Jag kan inte se främlingsfientlighet, flyktinghat, rasism eller någon form av fundamentalism, religiös eller politisk, på annat sätt än ett motstånd mot att upptäcka att världen måste vara en förändrad plats efter barndomen.
Den är en mycket större, rikare, djupare och mer komplicerad värld än vad den var i vår barndoms oskuldsfulla lyckorike.
Den världen kommer alltid att leva kvar inom oss. På gott och ont. Men vi måste tillåta oss att förändras. Vi kan välja att följa vilka dogmer, ideologier, -ismer eller religiösa åskådningar som helst. Vi kan vara hur mycket politiskt höger eller vänster som helst. Det enda det kommer att åstadkomma med våra ursprungliga känslor av oskuld är att skapa övergivenhet och fientlighet.
Att sedan skylla förändringen vi går igenom på andra, och med hat, det är bara ett sätt att fly tillbaka. Det är inte andras fel att den världen har förändrats eller försvunnit ur sikte.
Det här drabbar oss alla och kallas för att växa upp.