Det är omöjligt att läsa en tidning, likgiltigt vilken och likgiltigt från vilken dag eller månad eller från vilket år, utan att på varje rad finna tecken på den mest skrämmande mänskliga perversitet och samtidigt det mest förvånande skryt om riktighet, godhet och barmhärtighet och det mest skamlösa försäkringar om utveckling och civilisation.
Varje tidning är från första till sista raden en kedja av ohyggligheter. Krig, förbrytelser, rov, våldtäkt, tortyr, de upphöjdas brott, nationer brott, den enskildes brott, en berusning i alla världens fasor.
Och det är denna avskyvärda aperitif som den civiliserade människan varje morgon tar till sin frukost. Allt i denna världen ångar av brott: tidningen, husväggen och det mänskliga anletet.
Jag förstår inte, att man med rena händer kan ta i en tidning utan att skaka av vämjelse.