Random syllables of sanity from my subterranean barometric life
Våra eventuella ”symtom” eller ”störningar” kan ju också vara ett uttryck för ett unikt inneboende något som gör uppror mot en inadekvat omgivning.
Det kan alltså vara vårt inres uttryckliga försök att värna om sin sanna natur.
Det värnar om sitt oberoende mot övergrepp och intrång.
Ett oberoende som också gäller för hur vi vill se på oss själva.
Vi kan därför anta att vi är något mer än bara en produkt av vårt arv och vår miljö, att vi är betydligt mer än bara ett offer för vår uppväxt.
Vi är så vana att anpassa oss till det i andra som dom vill tycka om hos sig själva när vi söker efter bekräftelse, vårt livs berättigande, ja själva vår existens mening, att när vi söker efter detta något i vårt inre så börjar det hos andra.
Vi letar efter vad av oss som vi kan hitta i andra, och hur det skiljer sig åt från vad vi vill vara.
Men det är ju inte vad vad som skiljer människor åt som gör oss till vad vi är.
Vad som är unikt i oss själva har förmodligen funnits med i oss ifrån allra första början.
Erfarenheten och våra uppfattningar påverkar varandra ömsesidigt.
Vi härleder inte bara våra föreställningar ur våra erfarenheter i enlighet med fantasin om empirism,
våra föreställningar formar ju också själva erfarenhetens natur.
– James Hillman
Så hur mycket av våra uppfattningar tillåter vi att bildas ur oss själva?
När vi sover kallar vi den inre aktiviteten för att drömma. När vi fokuserar på något och lyssnar på vårt inre kallar vi det tänka.
Om det bryter fram helt spontant i en aktivitet eller i en vaken vila kallar vi det fantasier.
Egentligen är allt detta bara olika grader av medveten närvaro för hur vi väljer att förhålla oss till vårt inre. För vi drömmer ju faktiskt hela tiden.
Aboriginal people practice deep listening, an almost spiritual skill, based on respect. ‘Dadirri’ is an Aboriginal word meaning ‘inner deep listening and quiet still awareness and waiting’.
This ability is a quality that allows everyone of us to make contact with a deep spring that lies within us. To connect with that spring requires that we achieve a state of quiet, still awareness.
There are no great hidden truths here, no ’secret knowledge’ hidden away.
It conveys a simple and unmistakable truth that the practice of dadirri makes the Aboriginals feel whole again. They cannot live good and useful lives unless they practice dadirri.
It is something like what we call contemplation. I just like to call it to listen.
What amazes me is how far we will go to justify our behavior to ourselves, just to preserve that sense of a self-perception.
Det kan skilja ganska mycket mellan en person och en annan intellektuellt, kunskapsmässigt och förmåga till att kunna dra slutsatser ur rationella argument istället för retoriska.
Men när det gäller vår karaktär är skillnaderna mycket mindre.
Det är med vår karaktär vi delar den allmänna opinionen med andra.
Hög blir låg och olikheter jämnas ut. Det är här den allmänna opinionen får sitt utlopp.
Vi drar i den allmänna opinionen retoriska slutsatser och agerar anonymt i skydd av flertalet för att rättfärdiga våra åsikter och våra handlingar.
Vår karaktär kommer på detta sätt att bli allmän egendom.
Jag får alltid intrycket av att media idag hamnat i en allt tydligare samexistens med partipolitiken och ekonomin hos våra största exportföretag.
Detta intryck förstärks ytterligare när nyhetskällan allt oftare består av enkla opinionsundersökningar där man driver populära åsikter i än den ena, än den andra politiska riktningen då opinionen också styr mediernas ekonomi.
Den statliga ekonomin kommer på det här sättet att beskrivas uteslutande ur våra globala exportföretags perspektiv utan förankring i makroekonomin som i sin tur styrs på ett fundamentalt sätt av hur vårt monetära system är beskaffat. Dessa företag har till skillnad mot staten inte någon rätt att ge ut några nya pengar och inte heller någon konstitutionell rättighet att styra över penningmängden.
