about the cyclical economy

If our banks create access to money in a way that drives investors and entrepreneurs, and if this money is simultaneously invested outside the real demand in a market economy, then an economy has been created which is due to an artificial demand and to artificial price increases as a result of where this money is first put into the economy.
We thus get economic cycles that do not always depend on, or reflect, where the market economy pricing and demand are of their own power.
Instead, it will reflect where the banks think they can best serve their interests.
When reality then catches up with these bloated economic conditions, we get a recession with less money in circulation, but with the debt remaining that is the cost of the money that was created and driven the artificial economic upturn in the economy.
In this way, companies and individuals pay jointly for the banks’ speculation.

Banks should work with asset management and lend money. But why do they get to create money in that process?

Do our government really have to borrow money to spend?

Banks buy government securities by offering the reserves they already hold on accounts at the ”Riksgälden”. ”Riksgälden” then debit the banks deposits with government securities.
 
A sale of government bonds is something quite different from ”government loans”.

What we call ”borrowing” is more akin to a transfer of deposits from a transaction account to a savings account were banks get a better interest on their reserves.
When the arrangement expires the deposits is then brought back along with the interest rate or they are put up for a new period of time.

This is rightly considered as a good safety for the banks, because the state’s main asset is to create and give out new money when spending.
A government who owns its own currency cannot ”run out of money”. Which is more than evident if you are a member of the eurozone. Ask Greece, Finland , Portugal, Spain , Ireland what they have to give up not to run out.

Government securities are therefore nothing more than an interest-bearing savings account. They can always print new money. Or start issuing digital money.

Members of the eurozone like Finland, Greece, Portugal and Spain are being forced to give up valuable resources to not run out. Which is likely to put them into even more dependency to the currency issuer. Since these countrys are loosing their ability to be self sufficient and self-supporting, and to make decisions on their own resources.
They are tranfered to someone else to take advantage of.

Om att tvinga fram politiska förändringar

Ett scenario för att med finansiella medel ta kontrollen över demokratier.

Det här är också ganska precis tillvägagångssättet för hur skuldsättningen går till i eurozonen och orsaken till hur skuldsättningen i utvecklingsländerna har gått till historiskt.

Genom att låna i en annan valuta, eller att ersätta den egna valutan helt med någon annans(eller med digitala pengar från våra banker), tvingas länder att sälja ut och skuldsätta sig för att nya pengar ska tillföras ekonomierna av auktoriteten bakom valutan. Annars kommer inga nya pengar att utfärdas och nationen går omkull.
På det här sättet tvingas sedan länderna att undan för undan öka sitt beroende och skapa ytterligare förutsättningar för att kunna skuldsätta sig mer och mer.

Det är alltså en mall för att på ett ekonomiskt sätt kunna ta över en nation från dess befolkning.

Genom att tvinga dem att sälja ut sina tillgångar, dess råvaror och dess gemensamma statliga resurser och företag så tvingar man på detta sätt fram utförsäljningar och privatiseringar, för att ersätta den inhemska produktionen eller dom inhemska lokala företagen med globala företag, och på detta sätt ökar man också samtidigt behovet av att i fortsättningen kunna låna upp nya pengar att sätta in i ekonomin för att den ska tillföras nya betalningsmedel. Dom stora exportföretagen och deras ägare har en betydande roll i det här eftersom det är dom som uteslutande gynnas av detta förfarande.
Man tar helt enkelt kontrollen över en demokrati från dess folkvalda och från dess befolkning för att tvinga fram politiska förändringar som inte är i deras eget intresse och som dom kanske heller inte vill gå med på. Annars utfärdas inga nya pengar.

Vi ser samma scenario hända i Europa med Finland, Portugal, Grekland, Spanien, och Irland, som med länder tidigare i Afrika och Latinamerika.

Om en nation fortfarande äger och ger ut sin egen valuta är det här scenariot frivilligt och mycket självdestruktivt.

