What you may think is electronic money in your bank account, is actually an IOU from the bank backed up by a lot of risky assets.
What we are suggesting is that money that is used for payments needs to be risk free.
Ben Dyson – Positive Money
Författare: stbg
We are being led by imbeciles – by Bill Mitchell
”I was reading John Maynard Keynes recently – circa 1928 – that is, 8 years before the publication of the General Theory with his Treatise on Money intervening. He was railing against the principles and practice of ”sound finance”, which he noted had deliberately caused billions of pounds in lost income for the British economy. He urged the Treasury and the Bank of England to abandon their conservative (austerity) approach to the economy and, instead, embark on wide-scale fiscal stimulus to create jobs and prosperity. He concluded that with thousands of workers idling away in mass unemployment that it was “utterly imbecile to say that we cannot afford” to stimulate employment via large-scale public works – building infrastructure etc. He considered the policy makers who opposed such options were caught up in “the delirium of mental confusion”.
The stark reality is that 88 years later, he could have written exactly the same article and would have been ‘right on the money’. We are being led (euphemism) by imbeciles.”
Full article at Bill Mitchells – billy blog here »
Information sedd genom Lamarckism
Den Lamarckianska evolutionstanken att förändringar av den inlärda informationen som existerar i miljön genom vanor, också kan skapa nya egenskaper i den befintliga populationen, är ett annat sätt att helt enkelt säga att informationsprocessen också kan gå betydligt fortare än den gör från en generation till en annan. Här överförs den istället genom att man i den aktuella miljön tillgodogör sig ny information genom att kopiera den och sedan tillämpar den direkt inom populationen.
Att använda Darwin på information
”The right information in the right place changes life”.
Evolution i det här sammanhanget är den process individer genomgår då ny information förändrar mellan olika generationer vilka successivt följer på varandra. Darwins evolutionsteori beskriver då hur processer av information kan förändra egenskaper i en hel population från en generation till en annan.
Naturligt urval innebär då att individer med förmågan att tillgodogöra sig informationsprocessen i den aktuella miljön genom att lära sig att använda den, tenderar att vara dom som kommer att sprida informationen vidare till kommande generationer.
Så långt är allting gott.
Naturligt urval kan på detta sätt verka både konserverande och förändrande.
I en stabil miljö då urvalet av information har fått verka tillräckligt länge utan att ny information tillkommit i den, kommer individernas evolution att uppnå ett jämviktsläge.
Det naturliga urvalet av informationsflödet kommer under dessa förhållanden att verka genom att individerna väljer bort den information som skiljer sig från genomsnittet, och populationen kommer att förbli oförändrad.
Det är en träffande slutsats av Darwin.
Dadirri
Aboriginal people practice deep listening, an almost spiritual skill, based on respect. ‘Dadirri’ is an Aboriginal word meaning ‘inner deep listening and quiet still awareness and waiting’.
This ability is a quality that allows everyone of us to make contact with a deep spring that lies within us. To connect with that spring requires that we achieve a state of quiet, still awareness.
There are no great hidden truths here, no ’secret knowledge’ hidden away.
It conveys a simple and unmistakable truth that the practice of dadirri makes the Aboriginals feel whole again. They cannot live good and useful lives unless they practice dadirri.
It is something like what we call contemplation. I just like to call it to listen.
Vad är verklig förändring?
på vilket sätt förändrar vi något egentligen?
Det är inte genom att förhandla bort våra nationella och lokala rättigheter, eller rätten till våra egna resurser med mycket långtgående handelsavtal som vi skapar någon verklig förändring.
Vi gör det inte heller med en neo-liberal ekonomisk teoris självskadebeteende. Åtstramningar och utförsäljningar gynnar inte vår gemensamma ekonomi.
Inte heller gynnar det våra inhemska företag på något sätt.
Vi får heller inte vårt välstånd att växa generellt med detta, det är faktiskt tvärtom.
Staten sparar inte pengar för bättre tider genom åtstramningar. För att kunna spara pengar måste någon först skapa pengar som spenderas in i ekonomin.
Vart ska pengarna annars komma ifrån?
Säljer vi ut våra inhemska resurser blir vi ju beroende av andra när dom inte längre finns kvar.
Se vad som händer med Grekland, Finland, Spanien, Portugal, Irland när man överger kontrollen över den egna valutan.
Vad kommer inte dom att tvingas sälja ut för att få nya pengar?
Detta förhållandet gäller om vi ersätter vår egen valuta med någon annans, t.ex euron, eller om det är våra banker som får ge ut och bestämma hur våra pengar först ska användas.
Alla nya pengar kommer först att som nu användas på det sätt som gynnar våra bankers kapitalförvaltning bäst.
Nationalekonomiskt handlar det nu om en brist på pengar som skapats av en ekonomisk teori utan verklighetsförankring, och därför också om dess nuvarande långsiktiga politiska verkan som privilegierar långivare och kapital över arbetskraft.
Ett förhållande som naturligtvis inte är bra för våra inhemska företag, eftersom företagen och dess arbetskraft ju också är konsumenter av det som produceras i den lokala ekonomin.
Pengar i det nuvarande systemet är skuld, och pengar kan just nu bara tillföras ekonomin genom att hushållen och företagen lånar dem.
Så länge vi också föreställer oss att det är våra globala exportföretag som är ”mäklare” av alla pengar som finns tillgängliga för oss, så gynnar vi bara dom globala exportföretagen eftersom dom på ett indirekt sätt får styra en omvandling av självförsörjande lokala marknader till beroende konsumenter av globala försörjningskedjor.
Detta i sin tur åstadkommer stora svårigheter för våra lokala ekonomier, och för dom inhemska företagen, för vår landsbygd och för våra mindre städer.
Skulle inte vi bättre gynnas av att skicka våra pengar till andra nationer och bidra till vår faktiska levnadsstandard genom att få varor i gengäld, hellre än att lägga till deras verkliga standard och erhålla andras pengar tillbaka i gengäld?
Det dom kan göra med våra pengar dom fått i utbyte, är ju att antingen köpa mera varor och tjänster, eller spara dom för att göra detta vid ett senare tillfälle.
Det enda sättet för våra regeringar att ändra på detta i vårt nuvarande finansiella system är att skapa förutsättningar för alla att antingen kunna ta på sig mer skuld, eller att återta den konstitutionella kontrollen över penningmängden.