Det går därför inte alls att ur nyhetskällornas uppblåsta kallprat och opinionsundersökningar dra några allmängiltiga slutsatser om de processer som styr den gemensamma ekonomin för de människor i vilkas intresse vår media tror sig föra sin talan.
Flertalet kommer på det här sättet att förlita sig på att en viss åsikt är den rätta åsikten. Och dom kommer att äga åsikter som då av nödvändighet följer ur ett visst allmänt accepterat åsiktssammanhang, utan att veta varifrån den ursprungligen kommer, eller på vilka antaganden den egentligen grundar sig.
Inte heller hur de i verkligheten relaterar till nationalekonomin.
Nyhetsförmedlingen befinner sig i en upprepning som inte längre ger en saklig återgivning till folk i allmänhet. Den kommer istället att spegla det politiska spelet, och våra globala exportföretags ekonomiska intressen i en symbios med gemensamma föreställningar om den verklighet man tror sig kunna beskriva inifrån denna.
Undantagen är få, och den uppenbara följden av det här är att man på detta sätt bara försöker stimulera våra känslor på en omedveten nivå så att vi ska reagera på ett av andra överlagt och förutbestämt sätt.
Våra medier och våra beslutsfattare hamnar på det här sättet bara i en sluten inbördes nytta av upprepat gemensamt innehåll.
Känslorna nyheter förmedlar fungerar i bästa fall som kortslutningar som förhindrar att vi gör genomtänkta och rationella överväganden när det gäller vår egen situation. Det är därför dom alltid syftar till att rasera våra rationella försvar så att vi fattar direkta beslut utan eftertanke och gärna under känslomässig osäkerhet.
Innehållet som nyhetsprodukten förser oss med försöker därför alltid stimulera våra känslor på en omedveten nivå så att vi ska reagera med automatiska beteendemönster, och kollektivt istället för individuellt.
Det är därför dom är så effektiva när människor är i kris, är osäkra, följer opinionsundersökningar, trender eller befinner sig i chock.
Vi går med på saker, tycker eller agerar på ett sätt vi inte skulle acceptera under andra förhållanden.
Att vi sedan har en benägenhet att vilja stå fast vid åsikter för att vinna erkännande från vår omgivning, och vara konsekventa trots att skälen till våra åsikter är tvivelaktiga, det är något man räknar med.
Omedvetet utsätter vi sedan både oss själva och andra för stora påfrestningar både personligt, ekonomiskt och politiskt hellre än att vi förändrar de övertygelser som är skapade åt oss mot dom som skapas av oss.
Så länge vår regering och riksdag inte kontrollerar penningmängden så påverkar den heller inte vårt välstånd eller vår sysselsättning i någon större utsträckning.
Ingen regering har någon finansiell kraft i sina beslut utan dess konstitutionella rätt att ge ut och styra hur våra pengar först ska användas.
Vi får vänja oss vid att våra banker, eftersom de tillåts kontrollera och ge ut nästan hela penningmängden, kommer att fortsätta finansiera sin egen likviditet och spekulera i en finansiell sektor som ökar 3 gånger snabbare än ekonomin i övrigt.
Så länge vi samtidigt också föreställer oss att det är dom globala exportföretagen och deras ekonomi i sig, som är mäklare av de pengar som finns tillgängliga för att användas i ekonomin, och att dom på ett indirekt sätt får styra en omvandling av självförsörjande lokala ekonomier till beroende konsumenter av globala försörjningskedjor, så skapar vi svåra förhållanden för de inhemska företagen, för den gemensamma inhemska ekonomin, och för människorna i dom glest befolkade områdena i vårt land.
Vi kommer därför fortsatt att ha en liten gemensam penningmängd, låga löner, låg konsumtion och långa köer på arbetsförmedlingarna. Vi kommer att fortsätta skylla detta på varandra, på våra olikheter, på idéer och politiska ideologier, och ingenting kommer därför att förändras.