Neo-liberal myths constrain our understanding of poverty

Budget-makers need not cower before the bond-market vigilantes. In fact, they need not bother with bond markets at all.

1. A sovereign government is never revenue constrained because it is the monopoly issuer of the currency.

2. Tax revenue is not used to fund government spending. Governments tax for a number of reasons, which include creating a demand for its currency buy forcing the non-government sector to offer goods and services for sale in order to get access to that currency so that it can relinquish its tax obligations.

3. A sovereign government can always meet any of its liabilities which are denominated in its own currency.

4. A sovereign government does not have to issue debt in order to spend. In fact, governments just borrow back prior deficit spending. A government can always deficit spend without matching that net spending with debt-issi

5. A sovereign government is clearly able to spend freely to restore employment. It can always purchase any idle resources that are for sale in the currency that the government issues.

6. The government via its central bank sets the interest rate and can control interest rates along any segment of the maturity curve should it desire to do so. Bond markets do not have power over a sovereign government.

7. A corollary is that foreigners can never fund government spending. China investors do not issue the Swedish krona!

Read full article at Bill Mitchells Blog »

Bostadspriserna drivs upp av alla nya pengar som bankerna skapar

det är den verkliga ekonomin som behöver mer pengar inte den finansiella.

Så länge våra bostadsmarknader drivs av en kreditgivning där våra banker får skapa nya pengar som leder till att allt högre priser skapas på bostäder, så kommer människor att behöva en allt högre och högre skuldsättning för sitt boende. Och eftersom bolån utgör nästan 80 procent av hushållens skuld är en sådan kredittillväxt ohållbar.

Det är viktigt att komma ihåg att pengarna vi lånar inte kommer från andras insättningar. Det är nya pengar som bankerna tillåts skapa när dom ger ut lån.
Pengar i det nuvarande systemet är skuld, så det enda sättet som vi kan tillföra pengar till ekonomin och förse hushållen och företagen med nya pengar är om vi lånar dem från våra banker.
Våra banker skapar nya pengar på ett konto genom att helt enkelt använda en dator och ändra siffrorna på det kontot som ska ändras. Det är förvillande likt, men inte samma sak som att trycka nya pengar eftersom dom här pengarna skapas digitalt.

Till Artikel i SVD här »

Svenska systersiten till Positive Money, Positiva pengar » har skrivit mer om detta.

Statspapper är ett politiskt val och inte alls någon nödvändighet

Vår regering erbjuder att betala ränta på statspapper som ett instrument för banker, företag, hushåll och andra att tjäna ränta på kapitalförvaltning.
Detta är ett politiskt val och inte alls en nödvändighet.

Regeringen behöver inte sälja obligationer för att skaffa medel för sina utgifters skull.

Det är faktiskt så att vi/staten inte kan sälja några obligationer alls om vi inte först har spenderat in pengarna i ekonomin och skapat förutsättningarna för de reserver som bankerna behöver för att sedan kunna köpa obligationerna.

Försäljning av statsobligationer är något helt annat än upplåning

Banker köper statspapper genom att erbjuda de reserver de redan innehar på konton hos riksgälden. Riksgälden debiterar sedan uppköpen av bankernas insättningar och krediter med statspapper.

Det är därför en försäljning av statsobligationer är något helt annat än ”statliga lån”.

Det vi kallar ”upplåning” liknar mer en överföring av insättningar från ett transaktionskonto till ett sparkonto för att bankerna vill ha en bättre ränta på sina reserver.
När upplägget förfaller förs dom tillbaka igen tillsammans med räntan eller så läggs dom upp på en ny tid.

Det här anses med all rätt som en god säkerhet av bankerna eftersom statens främsta tillgång är att ge ut och skapa nya pengar.
Vår regering kan därför inte ”få slut på pengar”.

Statspapper är alltså i själva verket inget annat än ett räntebärande sparkonto.