle of justice, morality and order. Enraged when not followed or his will is crossed. Our consciousnes is reflecting this image. Most often as cold, distant and ruthless, but as an ideal he is old, bearded and distant. A god of manhood. Even women identify with this image. This is how we all think we should appear if we want to rule, or show decisiveness. We think conquering is relating. Not surprisingly, this image we have of ourselves then, is also a wifeless one. It´s an ideal of manhood, and it has no woman beside it. There are no traits of compassion. Or true generosity. It suffers a complete lack of the feminine.
No wonder there is a problem with the nature of earth and personal feelings. And in our views on women.
This is what we force upon the world. This is our image. The very image we present ourself with to the world.
What is going on out there
Looking at the world today, the problem i see is not the youth movement started in the late fifties, continuing to this day with its rebels questioning authorities through beatniks, flower power, punks, neo rights, leftists, or modern art. Or music, film, literature, or todays climate or money distribution movements. Nor is the problem the abstract and stubborn rationality of established order through old worn out ideologies, wall street politics, or economic theory. Our religious views or our -isms.
What we see in our world are the symptoms of all of that. And the tension we have in the world is the absence of the unification of the two in the world of individuals.
The grumpy old men of frozen and established order versus the dynamic views and concerns coming from outside of time in our youth. Often this youth present their need for change in something even more rigid than the present protectors of the past. But the one are in a desperate need of the other.
Its a real horror to watch.
Authority Experiment
This testperson is our views, our beliefs, -isms and political ideologies.
What if they are our leaders and the person submitted to the electric shocks are us.
Conformity Experiment
We are that testperson, and the others are our beliefs, our views, -isms and political ideologies.
Die ganze Welt ist ein Zirkus
About leadership today
Being directed by, and unaware of the patterns of behaviour that flow from the organizing structure of a certain collective itself, rather than the individuality of its members,
is getting us very close to how people have come to appreciate the political, financial and corporate leadership of today.
About power
When we as individuals confuse knowledge with power, we magically exaggerate our importance in relation to our self with the unconcious capacity for wisdom.
This creates the true sense of the word evil.
Origins of personality?
When every private emotion and personal ambition have its origin in public opinion and the media. We are simply being reduced to the expectation and the illusory goals of an eager and excited collectivity.
To become public property
It can differ quite a lot between one person and another intellectually, in terms of knowledge and skills, and to be able to draw conclusions from rational arguments rather than rhetorical.
But in terms of our character, the differences are much smaller.
It is with our character we share our public opinion with others. It is were it gets its outlet.
All our differences are smoothed out.
We act anonymously on public opinion with rhetorical conclusions in the protection of the majority to justify our views and our actions.
We will then become public property.
Its not about the media, its about you and me.
The feeling tone news media deliver to us is designed to function as a short circuit, to prevent us from making thought through rational considerations when it comes to our own situation. That’s why they always seems to aim to destroy our rational defences, so that we come to conclusions immediately, without reflection and in emotional distress by rhetorics instead of solid well made arguments.
Media always try to stimulate our feelings on an unconscious level,
to make people respond with automatic behaviours, and collectively instead of individually.
That is why they are so effective when we are made uncertain, in crisis, follow opinion polls, an ideology, an -ism, trends or is in shock.
We agree on things, think or act in a way we would not accept if we were given time to consider it properly.
The fact that we have a tendency to stand by the opinion in order to belong and to get recognition from our surroundings, to be consistent although the reasons for our opinions may be questionable.
That fear is something that is expected.
Unconsciously we then inflict terrible hardship on each other rather than change the beliefs we have that are created for us, to those that is created by us.
On the impression of disagreement among climate scientists
”Politicians, economists, journalists, and others may have the impression of confusion, disagreement, or discord among climate scientists, but that impression is incorrect.”
By Naomi Oreskes
Policy-makers and the media, particularly in the United States, frequently assert that climate science is highly uncertain. Some have used this as an argument against adopting strong measures to reduce greenhouse gas emissions. For example, while discussing a major U.S. Environmental Protection Agency report on the risks of climate change, then-EPA administrator Christine Whitman argued, “As [the report] went through review, there was less consensus on the science and conclusions on climate change”. Some corporations whose revenues might be adversely affected by controls on carbon dioxide emissions have also alleged major uncertainties in the science. Such statements suggest that there might be substantive disagreement in the scientific community about the reality of anthropogenic climate change. This is not the case.