Vi skulle faktisk kunna använda vår välfärd och våra outnyttjade inhemska resurser så, att när nya pengar spenderas in i ekonomin, istället för att först hamna på våra finansmarknader, först spenderas på våra allmänna och gemensamma behov.
Varför tillåta att våra banker får finansiera sin egen likviditet genom att skapa och kontrollera tillgången på pengar?
Ett första steg att ändra på detta är genom att först se till att våra banker inte får skapa insättningar på konton ur tomma intet när dom ger ut lån.
Den onda förträffligheten
What amazes me is how far we will go to justify our behavior to ourselves, just to preserve that sense of a self-perception.
Vem ska få äga vår karaktär?
vi påverkas på ett sätt av våra medier som gör att vår karaktär blir allmän egendom.
Det kan skilja ganska mycket mellan en person och en annan intellektuellt, kunskapsmässigt och förmåga till att kunna dra slutsatser ur rationella argument istället för retoriska.
Men när det gäller vår karaktär är skillnaderna mycket mindre.
Det är med vår karaktär vi delar den allmänna opinionen med andra.
Hög blir låg och olikheter jämnas ut. Det är här den allmänna opinionen får sitt utlopp.
Vi drar i den allmänna opinionen retoriska slutsatser och agerar anonymt i skydd av flertalet för att rättfärdiga våra åsikter och våra handlingar.
Vår karaktär kommer på detta sätt att bli allmän egendom.
Medieanalys
Jag får alltid intrycket av att media idag hamnat i en allt tydligare samexistens med partipolitiken och ekonomin hos våra största exportföretag.
Detta intryck förstärks ytterligare när nyhetskällan allt oftare består av enkla opinionsundersökningar där man driver populära åsikter i än den ena, än den andra politiska riktningen då opinionen också styr mediernas ekonomi.
Den statliga ekonomin kommer på det här sättet att beskrivas uteslutande ur våra globala exportföretags perspektiv utan förankring i makroekonomin som i sin tur styrs på ett fundamentalt sätt av hur vårt monetära system är beskaffat. Dessa företag har till skillnad mot staten inte någon rätt att ge ut några nya pengar och inte heller någon konstitutionell rättighet att styra över penningmängden.
Det går därför inte alls att ur nyhetskällornas uppblåsta kallprat och opinionsundersökningar dra några allmängiltiga slutsatser om de processer som styr den gemensamma ekonomin för de människor i vilkas intresse vår media tror sig föra sin talan.
Flertalet kommer på det här sättet att förlita sig på att en viss åsikt är den rätta åsikten. Och dom kommer att äga åsikter som då av nödvändighet följer ur ett visst allmänt accepterat åsiktssammanhang, utan att veta varifrån den ursprungligen kommer, eller på vilka antaganden den egentligen grundar sig.
Inte heller hur de i verkligheten relaterar till nationalekonomin.
Nyhetsförmedlingen befinner sig i en upprepning som inte längre ger en saklig återgivning till folk i allmänhet. Den kommer istället att spegla det politiska spelet, och våra globala exportföretags ekonomiska intressen i en symbios med gemensamma föreställningar om den verklighet man tror sig kunna beskriva inifrån denna.
Undantagen är få, och den uppenbara följden av det här är att man på detta sätt bara försöker stimulera våra känslor på en omedveten nivå så att vi ska reagera på ett av andra överlagt och förutbestämt sätt.
Våra medier och våra beslutsfattare hamnar på det här sättet bara i en sluten inbördes nytta av upprepat gemensamt innehåll.
Om informationskonsumtion
nyheter är en produkt av information som skapats i ett bestämt syfte och säljs i en förpackning med en tilltalande rubrik. Hur förpackningen uppfattas säljer också bättre än själva innehållet.
Känslorna nyheter förmedlar fungerar i bästa fall som kortslutningar som förhindrar att vi gör genomtänkta och rationella överväganden när det gäller vår egen situation. Det är därför dom alltid syftar till att rasera våra rationella försvar så att vi fattar direkta beslut utan eftertanke och gärna under känslomässig osäkerhet.
Innehållet som nyhetsprodukten förser oss med försöker därför alltid stimulera våra känslor på en omedveten nivå så att vi ska reagera med automatiska beteendemönster, och kollektivt istället för individuellt.
Det är därför dom är så effektiva när människor är i kris, är osäkra, följer opinionsundersökningar, trender eller befinner sig i chock.
Vi går med på saker, tycker eller agerar på ett sätt vi inte skulle acceptera under andra förhållanden.
Att vi sedan har en benägenhet att vilja stå fast vid åsikter för att vinna erkännande från vår omgivning, och vara konsekventa trots att skälen till våra åsikter är tvivelaktiga, det är något man räknar med.
Omedvetet utsätter vi sedan både oss själva och andra för stora påfrestningar både personligt, ekonomiskt och politiskt hellre än att vi förändrar de övertygelser som är skapade åt oss mot dom som skapas av oss.
Who Needs Balanced Trade? Who Needs a Balanced Budget?
”Exports are real costs; and Imports are real benefits.”
The book analyzes and critiques: Free Trade Policy; Balanced Trade Policy (including Warren Buffett’s proposal); three types of Fair Trade Policy; Trade for Public Purpose Policy; Impact Assessment for Trade Policy; Balanced Budget Fiscal Policy; Deficit Neutrality in the Long Run Fiscal Policy; Budgeting for Public Purpose Fiscal Policy; A Holistic Approach to Trade and Fiscal Policy; and A Critique of the Current Trade Deals.
Who Needs Balanced Trade? Who Needs a Balanced Budget? e-book »
Om att tvinga fram politiska förändringar
Ett scenario för att med finansiella medel ta kontrollen över demokratier.
Det här är också ganska precis tillvägagångssättet för hur skuldsättningen går till i eurozonen och orsaken till hur skuldsättningen i utvecklingsländerna har gått till historiskt.
Genom att låna i en annan valuta, eller att ersätta den egna valutan helt med någon annans(eller med digitala pengar från våra banker), tvingas länder att sälja ut och skuldsätta sig för att nya pengar ska tillföras ekonomierna av auktoriteten bakom valutan. Annars kommer inga nya pengar att utfärdas och nationen går omkull.
På det här sättet tvingas sedan länderna att undan för undan öka sitt beroende och skapa ytterligare förutsättningar för att kunna skuldsätta sig mer och mer.
