What’s it to me
To fill this shape
To drink deep
into memory
Into empty existance
That turns
darkness to reality
I shall go there
To the secret paths
of sanity
As other souls
may drift away
Författare: stbg
33
It is a moment
worth the name
And an unearthly woman
Dreaming
That moves us in here
Suffering
and mute things
And every night
we breed our sins
in her breath
Together
With everything
that gives us our nature
32
I am drowning
a little
To collect myself
Obedient
to the living flame
There are passageways
from twilight to morning
Deep in my heart
They pass before me
Q and A
Question:
What do you want from me?
Random answer:
In vain your hand glides
so it sometimes seems
Nature still remains
a deeply gnawing mind
delicious sadness,
anguish and living hope
31
An eclipse in my image
At the center
of myself
A union
of the other
I can feel it
In the folds
of my brain
It is peopled by my teeth
and by my fingernails
30
The place I live in
is the key
To my separate parts
A signature
of me
Of my blindness
That makes the now
such a promised land
29
The moves
of existence
snares my senses
And leads me
to the rhythm
Of reality
and fatigue
To the black skies
somewhere
Out of this world
28
The wind
have no thoughts
Or dark corners
She seems to be dancing
untouched and free
So we plunge ourselves
into her silent sky
To a bath of multitude
by the summer moon
27
A new sun
passes before me
I enter my heart
listens to her breathing
I consider
the visions
Hostile to the world
And turn my back
on reason
The absurd outside
For the white rays
of mystery
Everywhere
Bild3
26
I hold
what is
unknown to me
in my arms
Now it lives here
25
I like the flying
out of my head
While the sun moves
Over my heart
In the summer air
Bild2
24
I am stretching my eyes
Into and beyond
my other who
All the way
to the room of my life
23
A voyage
within my mind
Towards the horizon
My dark compelling spaces
Behind the unknown
I pass their magic
at every window
As if a small machine
had entered
Each in separate dreams
Bild1
22
This is the kingdom
The new neighborhood
that plays for itself
In each simple thing
Like the alphabet
one moves
Across the blackness of the past
21
Smell the air!
The cold nights
Come,
let us drink
To the last of our tears
My shaken spirit
sings to me
in my dreams
20
Hold on
to your dark wings
Those of us not asleep
count on your strength
19
It is in the small things
we see it
The hunger
that is not body
18
My blood
is an angry army
On the edge
of the cultivated
dark unseen
Painted on the morning grey
17
I entered naked
into this mirror
As a prisoner of doubt
Breathing
a human being
And my heart walked
beyond ideas
Into my ear
like a dancing stream
16
The outside world came in
like a stolen hour of nature
Looking for faults and flaws
in its goings and coming back
I rise from the inside
Of a distant past
15
There are moments
that cannot fly
Through the windows
of old houses
So we run into ourselves
until the break of the day
14
Like a winding stream
with no meaning
A night has broken
free from all fear
I’ve seen the sun
slowly rising
While listening to the rain
13
Outside the shelter of the fold
On the shoulders of Fausts
and of Devils
Here
there is no escaping
the others
12
Once up against the sky
with a wind
Like in a confused migration
on the hills of a million people
We walk into our separate sleep
11
This is the sanctuary
All of these things
felt by me
Its thousand million gates
stretching into infinity
My inward essence
moves my lips for me
And I am waiting
10
Being beyond the ledges of the concrete
the obvious
With unreality
drifting in
From the roots of a lost breath
that tells me all I know
Nobody really believes me
It is strange
9
Off into matter
Whatever’s at hand
A Judge, a lawyer, a witness
its never enough
I can do nothing but pray
that I could melt the darkness
Without my skin
Om minnet
Med minnet återskapar vi hela vår värld. I detta ögonblick. Hela tiden. Här och nu.
Genom minnets oavbrutna upprepningar i återskapandet av våra individuella upplevelser, får vi en värld där den yttre världen och den inre psykiska världen blir en gemensam integrerad helhet i medvetandet.