The scientific consensus is clearly expressed in the reports of the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC). Created in 1988 by the World Meteorological Organization and the United Nations Environmental Programme, IPCC’s purpose is to evaluate the state of climate science as a basis for informed policy action, primarily on the basis of peer-reviewed and published scientific literature. In its most recent assessment, IPCC states unequivocally that the consensus of scientific opinion is that Earth’s climate is being affected by human activities: “Human activities … are modifying the concentration of atmospheric constituents … that absorb or scatter radiant energy. … [M]ost of the observed warming over the last 50 years is likely to have been due to the increase in greenhouse gas concentrations”.
IPCC is not alone in its conclusions. In recent years, all major scientific bodies in the United States whose members’ expertise bears directly on the matter have issued similar statements. For example, the National Academy of Sciences report, Climate Change Science: An Analysis of Some Key Questions, begins: “Greenhouse gases are accumulating in Earth’s atmosphere as a result of human activities, causing surface air temperatures and subsurface ocean temperatures to rise”. The report explicitly asks whether the IPCC assessment is a fair summary of professional scientific thinking, and answers yes: “The IPCC’s conclusion that most of the observed warming of the last 50 years is likely to have been due to the increase in greenhouse gas concentrations accurately reflects the current thinking of the scientific community on this issue”.
Others agree. The American Meteorological Society, the American Geophysical Union, and the American Association for the Advancement of Science (AAAS) all have issued statements in recent years concluding that the evidence for human modification of climate is compelling.
The drafting of such reports and statements involves many opportunities for comment, criticism, and revision, and it is not likely that they would diverge greatly from the opinions of the societies’ members. Nevertheless, they might downplay legitimate dissenting opinions. That hypothesis was tested by analyzing 928 abstracts, published in refereed scientific journals between 1993 and 2003, and listed in the ISI database with the keywords “climate change”.
The 928 papers were divided into six categories: explicit endorsement of the consensus position, evaluation of impacts, mitigation proposals, methods, paleoclimate analysis, and rejection of the consensus position. Of all the papers, 75% fell into the first three categories, either explicitly or implicitly accepting the consensus view; 25% dealt with methods or paleoclimate, taking no position on current anthropogenic climate change. Remarkably, none of the papers disagreed with the consensus position.
Admittedly, authors evaluating impacts, developing methods, or studying paleoclimatic change might believe that current climate change is natural. However, none of these papers argued that point.
This analysis shows that scientists publishing in the peer-reviewed literature agree with IPCC, the National Academy of Sciences, and the public statements of their professional societies. Politicians, economists, journalists, and others may have the impression of confusion, disagreement, or discord among climate scientists, but that impression is incorrect.
The scientific consensus might, of course, be wrong. If the history of science teaches anything, it is humility, and no one can be faulted for failing to act on what is not known. But our grandchildren will surely blame us if they find that we understood the reality of anthropogenic climate change and failed to do anything about it.
Many details about climate interactions are not well understood, and there are ample grounds for continued research to provide a better basis for understanding climate dynamics. The question of what to do about climate change is also still open. But there is a scientific consensus on the reality of anthropogenic climate change. Climate scientists have repeatedly tried to make this clear. It is time for the rest of us to listen.
Why defending an economic theory?
If we choose to accept an economy that privileges lenders over debtors and capital over labor, we also choose to live with the fact that our companies also focus more on profits made by capital assets managed by the banks over labor. We get an economy were our companies focus on expanding their activity on financial markets, their financial products and cutbacks on workers in shrinking markets caused by this. This is going to reduce the money supply in the real economy since people with jobs and other companies also constitutes their customerbase.
If our local companies on our domestic markets and small cities suffers, they should start looking at this damaging economic thinking. We really have to start think about who is controlling the money supply, and who decides how all new money first is going to be spent into our economy, and were it is going to be spent first.