Det är alltså en mall för att på ett ekonomiskt sätt kunna ta över en nation från dess befolkning.
Genom att tvinga dem att sälja ut sina tillgångar, dess råvaror och dess gemensamma statliga resurser och företag så tvingar man på detta sätt fram utförsäljningar och privatiseringar, för att ersätta den inhemska produktionen eller dom inhemska lokala företagen med globala företag, och på detta sätt ökar man också samtidigt behovet av att i fortsättningen kunna låna upp nya pengar att sätta in i ekonomin för att den ska tillföras nya betalningsmedel. Dom stora exportföretagen och deras ägare har en betydande roll i det här eftersom det är dom som uteslutande gynnas av detta förfarande.
Man tar helt enkelt kontrollen över en demokrati från dess folkvalda och från dess befolkning för att tvinga fram politiska förändringar som inte är i deras eget intresse och som dom kanske heller inte vill gå med på. Annars utfärdas inga nya pengar.
Vi ser samma scenario hända i Europa med Finland, Portugal, Grekland, Spanien, och Irland, som med länder tidigare i Afrika och Latinamerika.
Om en nation fortfarande äger och ger ut sin egen valuta är det här scenariot frivilligt och mycket självdestruktivt.
Halmdockans logik
Halmdockan består i att opponenten i ett meningsutbyte försöker avleda diskussionen från den aktuella sakfrågan till att gälla något annat för att på detta sätt försöka skapa en falsk föreställning av den andres åsikter och argument, och sedan argumentera mot den felaktiga föreställning som då skapats.
Det här är dess taktiska avsikt.
Den förvanskade uppfattning som nu yxats till av kärnfrågan får den att framstå som tvivelaktig och därefter blir den lättare att bemöta.
De verkliga argumenten viftas därefter bort. Opponenten i diskussionen tvingas då att lägga all sin energi på att förklara vad han egentligen menar, och hamnar därmed också i ett defensivt läge oberoende hur fullständiga eller övertygande argumenten faktiskt är.
Halmdockors syfte är alltid att avleda en debatts fokus så att den inte behöver bemöta själva kärnfrågan.
Hur ser expertbakgrunden egentligen ut i den aktuella frågeställningen? Vem tjänar på ett tvivel?
I media idag sår man ofta obetänksamt detta tvivel då man på detta sätt tror sig kunna skapa anseende och journalistisk trovärdighet. Tvivel åtföljs alltid av sin på förhand bestämda åsiktsriktning. Är vi omedvetna om detta så svarar vi med automatiska beteenden och detta är något man också måste räkna med, eftersom man på detta sätt försöker förhindra genomtänkta och goda åsikter genom manipulation med halmdockan.
En bra film som belyser hur denna används i praktiken av bland annat tobaksbolag, oljebolag, tankesmedjor, journalister, partiorganisationer och politiker, är Merchants of Doubt som finns att streama på netflix.
Hemsidan till boken som dokumentären är baserad på hittar du här »
A questionable programme
Right now, 60 billion Euros are being created by the European Central Bank every month through its programme of Quantitative Easing (QE).
This money is flooding financial markets, inflating share and bond prices. This does little or next to nothing to help ordinary people and businesses.
Did you know that if the European bank gave this money directly to the people instead of flooding the financial markets, every citizen in the Eurozone would get 3,271 EUR to be used in the real economy.
This money would then be much better spent directly on our domestic markets and local businesses, creating jobs and economic growth.
Rethink your life
Whose economy are we talking about
We have given the banks the rights to shape our minds on the economy.
Despite the fact that we know that the people who run the banks are primarily concerned with increasing the profitability of the banks.
By unwittingly not knowing what we are doing, we then take key decisions on their behalf. We base our opinions, and how to wiew the economy on how the banks make up their wiews. We simply accept their truth. And we accept self injuries, privatising common assets and austerity plans by their advisory.
This is dangerous.
We are giving away our resources and our ability to decide and control our own policy. By doing this we are just supporting the conditions to further push up debt, house prices, inflate speculative financial bubbles, and starve small businesses of investment.
When our government talks about the economy, about their financial policies and funding, it is all to obvious that the decisions they are making about our economy are shaped by the interests of our banks.
They are not shaped by the interest of our common good.
How to Capture the minds of a Continent
Europe has become a ruled by neo-liberal economists and ideas who play with models that have no relation to the real world and when they are applied to the real world, they fail badly.
It is no less than a nightmare.
Austerity politics in Europe is not simply a short-term conflict between the surplus countries like Germany in the center and the deficit countries like Greece, Finland, Portugal, Spain and Ireland on the periphery.
Deficit countries is a balance effect in the eurozone, and at least one country must incur deficits for every other nation that runs a surplus. It is an unknown fact for these contries that this is simply a logical consequence of a macroeconomic balance sheet with sectoral balances, which applies to all nations, monetary sovereign or not.
But here it i used to inflict terrible hardship on people, and it is done in sovereign countries too.
For sovereign nations like Sweden this is an almost incomprehensible self inflicted injury.
Austerity is not how to bring new money into the economy, its about scarsity and more of a long-term political agenda that privileges lenders over debtors and capital over labor.
What this is doing is to create great difficulties for the local domestic markets, our domestic companies and our small cities in rural areas. All which are being replaced by global supply chains. And global corporations. Promoting export is being thought of as the “brokers” of all the money that’s available to us.
Its all about governments looking after themselves and allowing their citizens to go down the drain. Domestic companies will not invest when the domestic sales environments are weak, and investments are weak because companies do not see any substantial changes in monetary policy.
Right now, money in the current system is debt, and the only way that we can bring new money into the economy and to provide companies with cash is to borrow it from our banks.
We do not need austerity to create savings which we then can use to make investments to create wealth and restore our welfare.
This is household thinking. Households do not create any new money. Therefore we cannot actually save or make cutbacks if we also want to invest.
The money must first be spent into the economy before they can be saved!
And contrary to common belief, corporate economy itself is NOT the “broker” of the money that’s available to be used in the world.
The only way for our governments to deal with this in our current financial system, is either to create the conditions for everyone to be able to take on more debt, or to reclaim its constitutional control over the money supply including digital money or deposits.
The importance of the latter is that all new money is first spent for the interests of society as a whole, and first used for our common purposes.
This is why austerity is such a nightmare. Its an ideological choice, not an inevitability.