Detta pågår ständigt och överallt, inom oss och över oss. Det är oändligt.
Med vårt språk skapar vi sedan meningsfulla symboliska behållare för våra personliga erfarenheter så att vi kan hålla kvar dem över tid.
Det är det här vi kallar mening, och det är här allting får ett sammanhang.
Vi kallar det stundens ingivelse.
8
Another day is breaking
so quietly intense
Up, up into the sun
Like father, like son
i come to greet you
in disobedience
7
I am my own to me
Using up the darkness
in the mirrors of this room
Yea, I am one with all I see
in this
Do you agree?
I can hear the bright bee hum outside the window
6
Drifting out upon my dreams,
on a blade of reason
The light, the shade, the flowers
both young and very old
What do you have for me this morning?
5
I enter’d, from the clearer light
Leaving right and wrong
upon that element of truth and worth
A still small voice spake unto me
I am waiting
Om medvetandets natur
Medvetandet gör inte någon skillnad mellan det inre och det yttre. Det är existens. Det är.
Inga föremål eller händelser är i medvetandet åtskilda från våra känslor, från våra önskningar eller projektioner.
Detta gäller alla aktiviteter både i den inre skapande processen av föreställningar och i våra handlingar i den ”yttre världen”. I bästa fall uttrycks de där ceremoniellt och med avsikt.
Mening och information överförs inte över avstånd och tid i medvetandet. De är en integrerad del av medvetandet som uttrycks i rummets eller landskapets utbredning och i rummets former och de föremål vi beskriver i det.
Medvetandet är det nuvarande, det är här och nu och det upplevda oändliga som tillsammans tar fysisk form i varandet.
Landskapets utbredning förenar därför i sig en samtidig symbolisk beskrivning av psykiskt innehåll med betydelsen av de meningsfulla sammanhang detta skapar.
Ngurra – sense of place
Our sense of personal identity is derived from this one context, the idea of place.
Not from combinations of collective identities: sex, race, social class, vocation, nationality, or religion.
It is existence itself, the present moment physicalized as place.
Of just being aware here and now.
Ngurra is a word that contains both physical and metaphysical connotations.
A sense of place.
We call on it and it calls to us.
It spreads over our whole life.
Thus the aboriginal ngurra describes both the physical place where they return to share food, dance and sleep, and the metaphysical act of ”dreaming” their country into existence.
The question of identity, of who I am, is resolved in the Aboriginal consciousness by knowing the full implications of where I am.
Vår härledda natur
Vi lever i en värld och i en natur som existerar av sig själv, i sig själv och helt oberoende av om vi människor befinner oss i den eller inte. Den fanns där innan vi var i den och kommer att finnas kvar där långt efter det att vi har försvunnit ur den.
Var och en av oss lever också i vår individuella värld vars natur finns där oberoende om vi kan uppfatta den hos oss själva, hos andra, eller inte alls.
Den fanns där innan vi kom till den, och den kommer också att finnas kvar där hos någon annan av oss långt efter det som vi uppfattar som oss själva inte längre finns kvar här för att kunna förnimma den.
Vi kommer därför bara att kunna hitta meningsfulla samband mellan oss själva och andra genom en delad medverkan i vad som till sin natur måste vara härlett. Vi har inget annat sätt att kunna nå fram till den, eller till varandra.
Det är bara där, och på detta sätt som vi kan dela det som för alltid är åtskilt och unikt. Eller så kan vi ta allt för givet och som barn välja att leva i en ”magisk” värld.
Hur kan vi någonsin göra annat?
4
It is difficult to say where
Two roads diverged
You must have seen them
I follow, I fade away
their leaves are left here on the ground
3
A road from earth to sky
overtops the trees and bridges
the inner dome from earth awhile
an innocense,
more perfect made an opening in me
2
The wind before morning dawns
like time itself in my heart, together
How shall I answer their questions,
when the sun is warming
1
Morning frost on birch and grass
icing holding tight
Once again true perception opens up, awakens me
Om ISDS och TTIP
Ska rätten att fatta egna beslut lämnas över till världsbanken?