About fate
”The irony of fate is that, what I don’t recognize as coming from Me, will be served to Me, as fate”.
We are being led by imbeciles – by Bill Mitchell
”I was reading John Maynard Keynes recently – circa 1928 – that is, 8 years before the publication of the General Theory with his Treatise on Money intervening. He was railing against the principles and practice of ”sound finance”, which he noted had deliberately caused billions of pounds in lost income for the British economy. He urged the Treasury and the Bank of England to abandon their conservative (austerity) approach to the economy and, instead, embark on wide-scale fiscal stimulus to create jobs and prosperity. He concluded that with thousands of workers idling away in mass unemployment that it was “utterly imbecile to say that we cannot afford” to stimulate employment via large-scale public works – building infrastructure etc. He considered the policy makers who opposed such options were caught up in “the delirium of mental confusion”.
The stark reality is that 88 years later, he could have written exactly the same article and would have been ‘right on the money’. We are being led (euphemism) by imbeciles.”
Full article at Bill Mitchells – billy blog here »
Vem ska få äga vår karaktär?
vi påverkas på ett sätt av våra medier som gör att vår karaktär blir allmän egendom.
Det kan skilja ganska mycket mellan en person och en annan intellektuellt, kunskapsmässigt och förmåga till att kunna dra slutsatser ur rationella argument istället för retoriska.
Men när det gäller vår karaktär är skillnaderna mycket mindre.
Det är med vår karaktär vi delar den allmänna opinionen med andra.
Hög blir låg och olikheter jämnas ut. Det är här den allmänna opinionen får sitt utlopp.
Vi drar i den allmänna opinionen retoriska slutsatser och agerar anonymt i skydd av flertalet för att rättfärdiga våra åsikter och våra handlingar.
Vår karaktär kommer på detta sätt att bli allmän egendom.
Medieanalys
Jag får alltid intrycket av att media idag hamnat i en allt tydligare samexistens med partipolitiken och ekonomin hos våra största exportföretag.
Detta intryck förstärks ytterligare när nyhetskällan allt oftare består av enkla opinionsundersökningar där man driver populära åsikter i än den ena, än den andra politiska riktningen då opinionen också styr mediernas ekonomi.
Den statliga ekonomin kommer på det här sättet att beskrivas uteslutande ur våra globala exportföretags perspektiv utan förankring i makroekonomin som i sin tur styrs på ett fundamentalt sätt av hur vårt monetära system är beskaffat. Dessa företag har till skillnad mot staten inte någon rätt att ge ut några nya pengar och inte heller någon konstitutionell rättighet att styra över penningmängden.
Det går därför inte alls att ur nyhetskällornas uppblåsta kallprat och opinionsundersökningar dra några allmängiltiga slutsatser om de processer som styr den gemensamma ekonomin för de människor i vilkas intresse vår media tror sig föra sin talan.
Flertalet kommer på det här sättet att förlita sig på att en viss åsikt är den rätta åsikten. Och dom kommer att äga åsikter som då av nödvändighet följer ur ett visst allmänt accepterat åsiktssammanhang, utan att veta varifrån den ursprungligen kommer, eller på vilka antaganden den egentligen grundar sig.
Inte heller hur de i verkligheten relaterar till nationalekonomin.
Nyhetsförmedlingen befinner sig i en upprepning som inte längre ger en saklig återgivning till folk i allmänhet. Den kommer istället att spegla det politiska spelet, och våra globala exportföretags ekonomiska intressen i en symbios med gemensamma föreställningar om den verklighet man tror sig kunna beskriva inifrån denna.
Undantagen är få, och den uppenbara följden av det här är att man på detta sätt bara försöker stimulera våra känslor på en omedveten nivå så att vi ska reagera på ett av andra överlagt och förutbestämt sätt.
Våra medier och våra beslutsfattare hamnar på det här sättet bara i en sluten inbördes nytta av upprepat gemensamt innehåll.
Om informationskonsumtion
nyheter är en produkt av information som skapats i ett bestämt syfte och säljs i en förpackning med en tilltalande rubrik. Hur förpackningen uppfattas säljer också bättre än själva innehållet.