Sovereign Money Initiative
The Swiss population will be the first in the world to vote on their banking and monetary system, thanks to the tireless efforts of a pro-Sovereign Money campaign.
“In a nutshell, the proposal extends the Swiss Federation’s existing exclusive right to create coins and notes, to also include deposits.
With the full power of new money creation exclusively in the hands of the Swiss National Bank, the commercial banks would no longer have the power to create money through lending. The Swiss National Bank’s primary role becomes the management of the money supply relative to the productive economy, while the decision concerning how new money is introduced debt free into the economy would reside with the government”.
Heres a link to their website »
And here is Reuters report on it »
Glöm allt som står i läroböckerna, det är nämligen fel.
Cervenka: Därför är världens ekonomi så bräcklig
Ständigt aktuell artikel av Cervenka och det mest grundläggande vi behöver veta om våra pengar för förståelsen av Nationalekonomi.
”Adair Turner konstaterar att både i vanliga läroböcker men också i avancerad makroekonomisk litteratur brukar banker beskrivas som mellanhänder, som lånar ut pengar som andra satt in. Tyvärr är detta en mycket dålig beskrivning, enligt Adair Turner. I själva verket skapar bankerna pengar i samma sekund som de beviljar nya lån. Därmed uppstår också ny köpkraft. Detta sker Ex nihilo, ur tomma intet.”
”Till vad används alla dessa krediter? En annan myt som förekommer i läroböcker är enligt Adair Turner att banker i första hand ger lån till investeringar. Men i moderna ekonomier går allt mindre till satsningar i vad som skulle kunna kallas den produktiva ekonomin som att bygga vägar eller fabriker. I Storbritannien är andelen mindre än femton procent. Desto mer av de lånen används istället till att köpa redan existerande tillgångar som fastigheter, alltså spekulation, eller till att tidigarelägga konsumtion. Att det ökar sannolikheten för bubblor säger sig självt.”
Till Artikeln i SvD »
Det är konstigt hur vi ser på ekonomi
Så länge vår regering och riksdag inte kontrollerar penningmängden så påverkar den heller inte vårt välstånd eller vår sysselsättning i någon större utsträckning.
Ingen regering har någon finansiell kraft i sina beslut utan dess konstitutionella rätt att ge ut och styra hur våra pengar först ska användas.
Vi får vänja oss vid att våra banker, eftersom de tillåts kontrollera och ge ut nästan hela penningmängden, kommer att fortsätta finansiera sin egen likviditet och spekulera i en finansiell sektor som ökar 3 gånger snabbare än ekonomin i övrigt.
Så länge vi samtidigt också föreställer oss att det är dom globala exportföretagen och deras ekonomi i sig, som är mäklare av de pengar som finns tillgängliga för att användas i ekonomin, och att dom på ett indirekt sätt får styra en omvandling av självförsörjande lokala ekonomier till beroende konsumenter av globala försörjningskedjor, så skapar vi svåra förhållanden för de inhemska företagen, för den gemensamma inhemska ekonomin, och för människorna i dom glest befolkade områdena i vårt land.
Vi kommer därför fortsatt att ha en liten gemensam penningmängd, låga löner, låg konsumtion och långa köer på arbetsförmedlingarna. Vi kommer att fortsätta skylla detta på varandra, på våra olikheter, på idéer och politiska ideologier, och ingenting kommer därför att förändras.
Om hat
Jag kan inte se främlingsfientlighet, flyktinghat, rasism eller någon form av fundamentalism, religiös eller politisk, på annat sätt än ett motstånd mot att upptäcka att världen måste vara en förändrad plats efter barndomen.
Den är en mycket större, rikare, djupare och mer komplicerad värld än vad den var i vår barndoms oskuldsfulla lyckorike.
Den världen kommer alltid att leva kvar inom oss. På gott och ont. Men vi måste tillåta oss att förändras. Vi kan välja att följa vilka dogmer, ideologier, -ismer eller religiösa åskådningar som helst. Vi kan vara hur mycket politiskt höger eller vänster som helst. Det enda det kommer att åstadkomma med våra ursprungliga känslor av oskuld är att skapa övergivenhet och fientlighet.
Att sedan skylla förändringen vi går igenom på andra, och med hat, det är bara ett sätt att fly tillbaka. Det är inte andras fel att den världen har förändrats eller försvunnit ur sikte.
Det här drabbar oss alla och kallas för att växa upp.
Dealings with high voltage
about our need to hole out.
Since all our feelings are interior and matters to us individually. They should be observed.
If our feelings have impact, it means that there is a war going on inside us. Others may have set it off, but what is set off, is my own business only.
Anything that can burn inside me should burn. Only what is left fireproof is worth keeping in me.
If my feelings are hurt they are better off hurt because all affect is inside of me and they need to be understood as that, and dealt with in an inside way by myself only.
If it is to much for me, i need someone else’s help to hold it for me so that i can come to understand what it is. I really need to hole out for periods now and then.
It is the only way for me to find out what i am transferring over to others, and letting them carry on my behalf. I just dont feel good at all about others doing this for me.
I think its a learningprocess about reading life instead of books.
How to commit to real change
real change can only be achieved by a fundamental reform of our monetary system.
Members of the Icelandic Parliament have submitted a motion to review Iceland’s monetary system and look at alternative monetary systems.
The resolution comes six months after the release of a report commissioned by the Prime Minister of Iceland entitled Monetary Reform – A better monetary system for Iceland that outlined the need for a fundamental reform of Iceland’s monetary system.
This report emphasises the limits of the current monetary system and sets out the merits of a Sovereign Money system, as advocated by Positive Money.
Read more here »
The ideology of money scarcity
the transformation of self-sufficient local economies into the unwitting and dependent consumers of global supply chains is bad macroeconomic policy.
”..the primary beneficiary of the ideology of money scarcity, however, is the modern corporation -especially the multi-national corporation which has as its business model the transformation of self-sufficient local economies into the unwitting and dependent consumers of global supply chains from which the corporations greatly profit. The ideology of money scarcity assists this business model in numerous ways. The most powerful assist derives from the perception that the corporate economy itself is the “broker” of the money that’s available to be used in the world. This perception is projected and reinforced by the global stock and financial markets which seem to be the exclusive decision-makers about who gets to spend money, and for what purpose—even to the point of establishing and reinforcing the belief that sovereign governments themselves must borrow their money from the corporate economy’s “financial industry.”