Jag kan inte se främlingsfientlighet, flyktinghat, rasism eller någon form av fundamentalism, religiös eller politisk, på annat sätt än ett motstånd mot att upptäcka att världen måste vara en förändrad plats efter barndomen.
Den är en mycket större, rikare, djupare och mer komplicerad värld än vad den var i vår barndoms oskuldsfulla lyckorike.
Den världen kommer alltid att leva kvar inom oss. På gott och ont. Men vi måste tillåta oss att förändras. Vi kan välja att följa vilka dogmer, ideologier, -ismer eller religiösa åskådningar som helst. Vi kan vara hur mycket politiskt höger eller vänster som helst. Det enda det kommer att åstadkomma med våra ursprungliga känslor av oskuld är att skapa övergivenhet och fientlighet.
Att sedan skylla förändringen vi går igenom på andra, och med hat, det är bara ett sätt att fly tillbaka. Det är inte andras fel att den världen har förändrats eller försvunnit ur sikte.
Det här drabbar oss alla och kallas för att växa upp.
Since all our feelings are interior and matters to us individually. They should be observed.
If our feelings have impact, it means that there is a war going on inside us. Others may have set it off, but what is set off, is my own business only.
Anything that can burn inside me should burn. Only what is left fireproof is worth keeping in me.
If my feelings are hurt they are better off hurt because all affect is inside of me and they need to be understood as that, and dealt with in an inside way by myself only.
If it is to much for me, i need someone else’s help to hold it for me so that i can come to understand what it is. I really need to hole out for periods now and then.
It is the only way for me to find out what i am transferring over to others, and letting them carry on my behalf. I just dont feel good at all about others doing this for me.
I think its a learningprocess about reading life instead of books.
När vi som individer i flertal samtidigt kommer att reagera på samma sätt av osäkerhet eller mot de hot som skapats för oss, så kommer vi att reagera instinktivt och i skydd av den opinion som leder den.
Opinionen blir efter detta det nya beteendemönster som leder oss.
Den propaganda som styr opinionen är riktad mot den självbild som vi äger tillsammans och formger den med sitt eget syfte.
Genom att avsiktligt skräddarsy ett visst behov hos tanklösa informationskonsumenter med hjälp av ”nyheter”, genomför man en avsedd beteendeförändring med inflytandet det har över individernas självbild.
Våra handlingar kan sedan vara alltifrån storartade i sin mänsklighet, hederlighet och medkänsla till dom mest avskyvärda övergreppen och nedrigheterna.
Ett förhållande som i mycket får sin näring och energi av hur vi känner att vi vill bli uppfattade då vi står inför andra inom en viss gruppering.
Hur mycket av det egna beteendet som medvetet styrs av individen själv är alltid en öppen fråga.
If the only way to get endorsement and recognition from others is to adapt in ourselves to what others want us to appreciate in them. How are we going to appreciate and learn who we are with an ability like that?
What kind of personality do we create with a training such as this?
1. A sovereign government is never revenue constrained because it is the monopoly issuer of the currency.
2. Tax revenue is not used to fund government spending. Governments tax for a number of reasons, which include creating a demand for its currency buy forcing the non-government sector to offer goods and services for sale in order to get access to that currency so that it can relinquish its tax obligations.
3. A sovereign government can always meet any of its liabilities which are denominated in its own currency.
4. A sovereign government does not have to issue debt in order to spend. In fact, governments just borrow back prior deficit spending. A government can always deficit spend without matching that net spending with debt-issi
5. A sovereign government is clearly able to spend freely to restore employment. It can always purchase any idle resources that are for sale in the currency that the government issues.
6. The government via its central bank sets the interest rate and can control interest rates along any segment of the maturity curve should it desire to do so. Bond markets do not have power over a sovereign government.
7. A corollary is that foreigners can never fund government spending. China investors do not issue the Swedish krona!
Read full article at Bill Mitchells Blog »
”it is a world that has been pulled over your eyes to blind you from the truth.”