Känslorna nyheter förmedlar fungerar i bästa fall som kortslutningar som förhindrar att vi gör genomtänkta och rationella överväganden när det gäller vår egen situation. Det är därför dom alltid syftar till att rasera våra rationella försvar så att vi fattar direkta beslut utan eftertanke och gärna under känslomässig osäkerhet.
Innehållet som nyhetsprodukten förser oss med försöker därför alltid stimulera våra känslor på en omedveten nivå så att vi ska reagera med automatiska beteendemönster, och kollektivt istället för individuellt.
Det är därför dom är så effektiva när människor är i kris, är osäkra, följer opinionsundersökningar, trender eller befinner sig i chock.
Vi går med på saker, tycker eller agerar på ett sätt vi inte skulle acceptera under andra förhållanden.
Att vi sedan har en benägenhet att vilja stå fast vid åsikter för att vinna erkännande från vår omgivning, och vara konsekventa trots att skälen till våra åsikter är tvivelaktiga, det är något man räknar med.
Omedvetet utsätter vi sedan både oss själva och andra för stora påfrestningar både personligt, ekonomiskt och politiskt hellre än att vi förändrar de övertygelser som är skapade åt oss mot dom som skapas av oss.
En grundläggande ekonomisk skillnad
om fler få lön, och om tillgången på nya pengar ökar, ökar inte den inhemska efterfrågan och tillväxten då?
En intressant sak som helt gått vår mainstream media förbi är det faktum att man med den nyliberala ekonomiska teorin här i Sverige har skapat nya differenser mellan reallönernas tillväxt och produktivitetstillväxten. Jag syftar alltså inte på det politiska spelet utan på den makroekonomiska funktionaliteten hos en teori.
Våra politiska beslutsfattare har genomfört ett grundläggande ekonomiskt skifte i vilket man har skapat ett nytt förhållandet mellan arbete och kapital. De har på detta sätt låtit våra finansmarknader få en allt större andel av nationalinkomsten och låtit bygga in en omsättning av kapital som pumpar in mer och mer pengar i de avreglerade finansmarknaderna istället för att de hamnar in i den gemensamma ekonomin.
Det här i sin tur leder till att våra företag och hushåll kommer att pressas hårt för att uppnå likviditet eftersom staten samtidigt ska bygga budgetöverskott. Budgetöverskott bidrar också till att minska tillgången på pengar.
Den ekonomiska styrningen och den ekonomiska teorin har mer eller mindre medvetet sett till att vi fallit offer för att skapa så mycket skuld som möjligt för så många människor som möjligt, för att därigenom säkerställa att företagens vinster växer och att produktionen säljs. Det här gynnar framför allt dom stora globala exportföretagen, inte dom inhemska.
Den minskade lönedelen av ekonomin har på det här sättet blivit en del av företagens vinstmarginal.
En lön som ju i sin tur omsätter den inhemska produktionen genom att den betalar för att förbruka den.
Ju mindre pengar som finns för att betala för den inhemska produktionen, ju mindre kommer vi att sälja av den och ju mer kommer detta att öka beroendet av globala exportföretag på bekostnad av våra inhemska företag.
Vi har hamnat i en ond cirkel. Så länge vi fortsätter att skuldsätta oss så kommer nya pengar att skapas i ekonomin. Om vi sparar, skapar överskott eller gör åtstramningar så minskar pengarna. Vi får en ekonomisk recession och hela ekonomin kommer att gå kräftgång och kön till arbetsförmedlingarna växer.
Vi kan faktiskt inte göra någonting åt detta med avregleringar eller åtstramningar. Det gör faktiskt bara saken värre eftersom nästan hela vår penningmängd(96%) tillåts vara privatiserad.
En ytterligare reflektion att göra här, är att det är precis tillvägagångssättet för hur skuldsättningen av utvecklingsländerna har gått till.
Genom att låna i en annan valuta eller ersätta den egna helt med en annan, tvingas länder sälja ut och skuldsätta sig för att nya pengar ska tillföras ekonomierna av auktoriteten bakom valutan. Annars kommer inga nya pengar att utfärdas och nationen kan gå omkull. På det här sättet tvingas länder att öka sitt beroende för att skapa ytterligare förutsättningar att kunna skuldsätta sig än mer.