Thus the multi-national corporations are positioned perfectly to manipulate and guide the political decisions that support their business model, and their bottom line.”
We seem to have forgot the simple fact that a sovereign government like the one here in Sweden, is the monopoly issuer of the currency, and it is by mishandling this, our sovereign rights to our currency that creates the difficult conditions for the domestic companies, our common domestic economy, and for the people in the thinly populated areas of our country.
More at New economic perspectives »
Hur mycket styr vi över vårt beteende?
eller vad yttre påverkan betyder för vårt samlade beteende.
När vi som individer i flertal samtidigt kommer att reagera på samma sätt av osäkerhet eller mot de hot som skapats för oss, så kommer vi att reagera instinktivt och i skydd av den opinion som leder den.
Opinionen blir efter detta det nya beteendemönster som leder oss.
Den propaganda som styr opinionen är riktad mot den självbild som vi äger tillsammans och formger den med sitt eget syfte.
Genom att avsiktligt skräddarsy ett visst behov hos tanklösa informationskonsumenter med hjälp av ”nyheter”, genomför man en avsedd beteendeförändring med inflytandet det har över individernas självbild.
Våra handlingar kan sedan vara alltifrån storartade i sin mänsklighet, hederlighet och medkänsla till dom mest avskyvärda övergreppen och nedrigheterna.
Ett förhållande som i mycket får sin näring och energi av hur vi känner att vi vill bli uppfattade då vi står inför andra inom en viss gruppering.
Hur mycket av det egna beteendet som medvetet styrs av individen själv är alltid en öppen fråga.
WHO-rapport om rött kött, charkprodukter och cancer
WHO och Agency for Research on Cancer (IARC) visar på ett samband svenska läkare varit medvetna om länge.
En rapport har kommit som gör den samlade bedömningen att det är aktuellt att ändra rådet vad det gäller konsumtionen av rött kött och chark, och redan idag rekommenderas en begränsad konsumtion på grund av risken för cancer.
En hög konsumtion av rött kött är därför jämställt i hälsofara med rökning, asbest och hög konsumtion av alkohol.
Konsumtionen av rött kött och charkprodukter bör begränsas till max 500 gram i veckan och endast en liten del av dessa 500 gram bör vara charkprodukter.
Till Livsmedelsverkets hemsida »
Om Köttindustrin och Klimatpåverkan på Jordbruksverkets hemsida »
A simple Question
If the only way to get endorsement and recognition from others is to adapt in ourselves to what others want us to appreciate in them. How are we going to appreciate and learn who we are with an ability like that?
What kind of personality do we create with a training such as this?
Neo-liberal myths constrain our understanding of poverty
Budget-makers need not cower before the bond-market vigilantes. In fact, they need not bother with bond markets at all.
1. A sovereign government is never revenue constrained because it is the monopoly issuer of the currency.
2. Tax revenue is not used to fund government spending. Governments tax for a number of reasons, which include creating a demand for its currency buy forcing the non-government sector to offer goods and services for sale in order to get access to that currency so that it can relinquish its tax obligations.
3. A sovereign government can always meet any of its liabilities which are denominated in its own currency.
4. A sovereign government does not have to issue debt in order to spend. In fact, governments just borrow back prior deficit spending. A government can always deficit spend without matching that net spending with debt-issi
5. A sovereign government is clearly able to spend freely to restore employment. It can always purchase any idle resources that are for sale in the currency that the government issues.
6. The government via its central bank sets the interest rate and can control interest rates along any segment of the maturity curve should it desire to do so. Bond markets do not have power over a sovereign government.
7. A corollary is that foreigners can never fund government spending. China investors do not issue the Swedish krona!
Read full article at Bill Mitchells Blog »
The other mother
”it is a world that has been pulled over your eyes to blind you from the truth.”
One can follow up on whatever religious view, dogmas, ideologies or -isms available at hand.
Or we can just give it all up and get shitfaced.
In the end, all this will do is to bring us back to our original state of innocence, rejection or hatred, and we will be back in the arms where we started off in the first place.
”There is a difference between knowing the path and walking the path.”
On Haters and Inspiration
What if paper currency was replaced by digital currency, issued by the central bank?
In one sense, there is nothing new about digital, state-issued money. Bank deposits at the central bank are precisely that.
”One interesting solution, then, would be to maintain the principle of a government-backed currency, but have it issued in an electronic rather than paper form. This would preserve the social convention of a state-issued unit of account and medium of exchange, albeit with currency now held in digital rather than physical wallets.”
– Andrew Haldane, the Bank of England’s chief economist
What is exciting about this is that the Bank of England now appears to be waking up (slowly) to the potential for issuing a digital form of cash. But Haldane’s fixation on the use of interest rates is short-sighted. There are far more interesting uses for digital central bank money – breaking the monopoly of commercial banks over electronic money for a start.
– Full Article at Positive Money »
I cannot help but wonder how far Riksbanken in Sweden has come to realize the true macroeconomic benefits of this to our monetary system, and how much our gouvernment really know about the true importance of this regarding fiscal policy?
Bostadspriserna drivs upp av alla nya pengar som bankerna skapar
det är den verkliga ekonomin som behöver mer pengar inte den finansiella.
Så länge våra bostadsmarknader drivs av en kreditgivning där våra banker får skapa nya pengar som leder till att allt högre priser skapas på bostäder, så kommer människor att behöva en allt högre och högre skuldsättning för sitt boende. Och eftersom bolån utgör nästan 80 procent av hushållens skuld är en sådan kredittillväxt ohållbar.
Det är viktigt att komma ihåg att pengarna vi lånar inte kommer från andras insättningar. Det är nya pengar som bankerna tillåts skapa när dom ger ut lån.
Pengar i det nuvarande systemet är skuld, så det enda sättet som vi kan tillföra pengar till ekonomin och förse hushållen och företagen med nya pengar är om vi lånar dem från våra banker.
Våra banker skapar nya pengar på ett konto genom att helt enkelt använda en dator och ändra siffrorna på det kontot som ska ändras. Det är förvillande likt, men inte samma sak som att trycka nya pengar eftersom dom här pengarna skapas digitalt.
Till Artikel i SVD här »
Svenska systersiten till Positive Money, Positiva pengar » har skrivit mer om detta.
