Tillväxt betyder inte åtstramningar

vems välstånd gynnas egentligen av alla åtstramningar?

Thomas Piketty har påvisat det. Både OECD och IMF har dragit samma slutsats.
Den del av penningmängden som våra affärsbanker har tillåtits kontrollera genom lån ökar 3 ggr snabbare än aktiviteten i den verkliga ekonomin, och det är det som bromsar tillväxten.

Det betyder i sin tur att vi med statens del av penningmängden, det som vi kallar vårt underskott, betalar för bankernas utlåning istället för att spendera dom på våra gemensamma resurser.
Vi subventionerar alltså våra affärsbankers spekulation och kapitalförvaltning med statliga medel.

Det är ganska enkelt att se dynamiken i detta.

96% av alla pengar skapas genom skuld av våra banker. Om vi skulle betala av alla skulder så försvinner också den delen penningmängden. Med ett undantag, skulden för pengarna kommer att finnas kvar att betala på grund av räntan när alla lån är betalda och pengarna försvunnit ur ekonomin.

När staten spenderar in pengar direkt i ekonomin genom sitt underskott bidrar det till, och ökar hushållens och företagens tillgångar i den privata sektorn. Vi får mer pengar att handla för och storleken på ekonomin växer för att komma i nivå med befintliga resurser.
Dessa pengar, 4% av penningmängden, är icke räntebärande skuld. Vi betalar tillbaka dem genom statlig inkomstskatt.

Alltså, vi använder oss av det statliga underskottet, av pengar som staten ger ut, för att kunna betala på den räntebärande och lånade delen av den samlade penningmängden eftersom mycket lite av dom pengarna till slut hamnar i den gemensamma ekonomin då de först filtreras genom våra bostads och finansmarknader.

Varifrån skulle pengarna till detta annars komma ifrån?

Ändå hävdar många av våra folkvalda politiker envist att det handlar om att välfärden blivit för kostsam, vår offentliga service för stor och att vi måste göra eftergifter i vårt välstånd för att det ska bli bra igen.

Samtidigt överstiger avkastningen på kapital ekonomins tillväxttakt över tid och detta leder till en ökad ojämlikhet med så stora skillnader att det påverkar tillväxten negativt.

Faktum är att dom statliga finanserna inte säger någonting om hur stor vi vill att den offentliga sektorn ska vara.
Den frågan är i själva verket helt oberoende av dess finanser.

Så vad pratar man om i Almedalen egentligen?

The “Grexit” might be just around the corner

Greece In a Sovereign Money system?

Ultimately, Greece could have a much brighter future ahead, with money creation under democratic control.

In a Sovereign Money system, the power to create money would be removed from the banking sector and transferred to a public body, such as the Bank of Greece. The Bank of Greece would be solely responsible for creating new money, which would then be transferred to the government, who could use it for public spending, tax cuts, or direct transfers to citizens. Current account customers would hold the electronic money issued by the Bank of Greece, rather than holding the liabilities of the private banks.

Read more here »

Creating a Sovereign Monetary System (56 pages) »

OECD och inkomstskillnader

dreamstime_s_46846973

Enligt OECD´s senaste rapport kommer den privata sektorns skulder sannolikt att bromsa snarare än att öka tillväxten.
OECD´s forskning visar att ”Den finansiella expansionen driver på och ökar inkomstskillnaderna” och att regeringen måste reformera den finansiella sektorn för att kunna stabilisera tillväxten och minska ojämlikheten.
Det nuvarande sättet för regeringar, som genom att försöka skapa överskott ökar kraven på den privata sektorn att i sin tur öka sin skuldsättning, och som är tänkt att stimulera konsumtionsökningar, är dömt att misslyckas.

Finance is a vital ingredient for economic growth, but there can also be too much of it. This study investigates what fifty years of data for OECD countries have to say about the role of the financial sector for economic growth and income inequality and draws policy implications. Over the past fifty years, credit by banks and other intermediaries to households and businesses has grown three times as fast as economic activity. In most OECD countries, further expansion is likely to slow rather than boost growth.

Till rapporten av OECD »

Om boken The Psychology of Persuasion

vårt omdöme är svagast när vi imiterar för att anpassa oss socialt till olika grupper och sammanhang.

Det intressanta med Robert Cialdini´s utmärkta bok The Psychology of Persuasion är dess detaljstudie av vad som händer när vi omedvetet hamnar i de beteendemönster vi lärt oss att anpassa oss till genom att imitera när vi växer upp.

Han ger många exempel på den beroendeställning vi avsiktligt försätts i för att vi ska känna oss osäkra i olika situationer. Vilket gör att vi lätt faller offer för dess utnyttjande av människor, företag och politiska organisationer som vill att vi ska tycka och tänka på deras villkor genom att försöka utlösa våra automatiska beteendeen.