Det här skulle alltså kunna vara mallen för att på ett ekonomiskt sätt ta över en nation. Genom att tvinga dem att sälja tillgångar, råvaror eller resurser, eller att tvinga fram privatiseringar, och att ersätta den inhemska produktionen eller dom inhemska lokala företagen med någon annans globala företag. Eller helt enkelt för att ta kontrollen över en demokrati från dess folkvalda och dess befolkning och tvinga fram politiska förändringar dom kanske inte vill gå med på.
Vi ser samma scenario hända i Europa med Finland, Portugal, Grekland, Spanien, och Irland, som med länder i Afrika och Latinamerika.
Verkligheten och våra medier
Dagens politiska och ekonomiska mainstream-journalister ägnar merparten av sin tid åt ”det politiska spelet”.
”Det hjälper inte att ha rörliga bildnyheter, bloggar och podcasts om intrycket är att de tillhör samma gamla etablissemang: politiker och medier i symbios. Som sådana där Mats Knutson-kommentarer i public service. Nöjd och uppblåst i stilig slips talar han om det politiska spelet medan verkligheten för länge sedan sprungit förbi honom; den är inte längre något spel, den är en tragedi.”
Särskilt påtagligt är detta när det gäller Nationalekonomi. Med väldigt få undantag har våra medier inte en aning om grundläggande fakta. Man berör dom inte ens. Det politiska spelet är viktigare än hur en makroekonomi verkligen fungerar.
Till Artikel i ETC »
Intressant grepp av Grenoble att ta bort all reklam i det offentliga rummet och ersätta hålen efter reklampelarna med träd. Och att majoriteten av invånarna är nöjda med att staden blivit vackrare än den varit tidigare.
Dom har fått tillbaka sin stad!
”First it was São Paulo, then Chennai. Then Grenoble, Tehran, Paris and now even New York have spawned movements to replace or ban outdoor advertising.”
Mer om detta hos The Guardian »
Budgetperspektiv
Ingenstans i åsiktsfloran om budgeten verkar det handla om vad pengarna en regering spenderar faktiskt gör med penningmängden i ekonomin.
Hur skapas den? Vem kontrollerar den? Hur stor är den? Vem bestämmer hur den först ska användas?
Pengar spenderade på ett funktionellt sätt får hela ekonomin att växa så länge det finns outnyttjad arbetskraft och outnyttjade resurser tillgängliga att utfärda pengar för. En ekonomi växer i takt med att penningmängden ökar i nivå med växande befintliga resurser.
Diskussionen borde handla om vår totala penningmängd, hur den bäst ska kunna nyttjas och vad som är effektivast möjliga sätt för våra gemensamma ändamål att använda den på.
När staten spenderar hamnar pengarna som tillgångar på privata konton hos företag och hushåll i den privata sektorn bland annat i form av lön, och köp av material och tjänster. Det är pengarna vi använder som betalningsmedel.
Om den delen verkligen förändrades så att den blev större skulle det få den samlade ekonomin att börja växa för att komma i nivå med outputen i den.
Det kan vi inte åstadkomma med skatter.
Höstbudgeten och skatter i ett historiskt perspektiv
sagt av Thomas Pikkety om beskattning.
”Mellan 1930 och 1980 var genomsnittsbeskattningen för dom högst betalda i USA 82%. Vilket till och med var högre än i Sverige, Frankrike och Tyskland.
– Vilka lärdomar kan vi dra av detta då?
För det första förstörde det inte den amerikanska kapitalismen eller demokratin. Den fanns kvar i slutet av perioden.
Den andra slutsatsen handlar om tillväxttakt, produktivitet och innovation.
Det är intressant därför att den amerikanska tillväxten under 1950, -60 och -70 talen faktiskt var högre än de varit sedan 1980 talet.”