One can follow up on whatever religious view, dogmas, ideologies or -isms available at hand.
Or we can just give it all up and get shitfaced.
In the end, all this will do is to bring us back to our original state of innocence, rejection or hatred, and we will be back in the arms where we started off in the first place.
”There is a difference between knowing the path and walking the path.”
”Det hjälper inte att ha rörliga bildnyheter, bloggar och podcasts om intrycket är att de tillhör samma gamla etablissemang: politiker och medier i symbios. Som sådana där Mats Knutson-kommentarer i public service. Nöjd och uppblåst i stilig slips talar han om det politiska spelet medan verkligheten för länge sedan sprungit förbi honom; den är inte längre något spel, den är en tragedi.”
Särskilt påtagligt är detta när det gäller Nationalekonomi. Med väldigt få undantag har våra medier inte en aning om grundläggande fakta. Man berör dom inte ens. Det politiska spelet är viktigare än hur en makroekonomi verkligen fungerar.
Till Artikel i ETC »
Intressant grepp av Grenoble att ta bort all reklam i det offentliga rummet och ersätta hålen efter reklampelarna med träd. Och att majoriteten av invånarna är nöjda med att staden blivit vackrare än den varit tidigare.
Dom har fått tillbaka sin stad!
”First it was São Paulo, then Chennai. Then Grenoble, Tehran, Paris and now even New York have spawned movements to replace or ban outdoor advertising.”
Mer om detta hos The Guardian »
Jag försöker undervisa programledare i TV. Det får bli min uppgift. Jag ägnar mig åt att vara lärare.
– Hans Rosling, aktuellt 2015-09-07 »
”Pengarna (för flyktingmottagningen) tas inte från svenska budgetposter.
Det tar vi från fattiga människor i Afrika. 8 miljarder tas från planerade biståndsprojekt via dom internationella organisationerna.
Det är dom pengarna vi använder. Vi har inte rört den svenska budgeten.
Västra Götaland får mer av biståndspengarna än Mozambique får, och Mozambique är det land som får mest svenskt bistånd.
Ungefär en fjärdedel av biståndet används nu för flyktingmottagandet”.
– Hans Rosling
Man kan inte använda sig av media om man ska förstå världen.
– Hans Rosling
Det intressanta med Robert Cialdini´s utmärkta bok The Psychology of Persuasion är dess detaljstudie av vad som händer när vi omedvetet hamnar i de beteendemönster vi lärt oss att anpassa oss till genom att imitera när vi växer upp.
Han ger många exempel på den beroendeställning vi avsiktligt försätts i för att vi ska känna oss osäkra i olika situationer. Vilket gör att vi lätt faller offer för dess utnyttjande av människor, företag och politiska organisationer som vill att vi ska tycka och tänka på deras villkor genom att försöka utlösa våra automatiska beteendeen.
Vi tycker att vi lever i en demokrati. Eller tycker vi verkligen det?
När vi röstar, är vår åsikt verkligen vår egen?
Vad får oss att rösta på det vi röstar på egentligen?
Desinformation skapar osäkerhet. Kan vi lita på våra experter?
Vad är nyheter?
Vad vill vi veta egentligen?
Temat i boken är gruppsykologi och utgör en naturlig fortsättning på t.ex Gustave Le Bon´s The Crowd: A Study of the Popular Mind eller Edward Bernays Propaganda.
Den finns också på svenska. I översättningheter den: Påverkan
Kunskapen om problemen det innebär med att överlåta och privatisera penningmängden går långt tillbaka i tiden. Varför har vi gett bort vår konstitutionella rätt till penningmängden med ensamrätten att kunna skapa nya pengar, och samtidigt då också rätten att bestämma hur dom först ska användas?
Ändå var det precis vad som hände i Sverige den 21 november 1985. Ett beslut fattades då som bland annat innebar att bankerna fick låna ut obegränsat med pengar utan att Sveriges riksbank lade hinder i vägen. Ett beslut som gav bankerna och dess ägare kontrollen över den svenska penningmängden.
