Medvetandet gör inte någon skillnad mellan det inre och det yttre. Det är existens. Det är.
Inga föremål eller händelser är i medvetandet åtskilda från våra känslor, från våra önskningar eller projektioner.
Detta gäller alla aktiviteter både i den inre skapande processen av föreställningar och i våra handlingar i den ”yttre världen”. I bästa fall uttrycks de där ceremoniellt och med avsikt.
Mening och information överförs inte över avstånd och tid i medvetandet. De är en integrerad del av medvetandet som uttrycks i rummets eller landskapets utbredning och i rummets former och de föremål vi beskriver i det.
Medvetandet är det nuvarande, det är här och nu och det upplevda oändliga som tillsammans tar fysisk form i varandet.
Landskapets utbredning förenar därför i sig en samtidig symbolisk beskrivning av psykiskt innehåll med betydelsen av de meningsfulla sammanhang detta skapar.