Det måste bli ett slut på daltandet med bankerna
av Andreas Cervenka – SVD Näringsliv »
Men Björn Wahlroos har rätt när det gäller Sveriges Riksdag. Ur bankernas perspektiv är de regeringar som sammansätts ur riksdagen verkligen finansiella idioter. Våra regeringar kommer och går, den politiska orienteringen skiftar, men vårt monetära system består. Här sker inte någon verklig förändring.
Jo förresten, våra banker får fortsätta skapa pengar för sin egen kapitalförvaltnings skull. Vilket bl.a gör att våra inhemska banker kan växa sig större än Sveriges BNP, och genom att dom kontrollerar penningmängden så bestämmer dom också hur alla pengar först ska användas. Det är ingen tillfällighet att den finansiella sektorn växer 3ggr snabbare än ekonomin i övrigt, trots att staten har konstitutionell ensamrätt på utgivningen av svenska pengar.
Folket i en hel nation ägnar sig här åt att diskutera åsikter istället för grundläggande fakta.
Det är därför vi på ett självdestruktivt sätt skär ner och gör åtstramningar.
Hans Rosling om att delta i en politisk debatt
Jag försöker undervisa programledare i TV. Det får bli min uppgift. Jag ägnar mig åt att vara lärare.
– Hans Rosling, aktuellt 2015-09-07 »
Hans Rosling om det svenska biståndet
”Pengarna (för flyktingmottagningen) tas inte från svenska budgetposter.
Det tar vi från fattiga människor i Afrika. 8 miljarder tas från planerade biståndsprojekt via dom internationella organisationerna.
Det är dom pengarna vi använder. Vi har inte rört den svenska budgeten.
Västra Götaland får mer av biståndspengarna än Mozambique får, och Mozambique är det land som får mest svenskt bistånd.
Ungefär en fjärdedel av biståndet används nu för flyktingmottagandet”.
– Hans Rosling
Hans Rosling
Man kan inte använda sig av media om man ska förstå världen.
– Hans Rosling
Debt and money
Put the new money into the real economy rather than financial markets and property bubbles.
”There’s an economic taboo against creating money and actually spending it into the economy. It’s OK to do things like Quantitative Easing where you’re pumping all this money into the financial markets, pushing up house prices, making the wealthy wealthier. It’s a complete taboo to actually spend that money on something that benefits the society.”
– Ben Dyson Positive Money
When we rely on banks to create most of our money, then the only way of getting more money into the economy – is for the private sector to go further into debt.
Funktionella finanser?
vad kan vi mena med verklig förändring.
Så länge vår regering och riksdag inte kontrollerar penningmängden så kan den heller inte påverka vårt välstånd eller vår sysselsättning i någon större utsträckning.
Ingen regering har någon finansiell kraft i sina beslut utan dess konstitutionella rätt att ge ut och styra hur våra pengar först ska användas.
Vi får som nu vänja oss vid att våra banker finansierar sin egen likviditet med större delen av penningmängden för att kunna fortsätta spekulera i en finansiell sektor som ökar 3 gånger snabbare än ekonomin i övrigt.
Vi kommer fortsatt att ha en liten gemensam penningmängd, låga löner, låg konsumtion och långa köer på arbetsförmedlingarna. Vi kommer att fortsätta skylla det på varandra, på våra partiåsikter, slåss om det, och munhuggas och ingenting kommer i förlängningen av detta att förändras.
Eller kanske ska vi överlåta någonting mer så att allt ska bli bra igen? EU,
Gå med i eurozonen? NATO? Acceptera TTIP, ISDS?
Vad mer?
Lösningen finns inte någon annanstans.
Vi har den helt i egna händer.
Vem ska få fatta besluten i vårat ställe?
om en regering inte längre har kontroll över penningmängden, för vem fattas då besluten hur pengarna först ska användas?
En nyckelroll för en centralbank är att tillhandahålla likviditet till sina banker.
ECB har som svar på att grekerna genomfört en demokratiskt folkomröstning om huruvida IMF, EU och ECB ska få bestämma hur en nation vill utforma sin politik och sitt självbestämmande dragit tillbaka stödet av likviditet till dom grekiska bankerna.
ECB har alltså medvetet vägrat att uppfylla sin skyldighet att tillföra likviditet.