Så här sa t.ex Thomas Jefferson, USA´s tredje president.
”If the American people ever allow private banks to control the issue of their currency, first by inflation, then by deflation, the banks and corporations that will grow up around them will deprive the people of all property until their children wake up homeless on the continent their Fathers conquered…I believe that banking institutions are more dangerous to our liberties than standing armies… The issuing power should be taken from the banks and restored to the people, to whom it properly belongs.”
Istället för att ägna vår tid åt vad som skiljer människor åt och vilket ursprung vi har, borde vi lägga vår tid och energi att ändra på det finansiella system som är grunden till att problemen uppstår.
Där alla tänker lika, tänks det inte mycket av någon alls.
– Walter Lippman
När vi som individer i flertal samtidigt kommer att reagera på samma sätt av osäkerhet eller mot de hot som skapats för oss, så kommer vi att reagera instinktivt och i skydd av den opinion som leder den.
Opinionen blir efter detta det nya beteendemönster som leder oss.
Den propaganda som styr opinionen är riktad mot den självbild som vi äger tillsammans och formger den med sitt eget syfte.
Genom att avsiktligt skräddarsy ett visst behov hos tanklösa informationskonsumenter med hjälp av ”nyheter”, genomför man en avsedd beteendeförändring med inflytandet det har över individernas självbild.
Våra handlingar kan sedan vara alltifrån storartade i sin mänsklighet, hederlighet och medkänsla till dom mest avskyvärda övergreppen och nedrigheterna.
Ett förhållande som i mycket får sin näring och energi av hur vi känner att vi vill bli uppfattade då vi står inför andra inom en viss gruppering.
Hur mycket av det egna beteendet som medvetet styrs av individen själv är alltid en öppen fråga.
Genom att massmedia mestadels belyser triviala aspekter i sina artiklar och därigenom ignorerar viktiga fakta så blir den allmänna uppfattningen om händelser också triviala.
På det sättet blir också de objektiva analyser som ges av ”experter” i verkligheten bara ett eko av det som redan utgivits i form av färdigpackade pressmeddelanden.
Undanhållandet av information är ett sätt att med människors osäkerhet som medel styra och motivera ett visst förutbestämt behov.
Känslor fungerar som kortslutningar för rationella överväganden. Det är därför propaganda alltid försöker rasera våra rationella försvar för att vi istället ska fatta direkta beslut under tyngden av känslomässig osäkerhet.
Propagandan försöker alltid stimulera våra känslor på en omedveten nivå så att vi ska reagera med automatiska beteendemönster.
Det är därför den är så effektiv när människor är i kris, är osäkra eller befinner sig i chock.
Vi går med på saker vi inte skulle acceptera under andra förhållanden.
Att vi sedan har en benägenhet att vilja stå fast vid åsikter och vara konsekventa trots att skälen till dem är tvivelaktiga, är något man räknar med.
Omedvetet utsätter vi sedan både oss själva och andra för stora begränsningar både ekonomiskt och politiskt hellre än att vi förändrar de övertygelser som är skapade för oss, mot dom som skapats av oss.
Eftersom ”underskottet” är statens del av den utgivna penningmängden och ”statsskulden” är ekonomins samlade sparande på konton hos riksgälden, så är frågan egentligen varför vi ska gå med på saker vi inte vill gå med på bara för att det här används mot oss på ett vilseledande och hotfullt sätt.
Ska vi verkligen minska vår välfärd och begränsa vårt välstånd enbart på grund av en liten del av dom utgivna pengarna i penningmängden och innehavet på sparkonton?
Genom en begränsad penningmängd ökar värdet på pengarna. Detta bidrar till att värdet på pengarna ökar samtidigt som värdet på vinsterna ökar, och då ökar vinsten på den finansiella andelen av dom totala inkomsterna.