Vi tycker att vi lever i en demokrati. Eller tycker vi verkligen det?
När vi röstar, är vår åsikt verkligen vår egen?
Vad får oss att rösta på det vi röstar på egentligen?

Desinformation skapar osäkerhet. Kan vi lita på våra experter?

Vad är nyheter?
Vad vill vi veta egentligen?

Temat i boken är gruppsykologi och utgör en naturlig fortsättning på t.ex Gustave Le Bon´s The Crowd: A Study of the Popular Mind eller Edward Bernays Propaganda.
Den finns också på svenska. I översättningheter den: Påverkan

Bank of England on mainstream monetary theory

Banks are not reserve-constrained and the deposit multiplier does not recognise that modern central banks target
interest rates

The quantity of reserves is therefore a consequence, not a cause, of lending and money creation.

” In the real world, banks provide financing through money creation. That is they create deposits of new money through lending, and in doing so are mainly constrained by profitability and solvency considerations.”

Working Paper No. 529.
Banks are not intermediaries of loanable funds – and why this matters »

– Zoltan Jakab and Michael Kumhof

Om opinionen och självbilden

och vad påverkan betyder för vårt beteende.

När vi som individer i flertal samtidigt kommer att reagera på samma sätt av osäkerhet eller mot de hot som skapats för oss, så kommer vi att reagera instinktivt och i skydd av den opinion som leder den.
Opinionen blir efter detta det nya beteendemönster som leder oss.

Den propaganda som styr opinionen är riktad mot den självbild som vi äger tillsammans och formger den med sitt eget syfte.

Genom att avsiktligt skräddarsy ett visst behov hos tanklösa informationskonsumenter med hjälp av ”nyheter”, genomför man en avsedd beteendeförändring med inflytandet det har över individernas självbild.

Våra handlingar kan sedan vara alltifrån storartade i sin mänsklighet, hederlighet och medkänsla till dom mest avskyvärda övergreppen och nedrigheterna.
Ett förhållande som i mycket får sin näring och energi av hur vi känner att vi vill bli uppfattade då vi står inför andra inom en viss gruppering.

Hur mycket av det egna beteendet som medvetet styrs av individen själv är alltid en öppen fråga.

Cut out all the ravings of vested interests

The fact is that when the crisis hit these governments had no trouble getting cash.

It is always good to work with first principles as they will rarely lead you astray. They cut out all the humbug in the media, the statements by politicians and the ideological ravings of vested interests.

Sweden – sovereign issuer, freely convertible currency, some foreign currency debt.

”So those sovereign-issuing nations(among them Sweden) with no or negligible debt denominated in foreign currency have no default risk on their public debt associated with factors such as size of deficit, outstanding debt stocks etc. Their government’s can always meet their liabilities and would only default as an insane act of politics.

There are no financial risks associated with their debt.

I haven’t done a complete analysis of the proportions of debt that are denominated in foreign currency for the other currency-issuing nations. My feeling is (from old data) that the proportion varies but is small.

At any rate, these nations can always meet their domestic obligations (including servicing debt denominated in their own currency which is held by foreigners) but in some weird situation might find it hard to service their foreign-denominated debt. Highly unlikely but there is a smidgen of risk.”

For the non-sovereign in currency nations – all of which are ‘happily’ ensconced in the failed Eurozone, they all face public debt default risk. The risk varies but they all are exposed to it.

– Bill Mitchell

Läs mer »

Modern money illustrated

The “Unsolvable” Riddle of our National Budget.

We do NOT want a “balanced” budget—or, even worse, a budget “surplus”! What we want (as long as price inflation is under control) is the largest and most effective “National Spending Achievement” we can envision.

The “achievements” we can realize are limited ONLY by the real, sustainable resources (labor, materials, energy, technology) which are actually available in exchange for the Sovereign Spending.

As long as price inflation is under control, whatever Dollars are necessary can be allocated to the “National Spending Achievement.”

Modern money illustrated Del 1
Modern money illustrated Del 2

”as a collective society, working and cooperating together, we have all the financial resources necessary to pay ourselves to accomplish virtually anything we are capable of. This, in the end, is the astonishing “truth” that will solve the “unsolvable” dilemma of our National Budget.”

Om handelsöverskott

Ett handelsunderskott är inte alls något negativt.

wordle

Ett lands handelsbalans (bytesbalans) är skillnaden mellan värdet av exporten av varor och tjänster, och värdet av importen av varor och tjänster.
Handelsbalansen kan också uttryckas som skillnaden mellan ett helt lands offentliga och privata sparande och dess investeringar. Exporten är de investeringar och kostnader det totalt sett innebär att tillverka och sälja varor och tjänster till andra länder.
Ett handelsunderskott innebär därför alltid att det utländska sparandet i svensk valuta ökas.