En grundläggande ekonomisk skillnad
om fler få lön, och om tillgången på nya pengar ökar, ökar inte den inhemska efterfrågan och tillväxten då?
En intressant sak som helt gått vår mainstream media förbi är det faktum att man med den nyliberala ekonomiska teorin här i Sverige har skapat nya differenser mellan reallönernas tillväxt och produktivitetstillväxten. Jag syftar alltså inte på det politiska spelet utan på den makroekonomiska funktionaliteten hos en teori.
Våra politiska beslutsfattare har genomfört ett grundläggande ekonomiskt skifte i vilket man har skapat ett nytt förhållandet mellan arbete och kapital. De har på detta sätt låtit våra finansmarknader få en allt större andel av nationalinkomsten och låtit bygga in en omsättning av kapital som pumpar in mer och mer pengar i de avreglerade finansmarknaderna istället för att de hamnar in i den gemensamma ekonomin.
Det här i sin tur leder till att våra företag och hushåll kommer att pressas hårt för att uppnå likviditet eftersom staten samtidigt ska bygga budgetöverskott. Budgetöverskott bidrar också till att minska tillgången på pengar.
Den ekonomiska styrningen och den ekonomiska teorin har mer eller mindre medvetet sett till att vi fallit offer för att skapa så mycket skuld som möjligt för så många människor som möjligt, för att därigenom säkerställa att företagens vinster växer och att produktionen säljs. Det här gynnar framför allt dom stora globala exportföretagen, inte dom inhemska.
Den minskade lönedelen av ekonomin har på det här sättet blivit en del av företagens vinstmarginal.
En lön som ju i sin tur omsätter den inhemska produktionen genom att den betalar för att förbruka den.
Ju mindre pengar som finns för att betala för den inhemska produktionen, ju mindre kommer vi att sälja av den och ju mer kommer detta att öka beroendet av globala exportföretag på bekostnad av våra inhemska företag.
Vi har hamnat i en ond cirkel. Så länge vi fortsätter att skuldsätta oss så kommer nya pengar att skapas i ekonomin. Om vi sparar, skapar överskott eller gör åtstramningar så minskar pengarna. Vi får en ekonomisk recession och hela ekonomin kommer att gå kräftgång och kön till arbetsförmedlingarna växer.
Vi kan faktiskt inte göra någonting åt detta med avregleringar eller åtstramningar. Det gör faktiskt bara saken värre eftersom nästan hela vår penningmängd(96%) tillåts vara privatiserad.
En ytterligare reflektion att göra här, är att det är precis tillvägagångssättet för hur skuldsättningen av utvecklingsländerna har gått till.
Genom att låna i en annan valuta eller ersätta den egna helt med en annan, tvingas länder sälja ut och skuldsätta sig för att nya pengar ska tillföras ekonomierna av auktoriteten bakom valutan. Annars kommer inga nya pengar att utfärdas och nationen kan gå omkull. På det här sättet tvingas länder att öka sitt beroende för att skapa ytterligare förutsättningar att kunna skuldsätta sig än mer.
Det här skulle alltså kunna vara mallen för att på ett ekonomiskt sätt ta över en nation. Genom att tvinga dem att sälja tillgångar, råvaror eller resurser, eller att tvinga fram privatiseringar, och att ersätta den inhemska produktionen eller dom inhemska lokala företagen med någon annans globala företag. Eller helt enkelt för att ta kontrollen över en demokrati från dess folkvalda och dess befolkning och tvinga fram politiska förändringar dom kanske inte vill gå med på.
Vi ser samma scenario hända i Europa med Finland, Portugal, Grekland, Spanien, och Irland, som med länder i Afrika och Latinamerika.
Inside the global movement to ban urban billboards
I thought it was such a cool thing to do that I had to make a post about it separately. A movement to unbrand our cities. To get rid of visual pollution.
”First it was São Paulo, then Chennai. Then Grenoble, Tehran, Paris and now even New York have spawned movements to replace or ban outdoor advertising.”
Take me to the Article » at The Guardian.
När Staten har överskott har någon annan sektor underskott
Statens överskott går inte att jämföra med ett överskott för en hushållsekonomi. Hushållen ger inte ut pengar.
Det offentliga underskottet är ju lika med det icke-offentliga överskottet.
Alltså själva källan till dom finansiella nettotillgångarna i den icke-statliga sektorn.
Det är helt enkelt en logisk konsekvens av den makroekonomiska balansräkningen med sektorbalanser vilken är tillämplig på alla nationer och alla tidsperioder.
”Det är alltså önskvärt att ha det största och mest effektiva spenderandet av vår regering utan att detta skapar prisinflation. Detta i sin tur begränsas bara av att det finns verkliga och hållbara resurser i utbyte mot pengarna som spenderas.”
I Augusti minskade tillgångarna i den privata sektorn med 21,1 miljarder. Våra företag och hushåll hade alltså 21,1 miljarder mindre att spendera i den inhemska ekonomin i Augusti eftersom exporten också har överskott.
”De totala inkomsterna i statens budget för augusti blev 80,2 miljarder kronor, medan de totala utgifterna uppgick till 59,0 miljarder kronor. Därmed blev saldot i statens budget för månaden ett överskott på 21,1 miljarder kronor. Det är 9,4 miljarder kronor högre än samma månad föregående år.”
Till Ekonomistyrningsverkets hemsida »
Hittills i år är överskottet i statens budget 38,1 miljarder kronor, 6,2 miljarder mer än förra året …
Verkligheten och våra medier
Dagens politiska och ekonomiska mainstream-journalister ägnar merparten av sin tid åt ”det politiska spelet”.
”Det hjälper inte att ha rörliga bildnyheter, bloggar och podcasts om intrycket är att de tillhör samma gamla etablissemang: politiker och medier i symbios. Som sådana där Mats Knutson-kommentarer i public service. Nöjd och uppblåst i stilig slips talar han om det politiska spelet medan verkligheten för länge sedan sprungit förbi honom; den är inte längre något spel, den är en tragedi.”
Särskilt påtagligt är detta när det gäller Nationalekonomi. Med väldigt få undantag har våra medier inte en aning om grundläggande fakta. Man berör dom inte ens. Det politiska spelet är viktigare än hur en makroekonomi verkligen fungerar.
Till Artikel i ETC »
Intressant grepp av Grenoble att ta bort all reklam i det offentliga rummet och ersätta hålen efter reklampelarna med träd. Och att majoriteten av invånarna är nöjda med att staden blivit vackrare än den varit tidigare.