Inkomsten på arbete för gemensamma ändamål kommer på det här sättet att värderas mindre än finansiella inkomster.
Detta märks tydligast i synen på hur vi behandlar inkomstutjämningar som bland annat ska öka köpkraften för låg och medelinkomsttagare tillsammans med dom som tjänar minst eller har behov av stöd för att klara sig.
Stöd och bidrag är ett sätt för staten att sätta in pengar i ekonomin där dom behövs mest. Nya pengar spenderas ju direkt in i ekonomin.
Den inkomstförskjutning vi ser nu överför bara pengar från den privata sektorn till den finansiella genom att våra affärsbanker får skapa och kontrollera var huvuddelen av alla pengar först ska sättas in. Det är pengar som vi bättre skulle kunna använda för vår gemensamma nytta.
Varför ska våra företag och hushåll subventionera våra banker?
På det här sättet minskar vi samtidigt på viktig gemensam service till förmån för ökade finansiella inkomster. Inkomster som på ett iögonfallande sätt bara kommer att delas av en liten procent av befolkningen.
Opinionen är det sociala verktyget för att kunna skörda allmänhetens undermedvetna beteende och energi. Det åstadkoms genom att människor ställs inför en verklig situation som framkallar stark affekt.
Avsikten med detta är att vi i vårt laddade känslotillstånd ska överge vårt förnuft och dess rationella överväganden och fatta direkta beslut utan eftertanke.
Oavsett medium.
Som okritiska informationskonsumenter faller vi nu offer för skapandet av tillrättalagda åsikter och sanningar som skapats åt oss. Åsikter och omdömen som inte är ämnade för individuell prövning.
Det är på det här sättet som den allmänna opinionens övertygelser skapas i ett bestämt syfte.
Utan att den enskilde individen närmare reflekterar över detta, så styrs sedan våra tankevanor av att vi äger åsikter som förefaller oberoende av individen.
Våra åsikter kommer att styras av ett omdöme som verkar ha tillkommit av sig självt, och som fungerar i sig självt. Det verkar nästan som om vårt omdöme saknar anknytning till det personliga livet.
Vi formuleras av någon annan i en bestämd riktning och till en enhetlig opinion utan att vi vet om det.
Svenska folket befinner sig inte i någon slags desperat konkurrens med vår egen regering om att förvärva och spendera ur en begränsad eller ändlig mängd svenska kronor.
Det är en hushållsekonomisk tanke som inte har något med nationalekonomi att göra. Hushållen skapar inte och ger ut sina egna pengar.
Det är tvärtom så att vi befinner oss i den positionen att vi själva genom staten kan utfärda och spendera nya kronor efter behov, för att kunna köpa varor eller tjänster från medborgarna och företagen i den privata sektorn, alltså varor och tjänster som vi vill ska komma alla tillgodo.
På det här sättet skapas sedan både våra tillgångar och vårt sparande av pengar genom statligt spenderande i den gemensamma ekonomin så länge som det är i nivå med faktiska och hållbara resurser, t.ex i outnyttjad arbetskraft, outnyttjat material eller av outnyttjad produktion och teknik. Nya pengar tillförs till penningmängden.
Överskottsmålet blir i det här sammanhanget rent vansinne eftersom den totala mängden verkliga pengar är alldeles för liten.
Varför minska den ytterligare?
Det finns en direkt relation mellan vårt budgetunderskott och mängden pengar riksbanken ger ut.
Underskottet == mängden av riksbanken utgivna pengar.
Budgetunderskottet är faktiskt måttet på hur mycket pengar staten gett ut i den privata sektorn. Alltså för våra företag och hushåll.
För närvarande är detta ca 4% av den totala penningmängden.
Resten av penningmängden är pengar som våra banker ger ut när dom utfärdar lån, och är alltså till skillnad mot statligt utgivna pengar skapade genom skuld.
Med 96% av penningmängden är det inte konstigt att våra banker tar på sig större risker än dom har pengar att spekulera för eftersom staten alltid garanterar konverteringen av ”bankpengar” till verkliga pengar på begäran.