Om dom nu inte längre vill spara så spenderar dom pengarna här. Vad kan dom annars göra?
Men varför fokuserar vi så mycket på exporten?
Ett handelsunderskott är inte alls något negativt med rätt finanspolitik.

Ett handelsunderskott ökar till och med vår levnadsstandard så länge vi ser till att vi äger köpkraft att handla vad andra länder vill sälja till oss samtidigt som vi köper de varor och tjänster vi själva producerar.
Förutsättningarna för detta är att staten då också spenderar in tillräckligt med pengar i ekonomin i förhållande till våra resurser.
Då kommer det alltid att finnas jobb och utrymme att anställa.

Den politiska uppfattningen om export och ”handelsbalans” verkar inte riktigt överensstämma med den makroekonomiska verkligheten.

När avkastningen på kapital är större än ekonomins tillväxttakt

Inkomsten av kapital kan sträcka sig över flera livscykler och över flera generationer.

Thomas Pikketys data om inkomst- och förmögenhetsfördelningen ger för handen att avkastningen på kapital överstiger ekonomins tillväxttakt över tid.
Detta leder till en ökad ojämlikhet med så stora skillnader att det påverkar tillväxten negativt.

r (avkastningen på Kapital ) > g ( ekonomins tillväxttakt ).

Den intressanta frågan här är om en ökning av den totala mängden inkomst på arbete ökar ekonomins tillväxttakt mer, eftersom den påverkar den direkt i motsats till ökningen på avkastningen av kapital som har en tendens att påverka tillväxttakten marginellt eller t.o.m negativt om den ökar för mycket.

Svaret är att stora aggregerade inkomster av kapital har en negativ påverkan på tillväxttakten eftersom den spenderas över perioder som är större än enbart en livscykel, och det betyder att den inte verkar på tillväxttakten i samma utsträckning som inkomsten av arbete gör.

Här finns det också ett grundläggande samband med att våra affärsbanker tillåts kontrollera och skapa 96% av penningmängden och därigenom också bestämmer var pengar först ska sättas in i ekonomin.

 

 

Three Sector Balances

Vad innebär det egentligen när vi gör åtstramningar?

Det endast är möjligt för den privata sektorn att ackumulera ett överskott om regeringen driver ett budgetunderskott.

Vårt välstånd består av allt vi producerar och behåller själv, plus allt vi importerar, men minus allt vi exporterar.

 

Om den finansiella ekonomins tillväxttakt och storlek

Ojämlikhet i det 21:a århundradet.

Det är ett problem om dom finansiella tillgångarna ökar snabbare än storleken på ekonomin växer. Något som bland annat Positive Money pekar på.

Pikkety talar om hur det tidigare löstes med en progressiv förmögenhetsbeskattning.

Mellan 1930 och 1980 var genomsnittsbeskattningen för dom högst betalda i USA 82%. Vilket till och med var högre än i Sverige, Frankrike och Tyskland.

– Vilka lärdomar kan vi dra av detta?

För det första förstörde det inte den amerikanska kapitalismen eller demokratin. Den fanns kvar i slutet av perioden.

Den andra slutsatsen handlar om tillväxttakt, produktivitet och innovation.
Det är intressant därför att den amerikanska tillväxten under 1950, -60 och -70 talen faktiskt var högre än de varit sedan 1980 talet.

Vad säger detta om den nu gällande ekonomiska doktrinen?

Budgetunderskott och sektorbalanser

Regeringens utmaning är inte om vi ”har råd” att spendera på det sätt som lovats väljarna, utan om vi kommer att vara tillräckligt produktiva som nation att vi tillåter vår regering att fullgöra sina vallöften utan att dom orsakar inflation.

Det offentliga underskottet är ju lika med det icke-offentliga överskottet.
Alltså själva källan till dom finansiella nettotillgångarna i den icke-statliga sektorn.

För ett land med relativt stora och ihållande handelsöverskott gäller samtidigt också att det kommer att lämna den inhemska privata sektorn med stora ohållbara underskott.

Det är alltså önskvärt att ha det största och mest effektiva spenderandet av vår regering utan att detta skapar prisinflation. Detta i sin tur begränsas bara av att det finns verkliga och hållbara resurser i utbyte mot pengarna som spenderas.

Om färdigpackade pressmeddelanden

Genom att massmedia mestadels belyser triviala aspekter i sina artiklar och därigenom ignorerar viktiga fakta så blir den allmänna uppfattningen om händelser också triviala.

På det sättet blir också de objektiva analyser som ges av ”experter” i verkligheten bara ett eko av det som redan utgivits i form av färdigpackade pressmeddelanden.