Dom har fått tillbaka sin stad!
”First it was São Paulo, then Chennai. Then Grenoble, Tehran, Paris and now even New York have spawned movements to replace or ban outdoor advertising.”
Mer om detta hos The Guardian »
Kvantitativ lättnad på rätt sätt
Det är uppenbart att den monetära policyn inte fungerar. Den åstadkommer heller inte de effekter man hoppats på.
Tryck mer pengar. Det finns lägen då det är skadligt att budgetera stramt, och vi är där nu. Penningpolitiken klarar bevisligen inte att på egen hand bekämpa lågkonjunkturen eller ens någorlunda uppnå inflationsmålet.
”Om staten ökar mängden kronor i ekonomin sjunker så småningom penningvärdet och inflationsmålet kan uppnås. Produktionen kommer snabbt att höjas, eftersom en del av de extra kronorna kommer att spenderas direkt. Lediga resurser tas i anspråk. Arbetslösheten kommer att sjunka snabbare än annars vore fallet. Även när priserna stiger, kommer en högre efterfrågan att hålla i sig, åtminstone så länge räntorna inte höjs i motsvarande mån.”
People have no idea about how money is created
survey results from a master’s thesis.
A survey has been carried out as part of a master’s thesis at the University of Zurich about the level of knowledge in the general population about the financial system. The results are astonishing.
Read more at Positive Money »
Budgetperspektiv
Ingenstans i åsiktsfloran om budgeten verkar det handla om vad pengarna en regering spenderar faktiskt gör med penningmängden i ekonomin.
Hur skapas den? Vem kontrollerar den? Hur stor är den? Vem bestämmer hur den först ska användas?
Pengar spenderade på ett funktionellt sätt får hela ekonomin att växa så länge det finns outnyttjad arbetskraft och outnyttjade resurser tillgängliga att utfärda pengar för. En ekonomi växer i takt med att penningmängden ökar i nivå med växande befintliga resurser.
Diskussionen borde handla om vår totala penningmängd, hur den bäst ska kunna nyttjas och vad som är effektivast möjliga sätt för våra gemensamma ändamål att använda den på.
När staten spenderar hamnar pengarna som tillgångar på privata konton hos företag och hushåll i den privata sektorn bland annat i form av lön, och köp av material och tjänster. Det är pengarna vi använder som betalningsmedel.
Om den delen verkligen förändrades så att den blev större skulle det få den samlade ekonomin att börja växa för att komma i nivå med outputen i den.
Det kan vi inte åstadkomma med skatter.
Höstbudgeten och skatter i ett historiskt perspektiv
sagt av Thomas Pikkety om beskattning.
”Mellan 1930 och 1980 var genomsnittsbeskattningen för dom högst betalda i USA 82%. Vilket till och med var högre än i Sverige, Frankrike och Tyskland.
– Vilka lärdomar kan vi dra av detta då?
För det första förstörde det inte den amerikanska kapitalismen eller demokratin. Den fanns kvar i slutet av perioden.
Den andra slutsatsen handlar om tillväxttakt, produktivitet och innovation.
Det är intressant därför att den amerikanska tillväxten under 1950, -60 och -70 talen faktiskt var högre än de varit sedan 1980 talet.”
Nu är det Finlands tur
Finlands sak är vår.
Nu är det Finlands tur att fundera på om vi ska fortsätta att tillåta att våra finansmarknader ska få diktera vår ekonomiska politik via våra affärsbanker, eller om vi faktiskt vill kunna styra över den själva för att kunna tillgodose våra allmänna och gemensamma politiska mål.
Det är alltså Finlands tur att tvingas till samma självdestruktiva åtstramningar som Grekland tvingades till.
Det är ingen skillnad mellan ett medlemskap i eurozonen, eller som vi gjort i Sverige, att överlåta vår konstitutionella rätt att skapa pengar och därigenom också kontrollen över penningmängden till våra privata banker. Vi har ju under dessa förhållanden ändå övergett riksdagens och regeringens rätt att i verkligheten kunna styra över finanspolitiken och därigenom också att bestämma hur pengar först ska användas, till någon annan.
”It will be as if each EMU member country were to attempt to operate fiscal policy in a foreign currency; deficit spending will require borrowing in that foreign currency according to the dictates of private markets.”
– L. Randall Wray in his 1998 book, Understanding Modern Money
Det är viktigt att notera att tanken bakom dessa åtstramningar är föreställningen att det kommer en dag då våra regeringar kommer att ”få slut på pengar”. Att en nation kommer att gå omkull om den inte skär ner på dom offentliga utgifterna och säljer ut sina tillgångar.
Men under nuvarande förhållanden kommer det här bara leda till att en Nation ökar sitt beroende, att ett land tvingas att skapa ytterligare förutsättningar att skuldsätta sig än mer.
En nation kan visst gå omkull, helt sant, men inte alla nationer.
En nation kan faktiskt bara bli oförmögen att betala sina utgifter om valutan som används ges ut av någon annan, svarar mot en myntfot(t.ex. guldet.), eller om landets skulder är i någon annans valuta än den egna.
Finland delar den här minsta gemensamma finanspolitiska nämnaren med många andra länder. Inte bara i västeuropa. Utan även med alla de länder som vi vanligtvis kallar ”utvecklingsländer”.
Vi kan ha hur många åsikter som helst om detta, men vad vi egentligen borde diskutera är grundläggande fakta.
En förändring kan faktiskt bara ske om vi först gör en grundläggande förändring av vårt monetära system.
Det måste bli ett slut på daltandet med bankerna
av Andreas Cervenka – SVD Näringsliv »
Men Björn Wahlroos har rätt när det gäller Sveriges Riksdag. Ur bankernas perspektiv är de regeringar som sammansätts ur riksdagen verkligen finansiella idioter. Våra regeringar kommer och går, den politiska orienteringen skiftar, men vårt monetära system består. Här sker inte någon verklig förändring.
Jo förresten, våra banker får fortsätta skapa pengar för sin egen kapitalförvaltnings skull. Vilket bl.a gör att våra inhemska banker kan växa sig större än Sveriges BNP, och genom att dom kontrollerar penningmängden så bestämmer dom också hur alla pengar först ska användas. Det är ingen tillfällighet att den finansiella sektorn växer 3ggr snabbare än ekonomin i övrigt, trots att staten har konstitutionell ensamrätt på utgivningen av svenska pengar.