Nackdelen med detta är att mycket lite av dom här pengarna till slut hamnar i den verkliga ekonomin som tillgängliga betalningsmedel för varor och tjänster.
Våra banker ska tjäna pengar på kapitalförvaltning, men varför har dom tillåtits skapa pengar för att själva kunna spekulera på den?
På grund av detta har vi istället större anledning att tro att vi konkurrerar med våra banker om mängden pengar vi har tillgängliga i hela ekonomin för handeln med varor och tjänster än vi har att att tro på detta när det gäller staten och vår regering.
Då vi använder genvägar till kunskap med våra attityder i form av politik och i våra ideologier, kan det ibland faktiskt bara verka försvårande för våra möjligheter att klart kunna se och uppfatta hur sammanhangen och förutsättningarna ser ut i den gemensamma ekonomin.
Det handlar om vårt välstånd. Inte vilken åsikt klär oss bäst.
Det är helt felaktigt att jämföra vår nationalekonomi med hushållens ekonomi.
En sådan tanke har ingen tillämpning på dagens verklighet med fiat valuta.
Att prata om finansiering ”krona för krona” är faktiskt rent nonsens, och att använda denna analogi är att lura människor att gå med på saker som dom inte vill göra.
En stat som utfärdar sin egen valuta är inte som ett hushåll eller ett företag.
Opinionsbildning och propaganda riktar sig alltid mot våra försvar av rationella argument för att få opinionen att bli känslomässig och oövertänkt.
Det är i det tillståndet som den allmänna opinionen har lättast att fatta förhastade och irrationella beslut som gör att den blir lättast att styra.
Avsikten är alltid att framkalla likformighet i tanke och handling.
Propaganda är det huvudsakliga verktyget när den allmänna opinionen ska administreras och likriktas.
Politiska partier, våra företag och banker skyddar sig mot demokratin med hjälp av åsikter som skapas av propaganda, samtidigt som vi genom vårt ouppmärksamma konsumtionsbeteende av information bibehåller vår fogliga lycka.
Det här är ett sätt som gör att det går att kontrollera hur den allmänna opinionen ska tänka.
Opinioner är laddade budskap som tillverkats åt oss av någon eller några som använder våra medier för att kommunicera en förutbestämd övertygelse i vårt sätt att reagera på dem.
Avsikten är att producera en emotionell snarare än en rationell respons.
På det här sättet är det lättast att äga vad vi tycker om något när vi konsumerar informationen från vår omgivning.
När vi talar om en opinion menar vi oftast och utan eftertanke en mental attityd.
En inställning där det har ganska liten betydelse i vilka antaganden som opinionens attityd har sin grund.
Styrkan i attityden som driver opinionen är heller inte proportionell mot styrkan i de antaganden den vilar på.
Kanske upplever vi detta starkast när vi kategoriserar och skapar syndabockar för att sedan gemensamt äga en viss allmän inställning hellre än att vi uppmärksammar personliga hänsyn och respekterar villkoren för den enskilde.
Det är helt naturligt att vi alltid frågar oss av vilken anledning vem eller vilka vill kunna äga vad vi tycker om något när vi konsumerar informationen från vår omgivning.
Det rätta budgetunderskottet är det som tar oss dit vi vill vara i förhållande till ekonomins output och sysselsättningen.
På samma sätt gäller detta också storleken på staten och vad vi vill att den ska tillhandahålla.
Det har ingenting alls att göra med själva storleken på budgetunderskottet.
När våra affärsbanker får skapa merparten av våra pengar gör räntan att det aldrig kommer att finnas tillräckligt med pengar i omlopp för at betala skulden för pengarna.
Någon måste per definition alltid bli utan pengar.
När merparten av våra pengar är svenska fiat pengar utfärdade av staten, tar skatten pengar ur omlopp och skapar utrymme för staten att spendera in mer pengar för oss att handla varor och tjänster för, samtidigt som inflationen hålls under kontoll.