Undanhållandet av information är ett sätt att med människors osäkerhet som medel styra och motivera ett visst förutbestämt behov.

Om Thomas Piketty

Modern Monetary Theory förklarar den bakomliggande orsaken till Thomas Piketty’s data och Positive Money beskriver vad vi kan göra åt det.

Ett exempel på det är att staten med ”underskottet” ökar tillgången på pengar och investeringarna i den privata sektorn genom att spendera in nya pengar på verkliga och hållbara resurser som infrastruktur, skola och sjukvård. Men även också på andra samhällskritiska funktioner.
Detta i sin tur bidrar till att skapa sysselsättning och det ökar också välståndet generellt.

Budgetbalansering är inte funktionellt. Det hjälper inte till att nå våra gemensamma offentliga mål.
Det är det korrekta underskottet som åstadkommer detta.

Regeringen behöver inte ”skatteinkomster” för att kunna spendera

Det är bara staten som har rätt att ge ut svenska kronor.

Vår regering behöver inte ”låna” i sin egen valuta för att kunna spendera. I själva verket kan den ju inte låna pengar som den inte själv först redan har spenderat!

Den svenska regeringen behöver alltså inte sälja obligationer för att kunna spendera eller betala sina utgifter. Den ju faktiskt inte sälja några obligationer om den inte först har gett ut de pengar och reserver som våra banker behöver för att kunna köpa obligationerna.

Precis som skatter bara kan betalas efter det att staten först spenderat in pengar i ekonomin, så behöver den aldrig sälja obligationer före den betalar sina utgifter.

Det här betyder att regeringen inte alls behöver ”skatteinkomster” för att kunna spendera.

We can keystroke our way to full employment.

”Like any banker, the Fed, or the Bank of England “keystrokes” money into existence. Central bank money takes the form of reserves or notes, created to make payments for customers (banks or the national treasury) or to make purchases for its own account (treasury securities or mortgage backed securities).

Bank and central bank money creation is limited by rules of thumb, underwriting standards, capital ratios and other imposed constraints. After abandoning the gold standard, there are no physical limits to money creation. We cannot run out of keystroke entries on bank balance sheets.”

Why Money Matters »

Vi konkurrerar inte med staten eller vår egen regering

Svenska folket befinner sig inte i någon slags desperat konkurrens med vår egen regering om att förvärva och spendera ur en begränsad eller ändlig mängd svenska kronor.

Det är en hushållsekonomisk tanke som inte har något med nationalekonomi att göra. Hushållen skapar inte och ger ut sina egna pengar.

Det är tvärtom så att vi befinner oss i den positionen att vi själva genom staten kan utfärda och spendera nya kronor efter behov, för att kunna köpa varor eller tjänster från medborgarna och företagen i den privata sektorn, alltså varor och tjänster som vi vill ska komma alla tillgodo.

På det här sättet skapas sedan både våra tillgångar och vårt sparande av pengar genom statligt spenderande i den gemensamma ekonomin så länge som det är i nivå med faktiska och hållbara resurser, t.ex i outnyttjad arbetskraft, outnyttjat material eller av outnyttjad produktion och teknik. Nya pengar tillförs till penningmängden.

Överskottsmålet blir i det här sammanhanget rent vansinne eftersom den totala mängden verkliga pengar är alldeles för liten.
Varför minska den ytterligare?

Det finns en direkt relation mellan vårt budgetunderskott och mängden pengar riksbanken ger ut.
Underskottet == mängden av riksbanken utgivna pengar.

Budgetunderskottet är faktiskt måttet på hur mycket pengar staten gett ut i den privata sektorn. Alltså för våra företag och hushåll.
För närvarande är detta ca 4% av den totala penningmängden.

Resten av penningmängden är pengar som våra banker ger ut när dom utfärdar lån, och är alltså till skillnad mot statligt utgivna pengar skapade genom skuld.

Med 96% av penningmängden är det inte konstigt att våra banker tar på sig större risker än dom har pengar att spekulera för eftersom staten alltid garanterar konverteringen av ”bankpengar” till verkliga pengar på begäran.

Nackdelen med detta är att mycket lite av dom här pengarna till slut hamnar i den verkliga ekonomin som tillgängliga betalningsmedel för varor och tjänster.

Våra banker ska tjäna pengar på kapitalförvaltning, men varför har dom tillåtits skapa pengar för att själva kunna spekulera på den?

På grund av detta har vi istället större anledning att tro att vi konkurrerar med våra banker om mängden pengar vi har tillgängliga i hela ekonomin för handeln med varor och tjänster än vi har att att tro på detta när det gäller staten och vår regering.

Då vi använder genvägar till kunskap med våra attityder i form av politik och i våra ideologier, kan det ibland faktiskt bara verka försvårande för våra möjligheter att klart kunna se och uppfatta hur sammanhangen och förutsättningarna ser ut i den gemensamma ekonomin.

