34

What’s it to me
To fill this shape
To drink deep
into memory
Into empty existance
That turns
darkness to reality
I shall go there
To the secret paths
of sanity
As other souls
may drift away

33

It is a moment
worth the name
And an unearthly woman
Dreaming
That moves us in here
Suffering
and mute things
And every night
we breed our sins
in her breath
Together
With everything
that gives us our nature

32

I am drowning
a little
To collect myself
Obedient
to the living flame
There are passageways
from twilight to morning
Deep in my heart
They pass before me

27

A new sun
passes before me
I enter my heart
listens to her breathing
I consider
the visions
Hostile to the world
And turn my back
on reason
The absurd outside
For the white rays
of mystery
Everywhere

23

A voyage
within my mind
Towards the horizon
My dark compelling spaces
Behind the unknown
I pass their magic
at every window
As if a small machine
had entered
Each in separate dreams

17

I entered naked
into this mirror
As a prisoner of doubt
Breathing
a human being
And my heart walked
beyond ideas
Into my ear
like a dancing stream

Om minnet

Med minnet återskapar vi hela vår värld. I detta ögonblick. Hela tiden. Här och nu.
Genom minnets oavbrutna upprepningar i återskapandet av våra individuella upplevelser, får vi en värld där den yttre världen och den inre psykiska världen blir en gemensam integrerad helhet i medvetandet.
Detta pågår ständigt och överallt, inom oss och över oss. Det är oändligt.
Med vårt språk skapar vi sedan meningsfulla symboliska behållare för våra personliga erfarenheter så att vi kan hålla kvar dem över tid.
Det är det här vi kallar mening, och det är här allting får ett sammanhang.
Vi kallar det stundens ingivelse.

Om medvetandets natur

Medvetandet gör inte någon skillnad mellan det inre och det yttre. Det är existens. Det är.
Inga föremål eller händelser är i medvetandet åtskilda från våra känslor, från våra önskningar eller projektioner.
Detta gäller alla aktiviteter både i den inre skapande processen av föreställningar och i våra handlingar i den ”yttre världen”. I bästa fall uttrycks de där ceremoniellt och med avsikt.

Mening och information överförs inte över avstånd och tid i medvetandet. De är en integrerad del av medvetandet som uttrycks i rummets eller landskapets utbredning och i rummets former och de föremål vi beskriver i det.

Medvetandet är det nuvarande, det är här och nu och det upplevda oändliga som tillsammans tar fysisk form i varandet.

Landskapets utbredning förenar därför i sig en samtidig symbolisk beskrivning av psykiskt innehåll med betydelsen av de meningsfulla sammanhang detta skapar.

Ngurra – sense of place

Our sense of personal identity is derived from this one context, the idea of place.

Not from combinations of collective identities: sex, race, social class, vocation, nationality, or religion.
It is existence itself, the present moment physicalized as place.
Of just being aware here and now.

Ngurra is a word that contains both physical and metaphysical connotations.
A sense of place.
We call on it and it calls to us.

It spreads over our whole life.

Thus the aboriginal ngurra describes both the physical place where they return to share food, dance and sleep, and the metaphysical act of ”dreaming” their country into existence.

The question of identity, of who I am, is resolved in the Aboriginal consciousness by knowing the full implications of where I am.

Vår härledda natur

Vi lever i en värld och i en natur som existerar av sig själv, i sig själv och helt oberoende av om vi människor befinner oss i den eller inte. Den fanns där innan vi var i den och kommer att finnas kvar där långt efter det att vi har försvunnit ur den.

Var och en av oss lever också i vår individuella värld vars natur finns där oberoende om vi kan uppfatta den hos oss själva, hos andra, eller inte alls.
Den fanns där innan vi kom till den, och den kommer också att finnas kvar där hos någon annan av oss långt efter det som vi uppfattar som oss själva inte längre finns kvar här för att kunna förnimma den.