Genom att använda ekonomiskt misstroende som ett medel mot stater och deras regeringar kan man få dem att gå med på något som inte har med handelsavtal att göra. Som ett extremfall kan vi fråga oss om det är världsbankens uppgift att fälla avgöranden om t.ex. barnslaveri? Är det deras sak att fatta beslut om vår fjällmiljö?
Dokumentären finns på svtplay under Frihandelns pris »
Den finns också på YouTube TTIP: Might is Right »
Hur relaterar vi till varandra och till våra ideér?
Vi är nästan i stånd till vad som helst för att få ett erkännande och bli bekräftade av andra i våra yttre roller. Vi låter också detta helt styra vårt beteende där.
Vi anpassar till och med vår moral efter detta.
Men vi har också en inre personlighet som skapar relationer till vårt inre och som styr vårt beteende i förhållande till oss själva.
Det är nog bara där, i detta något mitt emellan dom, som det är möjligt för oss att kunna hitta något som liknar äkta relationer.
Trekways of the wind
If i had known
that I am I and belong to a people
I would not have known
that you are you
and that the world has many peoples
– Nils-Aslak Valkeapää
Om arv och miljö
Våra eventuella ”symtom” eller ”störningar” kan ju också vara ett uttryck för ett unikt inneboende något som gör uppror mot en inadekvat omgivning.
Det kan alltså vara vårt inres uttryckliga försök att värna om sin sanna natur.
Det värnar om sitt oberoende mot övergrepp och intrång.
Ett oberoende som också gäller för hur vi vill se på oss själva.
Vi kan därför anta att vi är något mer än bara en produkt av vårt arv och vår miljö, att vi är betydligt mer än bara ett offer för vår uppväxt.
Vad letar vi efter?
Vi är så vana att anpassa oss till det i andra som dom vill tycka om hos sig själva när vi söker efter bekräftelse, vårt livs berättigande, ja själva vår existens mening, att när vi söker efter detta något i vårt inre så börjar det hos andra.
Vi letar efter vad av oss som vi kan hitta i andra, och hur det skiljer sig åt från vad vi vill vara.
Men det är ju inte vad vad som skiljer människor åt som gör oss till vad vi är.
Vad som är unikt i oss själva har förmodligen funnits med i oss ifrån allra första början.
Om Erfarenhet
Erfarenheten och våra uppfattningar påverkar varandra ömsesidigt.
Vi härleder inte bara våra föreställningar ur våra erfarenheter i enlighet med fantasin om empirism,
våra föreställningar formar ju också själva erfarenhetens natur.
– James Hillman
Så hur mycket av våra uppfattningar tillåter vi att bildas ur oss själva?
Vi drömmer hela tiden
När vi sover kallar vi den inre aktiviteten för att drömma. När vi fokuserar på något och lyssnar på vårt inre kallar vi det tänka.
Om det bryter fram helt spontant i en aktivitet eller i en vaken vila kallar vi det fantasier.
Egentligen är allt detta bara olika grader av medveten närvaro för hur vi väljer att förhålla oss till vårt inre. För vi drömmer ju faktiskt hela tiden.
En grundläggande fråga
Vad som är sant på hushållsnivå och individuellt gäller inte på makronivå för samhället som helhet. Det är en känd paradox.
Individuellt kan vi spendera mindre och därigenom spara, men i en makroekonomi kan vi ju bara spara genom att först spendera.
Om staten spenderar in nya pengar i ekonomin på varor och tjänster så hamnar pengarna i den privata sektorn som våra gemensamma tillgångar och som betalningsmedel i ekonomin.
Var tror vi pengarna hamnar om dom skapas av någon annan?