Folket i en hel nation ägnar sig här åt att diskutera åsikter istället för grundläggande fakta.
Det är därför vi på ett självdestruktivt sätt skär ner och gör åtstramningar.
Ekonomin behöver pengar, inte åtstramningar
Det sägs ofta att vi med vår välfärd lever över våra tillgångar. Att vi blivit beroende av skuld. Att vårt underskott gör att vi måste dra ner på våra utgifter.
Det är inte möjligt i den nuvarande ekonomin.
Anledningen till att vi skuldsätter oss är inte för att vi har lånat vårdslöst av någon annans insättningar.
Pengar i det nuvarande systemet är skuld. 96% av alla pengar skapas när våra banker ger ut lån.
Så det enda sättet som vi kan tillföra pengar till ekonomin och förse företagen med pengar är om vi lånar dem från våra banker.
Det här är alltså själva motsatsen till vad vi får höra från våra politiker. Att vi måste skapa besparingar, alltså överskott med vilka vi sedan kan göra investeringar i välfärden.
Här har våra politiker och ekonomer alldeles blandat ihop det med hur en hushållsekonomi fungerar. (Hushållen skapar inte eller ger ut nya pengar.)
Vi kan alltså inte spara eller göra åtstramningar om vi också vill investera. Pengarna måste först spenderas in i ekonomin innan dom kan sparas!
I verkligheten har pengar alltså inte skapats om inte skulden skapats före dom, och det är det här missförståndet som skapat den nuvarande situationen med våra spartankar och åtstramningar.
Så länge vi fortsätter att skuldsätta oss så kommer nya pengar att skapas i ekonomin. Om vi sparar eller gör åtstramningar så minskar pengarna. Vi får då en recession. En ekonomisk tillbakagång med mindre pengar.
Det enda sättet för våra regeringar att kunna hantera detta i vårt nuvarande finansiella system, är att antingen skapa förutsättningar för alla att kunna skuldsätta sig mer, eller att återta sin konstitutionella kontroll över penningmängden. Betydelsen av det senare skulle innebära att nya pengar först skulle komma att spenderas och användas för våra gemensamma ändamål.
2013 gav staten ut 85 miljarder ca 4% av den totala penningmängden. Samma år, 2013 gav våra banker ut 1700 miljarder. Dessa pengar är skuld.
Majoriteten av dom pengarna hamnar sedan på våra bostadsmarknader och i den finansiella sektorn.
Det är alltså inte konstigt att ekonomin i den privata sektorn upplever en recession.
Hans Rosling om att delta i en politisk debatt
Jag försöker undervisa programledare i TV. Det får bli min uppgift. Jag ägnar mig åt att vara lärare.
– Hans Rosling, aktuellt 2015-09-07 »
Hans Rosling om det svenska biståndet
”Pengarna (för flyktingmottagningen) tas inte från svenska budgetposter.
Det tar vi från fattiga människor i Afrika. 8 miljarder tas från planerade biståndsprojekt via dom internationella organisationerna.
Det är dom pengarna vi använder. Vi har inte rört den svenska budgeten.
Västra Götaland får mer av biståndspengarna än Mozambique får, och Mozambique är det land som får mest svenskt bistånd.
Ungefär en fjärdedel av biståndet används nu för flyktingmottagandet”.
– Hans Rosling
Hans Rosling
Man kan inte använda sig av media om man ska förstå världen.
– Hans Rosling
Why austerity is not a good alternative
governments can go broke, but not all governments
Iceland suffered the worst banking crisis in history; all three of its biggest banks failed, its total debt jumped to 800% of GDP – far worse than what any European country faces today, relative to the size of its economy. And under pressure from public protests, its president put how to deal with the crisis to a vote. Some 93% of the population voted against paying for the bankers’ recklessness with large cuts to their health and social-protection systems.”
And what happened?
Under Iceland’s universal healthcare system, ”no one lost access to care. In fact more money went into the system.
Iceland now is booming; unemployment fell back to below 5% and GDP growth is above 4% – far exceeding any of other European countries that suffered major recessions.”
It is important to note that the neo-liberal thinking behind austerity plans envision that one day Governments will go broke unless we cut government spending.
Well, governments can go broke, but not all governments.
That thinking only applies to governments whose monetary systems are commodity-based, such as those on the gold standard, which most has left behind long ago.
It is also the case with governments using fiat money if that official fiat currency is issued by another authority, such as the eurozone, or if they owe debts in a fiat currency issued by another governmental authority.
The Worst Tours
A nation and its cities destroyed by austerity. There is no exaggeration here.
I invite people to see for themselves. An extraordinary outcome of an out of control recession cult ideology reinforced by neo-liberal Groupthink ruining the prosperity of a people.
I had quite a day yesterday as I went on a field trip around Porto organised by the – The Worst Tours ».
Read the whole article here »
Om Åtstramningar när ekonomin har för lite pengar
Det enda skälet till att vi tolererar de självdestruktiva åtstramningar som sker i Sverige och Europa nu under skenet av finanspolitiskt ansvar är att tillräckligt många ännu inte insett vad detta verkligen är för något.
I verkligheten har våra privata banker givits rätten att för eget vinstsyfte skapa våra pengar på bekostnad av våra regeringar, och de människor de representerar.
ECB and fiscal policy
why deliberately crashing the Greek financial system if not to command policy?
If nations in the eurozone want to maintain the independence of their democratic governments and the accountability of their governments to the people, the first thing they must do is to make their central banks and their banking system responsible to the elected parliaments of their countries.
The EU, ECB and IMF has openly showed itself as a set of institutions bullying the nations of the Eurozone for the political purpose of enforcing neoliberal austerity more than as being an institution acting to maintain financial and banking system stability in Europe.
By cutting off liquidity from the Greek banks and to deliberately crash the Greek financial system to command policy in Greece was a violation of sovereign democracies, and by the ECB to do its utmost to maintain the stability of the financial and banking system in the eurozone.
Is this not just another way to try to bypass the individual EU or eurozone member nations, and the voters’ desire for an economic policy that benefits society, to replace it with one better suited for the banks, the ECB and the financial sector?
Right now, they are causing exactly the kind of mistrust and suffering that lead to the horrors of world war two.