Centralbankerna i Sverige och andra länder har tillfört enorma belopp till bankerna för att förhindra att krisen för dem skulle fördjupas, medan ECB av andra skäl istället bara ytterligare förvärrat en situation som egentligen skulle ha bidragit till att hjälpa Grekland.
IMF, EU och ECB används alltså på det här sättet indirekt för att kunna påverka enskilda länders politik i den riktning som bäst stämmer överens med bankernas intressen.
Ett lands politik och självbestämmande bestäms alltså ytterst av vilka som äger kontrollen över penningmängden.
Vad händer i Spanien?
istället för en finansiell reform går Spanien från att vara en demokrati till en polisstat med övriga medlemsländers tysta samtycke.
Vid sidan av händelseutvecklingen i Grekland tar Spanien istället itu med kraven på att förändra det finansiella systemet genom att anta lagar som gör att landet blir en diktatur.
Dom så kallade munkavlelagarna träder i kraft trots protester från Spaniens befolkning, hela den politiska oppositionen, Amnesty International och FN.
Det är till exempel olagligt från och med nu att samlas framför en offentlig byggnad eller att fritt delta i en oanmäld sammankomst på en allmän plats. Du får heller inte använda fotografier och videoupptagningar som inte först godkänts av polisen.
Polisens egen godtyckliga tolkning av ”respekt, samarbete och lydnad” kommer från och med nu att vara tillräckligt för att bötesbelägga en medborgare utan domstolsprocess.
I brottsbalken har artikeln om de medborgeliga rättigheterna rakt upp och ner ersatts av en beskrivning av den påföljd som gäller för ”störande av ordning på offentligt plats”.
En hel nation inom EU fråntas rätten till att fritt kritisera sin regering och påverka politiska beslut.
Den övriga unionens och medias reaktion på detta?
Ingenting. Det är helt tyst.
Grekland har en jättechans imorgon.
den Grekiska staten behöver inte vara beroende av kreditmarknaderna för att kunna fungera
Grekland har imorgon en jättechans att ta kontrollen över, och kunna forma sin egen framtid förutsatt att man med en egen valuta också denominerar skulderna i den.
Monetärt suveräna regeringar har ett mycket större och flexiblare politiskt utrymme.
Regeringar av det här slaget kan inte bara kan utfärda sin egen valuta och betala statsskulder i sin egen denominerade valuta, utan de begränsningar på budgettransaktioner som man själva skapat kan också dynamiskt anpassas mot förändringar genom att man själv kan ändra på dessa regler.
Därför blir den här typen av regeringar inte heller ekonomiskt begränsade på det sätt som icke suveräna regeringar är, och dom kan då helt fokusera på viktiga frågor som full sysselsättning och prisstabilitet.
Det finns aldrig någon risk för en suverän nation som ger ut sin egen fritt flytande valuta om skulderna är denominerade i den egna valutan.
I denna mening är staten inte heller beroende av kreditmarknaderna för att kunna fungera.
Under ett sådant finansiellt system skulle makten att skapa pengar tas bort från banksektorn och överföras till ett offentligt organ, som t.ex. Bank of Greece. Bank of Greece skulle då vara ensamt ansvarigt för att skapa nya pengar och kunna överföra dom till regeringen som sedan skulle kunna använda dem för dom offentliga utgifterna.
Nationer som gett upp sin suveränitet genom att uppgå i valutaområden( t.ex. eurozonen ); eller genom att dollarisera sina valutor, är uppenbarligen inte i kontroll av, eller styr sin egen valuta och står därför inför samma begränsningar som länder led av under eran med guldstandarden.
Greeks should find the nerve to outlaw fractional reserve banking
ogrundade föreställningar och propaganda skapar myter om Grekland.
”Greece must avoid replacing one myth with another – that returning to the drachma will be a panacea. If and when the drachma returns it will not be the notes and coins issued by the State free of debt which will be the problem, it will be the new drachma denominated debt issued by the privately controlled international banking system which will hobble Greece to its present masters.”