Det handlar om vårt välstånd. Inte vilken åsikt klär oss bäst.

En ekonomisk paradox

diminishing
Den ”riktiga” ekonomin behöver pengar för att fungera, och eftersom nästan alla pengar just nu bara skapas genom skuld måste också hela den privata sektorn betala ränta till bankerna för att kunna fungera.
Ju mer den privata skuldsättningen i ekonomin ökar från våra företag,
från tillverkningsindustrin, privatpersoner, våra affärer mm,
desto mer pengar ”töms” ut ur den verkliga ekonomin och in i finanssektorn,
och ju mer pengar som töms ut ur den gemensamma ekonomin, ju mer pengar måste vi låna för att hålla igång vår ekonomi och upprätthålla vårt välstånd.

Paradoxen här är att när vi betalar tillbaka våra skulder så försvinner pengarna ur cirkulation också. Vi måste alltså låna mer.

BoomBustClick

BoomBustClick is a global project to change our unstable economic system.

”The big idea began with the unlikely combination of Monty Python’s Terry Jones, and Theo Kocken, Professor of Risk Management at the VU University in Amsterdam. Frustrated by the lack of information available to the public, they decided to write a documentary to explain the global economic system, and look at how things could change.”

Till Hemsidan om filmen »

Om Endogen instabilitet av Theo Kocken »

To move beyond boom and bust, we need a new theory of capitalism

”This is the year that economics might, if we are lucky, turn a corner. There’s a deluge of calls for change in the way it is taught in universities. There’s a global conference at the Organisation for Economic Co-operation and Development in Paris, where the giants of radical economics – including Greek finance minister Yanis Varoufakis – will get their biggest ever mainstream platform.”

Till The Guardians Artikel »

Om Ändamål och hållbarhet

Verkligt finanspolitiskt ansvar är när finanspolitiken uppnår uppsatta allmänna ändamål samtidigt som man bibehåller eller ökar den finanspolitiska hållbarheten genom att man inte undergräver förmågan hos en regering att kunna fortsätta att spendera för att nå dem.

Det kostar ju faktiskt ingenting för staten att spendera pengar dom ger ut själva.

Och är det verkligen hållbart att låta våra affärsbanker stå för huvuddelen av vår penningmängd när denna bara skapas genom skuld?

MMT om budgetunderskott

http://www.dreamstime.com/royalty-free-stock-images-giving-money-image17987919

( G-T ) = ( S-I ) – NX

Om G är dom offentliga utgifterna, T är skatter och S är sparande. I är investeringar och NX är nettoexporten.
MMT drar slutsatsen av detta att det endast är möjligt för den privata sektorn att ackumulera ett överskott om regeringen driver ett budgetunderskott.

Vårt välstånd består alltså av allt vi producerar och behåller själv, plus allt vi importerar men minus allt vi exporterar.

Offentliga utgifter

Offentliga utgifter har ingen direkt relation till hur mycket vi betalar i skatt.

Det som har betydelse är att det finns resurser tillgängliga i utbyte mot pengarna när dom ges ut.

Vårt offentliga underskott motsvarar hur mycket pengar som staten har utfärdat när den spenderat, och är alltså ett tillskott för den inhemska ekonomin.
Resten har våra banker tillåtits att skapa genom skuld.

Det är här vi hittar svaret på dom stora inkomstförskjutningarna vi ser, tillsammans med den oerhörda tillgången på pengar för spekulation som finns på våra bostads och finansmarknader.
Vi får alltså en liten penningmängd, låga löner, låg konsumtion, och nya omsättningsrekord på börsen.

Det beror på att väldigt lite av pengarna som skapas av våra banker kommer till någon nytta i den verkliga ekonomin.

Hur tänker vi här?

Hur ser vår mest grundläggande uppfattning ut om Sveriges ekonomi egentligen?

Den politiska föreställningen är att välståndet under vilken given tidpunkt som helst är en begränsad privat och individuellt ägd resurs av medborgarna, och att allt spenderande av regeringen måste finansieras genom att alla betalar skatt.

I och med detta säger man också att en allt för stor gemensam service för medborgarna genom staten kommer att spendera mer pengar än medborgarna klarar av, eller är villiga att betala, och på grund av detta bör vi dra slutsatsen att det är en brist på finansiellt politiskt ansvar som gör att staten måste låna pengar för att klara av sina utgifter.

Vad är det som får oss att tro på detta när vi i själva verket äger vår egen valuta.

Det är nu inte företagen som skapar våra pengar, det är staten. Och den inhemska efterfrågan styrs av tillgången på pengar.