Vi kommer därför bara att kunna hitta meningsfulla samband mellan oss själva och andra genom en delad medverkan i vad som till sin natur måste vara härlett. Vi har inget annat sätt att kunna nå fram till den, eller till varandra.

Det är bara där, och på detta sätt som vi kan dela det som för alltid är åtskilt och unikt. Eller så kan vi ta allt för givet och som barn välja att leva i en ”magisk” värld.

Hur kan vi någonsin göra annat?

Om ISDS och TTIP

Ska rätten att fatta egna beslut lämnas över till världsbanken?

sarek

Genom att använda ekonomiskt misstroende som ett medel mot stater och deras regeringar kan man få dem att gå med på något som inte har med handelsavtal att göra. Som ett extremfall kan vi fråga oss om det är världsbankens uppgift att fälla avgöranden om t.ex. barnslaveri? Är det deras sak att fatta beslut om vår fjällmiljö?

Dokumentären finns på svtplay under Frihandelns pris »

Den finns också på YouTube TTIP: Might is Right »

Hur relaterar vi till varandra och till våra ideér?

Vi är nästan i stånd till vad som helst för att få ett erkännande och bli bekräftade av andra i våra yttre roller. Vi låter också detta helt styra vårt beteende där.
Vi anpassar till och med vår moral efter detta.
Men vi har också en inre personlighet som skapar relationer till vårt inre och som styr vårt beteende i förhållande till oss själva.

Det är nog bara där, i detta något mitt emellan dom, som det är möjligt för oss att kunna hitta något som liknar äkta relationer.

Om arv och miljö

Våra eventuella ”symtom” eller ”störningar” kan ju också vara ett uttryck för ett unikt inneboende något som gör uppror mot en inadekvat omgivning.
Det kan alltså vara vårt inres uttryckliga försök att värna om sin sanna natur.

Det värnar om sitt oberoende mot övergrepp och intrång.
Ett oberoende som också gäller för hur vi vill se på oss själva.

Vi kan därför anta att vi är något mer än bara en produkt av vårt arv och vår miljö, att vi är betydligt mer än bara ett offer för vår uppväxt.

Vad letar vi efter?

Vi är så vana att anpassa oss till det i andra som dom vill tycka om hos sig själva när vi söker efter bekräftelse, vårt livs berättigande, ja själva vår existens mening, att när vi söker efter detta något i vårt inre så börjar det hos andra.

Vi letar efter vad av oss som vi kan hitta i andra, och hur det skiljer sig åt från vad vi vill vara.

Men det är ju inte vad vad som skiljer människor åt som gör oss till vad vi är.
Vad som är unikt i oss själva har förmodligen funnits med i oss ifrån allra första början.

Om Erfarenhet

Erfarenheten och våra uppfattningar påverkar varandra ömsesidigt.
Vi härleder inte bara våra föreställningar ur våra erfarenheter i enlighet med fantasin om empirism,
våra föreställningar formar ju också själva erfarenhetens natur.

– James Hillman

Så hur mycket av våra uppfattningar tillåter vi att bildas ur oss själva?

Vi drömmer hela tiden

När vi sover kallar vi den inre aktiviteten för att drömma. När vi fokuserar på något och lyssnar på vårt inre kallar vi det tänka.
Om det bryter fram helt spontant i en aktivitet eller i en vaken vila kallar vi det fantasier.

Egentligen är allt detta bara olika grader av medveten närvaro för hur vi väljer att förhålla oss till vårt inre. För vi drömmer ju faktiskt hela tiden.

En grundläggande fråga

Vad som är sant på hushållsnivå och individuellt gäller inte på makronivå för samhället som helhet. Det är en känd paradox.
Individuellt kan vi spendera mindre och därigenom spara, men i en makroekonomi kan vi ju bara spara genom att först spendera.
Om staten spenderar in nya pengar i ekonomin på varor och tjänster så hamnar pengarna i den privata sektorn som våra gemensamma tillgångar och som betalningsmedel i ekonomin.

Var tror vi pengarna hamnar om dom skapas av någon annan?