Read article on Positive Money »
BellaCaledonia article Greek Myths »
En äldre befolkning är inget problem
SEB oroar sig under Almedalsveckan för att en åldrande befolkning kommer att skapa välfärdsproblem. Det är naturligtvis helt befängt men det får nog många att fondspara eller teckna pensionsförsäkringar hos dem.
Den verkliga utmaningen med pensionerna är inte att våra pensionärer blir fler, utan att den övriga befolkningen måste kunna producera tillräckligt med resurser i form av varor och tjänster i ekonomin för våra pensionärer att kunna spendera pengarna på.
Så här lämnar man eurozonen
Efter att ett parlamentet eller en riksdag har tagit ställning skickar regeringen in dokumenten till sina traktatkontrahenter, de övriga EU-länderna, där man ensidigt deklarerar att man lämnar eurosamarbetet. Och så inför man sin egen valuta igen.
Svårare än så är det inte.
Greece has only one viable path – exit
leaving the union would not be catastrophic and politicians just reinforces the public fear of exit.
”Either the Greek government has to abandon its electoral mandate and capitulate and become just another ‘left-wing’ government overseeing the punishing austerity inflicted by the neo-liberal ideologues or it has to show leadership and take the nation out of the dysfunctional Eurozone and pursue its own path to more prosperous, if uncertain, times. Part of that leadership has to be to educate the public as to what the options are in a balanced rather than hysterical way. I have heard Syriza politicians claim that leaving the union would be catastrophic, which is not only false but just reinforces the public fear of exit.”
Read More at Bill Mitchells blog »
Om boken The Psychology of Persuasion
vårt omdöme är svagast när vi imiterar för att anpassa oss socialt till olika grupper och sammanhang.
Det intressanta med Robert Cialdini´s utmärkta bok The Psychology of Persuasion är dess detaljstudie av vad som händer när vi omedvetet hamnar i de beteendemönster vi lärt oss att anpassa oss till genom att imitera när vi växer upp.
Han ger många exempel på den beroendeställning vi avsiktligt försätts i för att vi ska känna oss osäkra i olika situationer. Vilket gör att vi lätt faller offer för dess utnyttjande av människor, företag och politiska organisationer som vill att vi ska tycka och tänka på deras villkor genom att försöka utlösa våra automatiska beteendeen.
Vi tycker att vi lever i en demokrati. Eller tycker vi verkligen det?
När vi röstar, är vår åsikt verkligen vår egen?
Vad får oss att rösta på det vi röstar på egentligen?
Desinformation skapar osäkerhet. Kan vi lita på våra experter?
Vad är nyheter?
Vad vill vi veta egentligen?
Temat i boken är gruppsykologi och utgör en naturlig fortsättning på t.ex Gustave Le Bon´s The Crowd: A Study of the Popular Mind eller Edward Bernays Propaganda.
Den finns också på svenska. I översättningheter den: Påverkan
Varför har vi gett bort penningmängden?
vår gemensamma ekonomi har inte med vilka inre eller yttre egenskaper som skiljer oss åt att göra.
Kunskapen om problemen det innebär med att överlåta och privatisera penningmängden går långt tillbaka i tiden. Varför har vi gett bort vår konstitutionella rätt till penningmängden med ensamrätten att kunna skapa nya pengar, och samtidigt då också rätten att bestämma hur dom först ska användas?
Ändå var det precis vad som hände i Sverige den 21 november 1985. Ett beslut fattades då som bland annat innebar att bankerna fick låna ut obegränsat med pengar utan att Sveriges riksbank lade hinder i vägen. Ett beslut som gav bankerna och dess ägare kontrollen över den svenska penningmängden.
Så här sa t.ex Thomas Jefferson, USA´s tredje president.
”If the American people ever allow private banks to control the issue of their currency, first by inflation, then by deflation, the banks and corporations that will grow up around them will deprive the people of all property until their children wake up homeless on the continent their Fathers conquered…I believe that banking institutions are more dangerous to our liberties than standing armies… The issuing power should be taken from the banks and restored to the people, to whom it properly belongs.”
Istället för att ägna vår tid åt vad som skiljer människor åt och vilket ursprung vi har, borde vi lägga vår tid och energi att ändra på det finansiella system som är grunden till att problemen uppstår.