Vår regering har ensamrätt att ge ut våra pengar och begränsar också mängden av dem. Penningmängdens storlek begränsas genom skatten.
(När vi betalar skatten upphör dom pengarna att existera.)

Nationalekonomiskt tjänar inte medborgarna och vår gemensamma ekonomi på att ha en liten penningmängd, låga löner och låg konsumtion.

Det gynnar bara det finansiella välståndet för våra största exportföretag och dess ägare. Inte företagen och människorna på vår egen inhemska marknad i den privata sektorn.

Borde vi inte först bestämma vad staten ska tillhandahålla och ha en penningmängd som i sin helhet också ser till den offentliga nyttan eftersom statligt spenderande skapar tillgångar i den privata sektorn.

Det är väl inte exportföretagen som ska bestämma över hur det här ska se ut ..

Vi är inte alls beroende av exporten

Det är tvärtom så, att när vi köper importvaror och tjänster så finansierar det en utländsk önskan att äga tillgångar i form av sparande på svenska konton och i svenska kronor.

Det finns inget utländskt kapital här.
Att vi skulle vara beroende av utländskt kapital är faktiskt rent nonsens.

Det utländska sparandet är istället beroende av vår inhemska process att skapa krediter för att finansiera sparandet i svenska kronor.

Vad kan dom då göra med dom här pengarna?

Antingen kan dom fortsätta spara, eller så kan dom köpa finansiella tillgångar eller köpa verkliga varor och tjänster här som bidrar till vår gemensamma ekonomi.

Varför skulle någon ha anledning att vilja få oss att tro på annat? 😉

I själva verket finns det ingen obalans. Det existerar inte.

Export och import

Vår handelsbalans handlar inte om att vi är beroende av vår export.

Genom nettoexporten skaffar sig Svenska företag och investerare finansiella tillgångar utomlands.
Frågan vi bör ställa oss är hur viktigt det här är för oss egentligen?

Är det verkligen så viktigt nationalekonomiskt att vi måste hålla tillbaka vår egen löneutveckling och sänka vår egen inhemska konsumtion bara för att dom ska kunna exportera?

Nationalekonomiskt är ju importen faktiskt en tillgång och exporten istället en kostnad.

Hur kan den vara något annat?

Att producera varor och tjänster som exporteras för någon annan gör oss ingen ekonomisk nytta alls.
Genom att låta någon annan göra det för oss ökar den nyttan.

Med en annan finansiell politik borde vi istället se till att den inhemska köpkraften är stor nog både för vår egen produktion, och för vad andra vill sälja till oss via importen.

Vad menar man egentligen med statsskulden som en andel av BNP?

Ska regeringen verkligen fondera återbetalningarna av statsskulden från den nuvarande ekonomiska aktiviteten och därigenom försämra ekonomin med den?
Det kanske finns ett behov av andra åtgärder som bättre kan motsvara statens förmåga att återbetala sina skulder.
Är det inte så att den offentliga skuldens värde i förhållande till dess tillgångar alltid är noll eftersom tillgångarnas värde är oändligt, oavsett skuldnivån vid ett givet tillfälle?
(vi skapar ju vår egen valuta och begränsar penningmängden med skatten)

Våra regeringar har många värdefulla finansiella tillgångar, men bland dem är väl den mest värdefulla dess konstitutionella rätt att skapa pengar.

Hur tänker vi?

Opinionsbildning och propaganda riktar sig alltid mot våra försvar av rationella argument för att få opinionen att bli känslomässig och oövertänkt.
Det är i det tillståndet som den allmänna opinionen har lättast att fatta förhastade och irrationella beslut som gör att den blir lättast att styra.

Avsikten är alltid att framkalla likformighet i tanke och handling.

Om åsikter och konsumtionsbeteende

Propaganda är det huvudsakliga verktyget när den allmänna opinionen ska administreras och likriktas.

Politiska partier, våra företag och banker skyddar sig mot demokratin med hjälp av åsikter som skapas av propaganda, samtidigt som vi genom vårt ouppmärksamma konsumtionsbeteende av information bibehåller vår fogliga lycka.

Det här är ett sätt som gör att det går att kontrollera hur den allmänna opinionen ska tänka.

Att veta vad man tycker

Opinioner är laddade budskap som tillverkats åt oss av någon eller några som använder våra medier för att kommunicera en förutbestämd övertygelse i vårt sätt att reagera på dem.

Avsikten är att producera en emotionell snarare än en rationell respons.

På det här sättet är det lättast att äga vad vi tycker om något när vi konsumerar informationen från vår omgivning.

Pengar och efterfrågan

Om hela ekonomin genomför en lönesänkning, eller om penningmängden är för liten på ett sätt som totalt sett bidrar till att öka ojämnlikheten och underförstått då att om lönen är en kostnad på utbudssidan så är den också en inkomst på efterfrågesidan, då är en minskning av lönerna alltid en minskning av outputen.

Det här kommer alltså att minska efterfrågan eftersom den sammanlagda efterfrågan alltid äger ett ömsesidigt beroende till den sammanlagda outputen i ekonomin.

Efterfrågan styrs sedan av hur stor tillgången på pengar är.

En annan uppfattning

Den traditionella uppfattningen består huvudsakligen i att den statliga beskattningen ger intäkter som den sedan behöver för att spendera.
I själva verket är sanningen den omvända.
De offentliga utgifterna skapar intäkter till den ickestatliga sektorn.

Om outnyttjade resurser

Arbetslösa eller outnyttjade ickestatliga resurser kan utnyttjas via offentliga utgifter vilket kommer att skapa en överföring av verkliga varor och tjänster från den ickestatliga till den offentliga sektorn.
Detta i sin tur skapar finansiella tillgångar i den privata sektorn.

What causes mass unemployment?

”As a matter of accounting, for aggregate output to be sold, total spending must equal the total income generated in production (whether actual income generated in production is fully spent or not in each period).

Involuntary unemployment is idle labour offered for sale with no buyers at current prices (wages). Unemployment occurs when the private sector, in aggregate, desires to earn the monetary unit of account through the offer of labour but doesn’t desire to spend all it earns, other things equal.

As a result, involuntary inventory accumulation among sellers of goods and services translates into decreased output and employment.

In this situation, nominal (or real) wage cuts per se do not clear the labour market, unless those cuts somehow eliminate the private sector desire to net save, and thereby increase spending.”

Till artikel av Bill Mitchell »

Modern Money Theory (MMT)

Ett mycket viktigt bidrag som kommer från Modern Money Theory ( MMT ) är att förklara varför monetärt suveräna regeringar har ett mycket större och flexiblare politiskt utrymme.
Regeringar av det här slaget kan inte bara kan utfärda sin egen valuta och betala statsskulder i sin egen denominerade valuta, utan de begränsningar på budgettransaktioner som man själva skapat kan också dynamiskt anpassas mot förändringar genom att man själv kan ändra på dessa regler.
Därför blir den här typen av regeringar inte heller ekonomiskt begränsade på det sätt som icke suveräna regeringar är, och dom kan då helt fokusera på viktiga frågor som full sysselsättning och prisstabilitet.

Fler pensionärer är inget problem

Problemet med pensionerna är inte att våra pensionärer blir fler, utan att det måste kunna produceras tillräckligt med resurser i form av varor och tjänster i ekonomin för dom att kunna spendera pengarna på.

Det är befängt att anta att siffrorna på våra pensionskonton kan ta slut bara för att antalet människor i arbete är mindre än antalet pensionärer. Det är helt tokigt men vissa resonemang baseras på detta.
Det har heller ingenting att göra med staten/Riksbankens förmåga att kunna skapa och spendera nya pengar.

Problemet är snarare en brist på resurser och att outputen i ekonomin minskar för mycket i förhållande till storleken på penningmängden.

Att äga en egen valuta

Som enda tillverkare av Svenska kronor kan den Svenska staten aldrig bli oförmögen att betala sina utgifter.
Det finns aldrig någon risk för en suverän nation som ger ut sin egen fritt flytande valuta om skulderna är denominerade i den egna valutan.

I denna mening är staten inte heller beroende av kreditmarknaderna för att kunna fungera.

Om Handelsbalansen

En nations välstånd består av allt den producerar och behåller själv, plus allt den importerar men minus allt den exporterar.

Det betyder att handelsunderskottet faktiskt ökar vår levnadsstandard så länge vi ser till att vi äger köpkraft att handla vad andra länder vill sälja till oss samtidigt som vi köper de varor och tjänster vi själva producerar.

Med rätt finanspolitik, och genom att staten spenderar in tillräckligt med pengar i den gemensamma ekonomin så kommer det alltid finnas jobb och utrymme att anställa.

Om vi förlorar jobb så beror det på att skatten är för hög i förhållande till den totala penningmängden och att staten har spenderat in för för lite.

Tillgången till arbete har ingenting att göra med importen och handelsbalansen.

Budgetunderskottet är en tillgång

Det vi utan närmare eftertanke kallar statens budgetunderskott är egentligen statens mått på den samlade ekonomin.
En balansräkning på hur mycket pengar staten faktiskt har utfärdat.

Budgetunderskottet skulle exakt kunna beskriva storleken på våra gemensamma finansiella tillgångar om det inte vore för att våra banker får skapa pengar då dom ger ut lån.
Genom att våra banker tillåts göra detta hamnar en mycket liten del av dom nya pengarna till slut i den gemensamma ekonomin.
Pengarna hamnar istället på våra bostads och finansmarknader där dom driver bostadspriser och skapar tillfälliga konjunkturer som framför allt tjänar våra bankers affärsintressen och finansiella spekulation.
En låg tillväxt samtidigt som börsen slår nya rekord talar sitt tydliga språk.

Även om vi sänker inlåningsräntan så att den är lägre än tillväxttalet så kan detta inte under nuvarande förhållanden bidra till någon gynnsam ökning av tillgången på pengar för hushållen och företagen i den privata sektorn.

Välfärden och marknadsekonomin behöver tillgångar i form av pengar för att kunna fungera och växa i takt med ökade resurser.

Men med en andel av endast 4% av penningmängden i statligt spenderande, och hela 96% för pengar skapade av våra banker genom skuld så ”skriker” ekonomin efter mer pengar.

Budgetunderskott

Ett budgetunderskott betyder att staten tagit ut mindre i skatt än den har spenderat nya pengar in i ekonomin. Det innebär ett ökat finansiellt välstånd med en ökad sysselsättning eftersom penningmängden ökar och tillgången på pengar är på väg att hamna i nivå med utbudet och resurserna för företagen och hushållen i den privata sektorn.

Om verklig förändring

Om människor uppfattar det som att väldigt lite förändras mellan olika regeringar så är det en helt riktig uppfattning eftersom ingenting i vårt finansiella system förändras av dem.

Penningmängden ägs nu nästan helt av våra affärsbanker och ingen regering förefaller arbeta för att påverka detta sakförhållande.
Vi äger vår egen valuta och bara riksbanken på uppdrag av regeringen får skapa nya pengar och ändå tror många att vi måste ”låna” pengar som vi skapar själva för att staten sedan ska kunna spendera dem.

Så länge våra regeringar äger föreställningen om att skatten är en intäkt och inte ett medel för att kunna kontrollera inflationen, och att man faktiskt använder skatten för att minska pengarna i den totala penningmängden, så kommer detta att innebära att resurserna i den privata sektorn aldrig kommer att kunna utnyttjas fullt ut då man genom detta missförstånd begränsar, och till och med minskar på den privata sektorns totala tillgång på pengar i förhållande till ständigt ökande resurser.

Och så länge som ”underskottet” inte huvudsakligen ses som den politiska anpassningen mot vad staten ska tillhandahålla gentemot medborgarna, och att ”underskottet” faktiskt är den totala tillgången på pengar i den gemensamma ekonomin som staten spenderat in, så kommer väldigt lite att kunna förändras.

Vår ekonomi behöver mer pengar, och det är bara staten som kan spendera in nya pengar i den för att få penningmängden att öka.

Detta betyder att det faktiskt är staten och inte våra banker som bestämmer var nya pengar först ska sättas in i ekonomin, och till skillnad mot våra bankers affärsintressen kan då dom nya pengarna istället spenderas in direkt där dom behövs mest, och där dom gör mest gemensam nytta.

Penningvärdet

Värdet på alla våra pengar styrs av hur mycket pengar det redan finns i omlopp, och sedan framför allt på hur mycket pengar det finns som svarar mot ett visst utbud. Godtyckligt vilket.
Är utbudet och resurserna större än det finns pengar i omlopp i ekonomin, drabbas vi av förlorade arbetstillfällen och en vikande konjunktur.
Är förhållandet det motsatta drabbas vi av inflation.

Våra pengar får alltså sitt värde av hur väl den samlade penningmängden svarar mot resurserna och utbudet i ekonomin.

Skatten

Det är skatten som är motorn i det monetära systemet. Och det är med skatten man kontrollerar inflationen.
Att vi med skatten betalar statliga utgifter är faktiskt ett helt befängt påstående.
När vi betalar skatt försvinner pengarna ur cirkulation. Konton nollställs. Pengarna upphör att existera.
Detta i sin tur gör det möjligt för staten att spendera in mer pengar i ekonomin för att komma i nivå med dom befintliga resurserna utan att skapa inflation.

Just nu är skatten för hög i förhållande till storleken på penningmängden och alldeles för mycket av penningmängden tillåts skapas genom skuld av våra banker.
Vi får en ekonomi som ytterst styrs av ägarna till våra banker och av bankernas intressen.

Lägg till att staten ”sparar” genom att minska på underskottet. Ett ”underskott” som i själva verket är tillgången på pengar i samhällsekonomin.

Vi äger och ger ut vår egen valuta, men riksbanken saknar inflytande över den.

Varför minskas inte andelen pengar som bankerna tillåts skapa(för närvarande 96% av penningmängden), och som riksbanken ska garantera?

Och varför tror vi att staten ”sparar” genom att inte spendera?
Måste inte pengarna komma någonstans ifrån först innan man kan spara?