Så länge det inte råder full sysselsättning och att det inte heller under dom omständigheterna skapas mer pengar än det finns varor och tjänster att handla för, finns det ingen gräns för hur mycket pengar staten kan spendera in i ekonomin.
Staten spenderar pengarna för att köpa tjänster vi alla behöver. Skola, försvar, sjukvård, pensioner m.m.
Ett intressant dilemma med pensionerna är inte att våra pensionärer blir fler, utan att att det måste produceras tillräckligt med resurser i form av varor och tjänster i ekonomin för dom att spendera pengarna på.
Traditionellt sett betyder inflation att Riksbanken försöker jämföra penningmängden mot utbudet av varor och tjänster i ekonomin.
Men alla nya pengar som skapas får ju sitt värde av de pengar som redan finns i omlopp.
Betydelsefullt är att värdet på alla pengar styrs av hur mycket pengar det redan finns, och sedan hur mycket det finns mot ett visst utbud. Godtyckligt vilket.
Men det verkligt avgörande ligger i var alla nya pengar sätts in i den gemensamma ekonomin, och hur dom skapas.
För det är ju tillgången till pengar som styr efterfrågan.
4% av den totala penningmängden ges ut av riksbanken i form av sedlar och mynt.
96% av den totala mängden pengar skapas digitalt av våra banker genom lån.
Alltså genom skuld.
Om vi slutar betala för våra existerande pengar genom att sluta låna nya minskar tillgången på pengar och vår förmåga att ha en efterfrågan. Men Kostnaden för alla nya pengar kommer att kvarstå i vår samlade skuld.
Många tror att vi måste betala för detta med vår välfärd.
Det behöver inte vara så.
Varför ska vi betala för tillkomsten av nya pengar när vi kan skapa dom själva och sätta in dom direkt i samhällsekonomin där dom bäst behövs, utan skuld?
Och tvärtom mot vad en del verkar föreställa sig, så spelar det heller ingen roll för tillgången på pengar om vi ändrar våra immigrationsregler.
Genom detta grepp skapas inga nya pengar.
”Now” is definitely now. We try to experience what is available there, on the spot.
There’s no point in thinking that a past did exist that we could have now.
This is ”Now”.
This very moment.
Nothing mystical, just ”Now”. Very simple and straightforward.
From that ”now-ness” however, always arises a sense of intelligence,
that you are constantly interacting with the reality, one by one, spot by spot, constantly.
We actually experience fantastic precision, always.
But we are threatened by the ”Now”, so we jump to the past or to the future.
And that is not trusting the ”now-ness” properly.
That ”Now” that is actually experienced possesses a lot of powerful things.
It is so powerful that we can’t face it therefore we have to borrow from the past and invite the future all the time.
— Quote from an adult person —
Om våra banker skapar tillgången på pengar på ett sätt som driver investerare och entreprenörer, och om dessa pengar samtidigt sätts in utanför den verkliga efterfrågan i en marknadsekonomi, då har man skapat en ekonomisk konjunktur som beror på en konstgjord efterfrågan och på konstgjorda prisstegringar som följer av var dessa pengar först sätts in i samhällsekonomin.
Vi får alltså konjunkturer som inte alltid beror på, eller återger var den marknadsekonomiska prissättningen och efterfrågan är av sin egen kraft.
Den kommer istället att återge var bankerna anser att dom kan tjäna sina intressen bäst.
När verkligheten sedan hinner ikapp dessa uppblåsta konjunkturer så får vi en recession med mindre pengar i omlopp, men med skulden kvar som är kostnaden för pengarna som skapades och drev den konstgjorda konjunkturuppgången i ekonomin.
På det här sättet betalar företag och privatpersoner gemensamt för bankernas spekulation.
Banker ska syssla med kapitalförvaltning och låna ut pengar.
Men varför får dom skapa pengar i den processen?
Borde inte vår regering istället ta tillvara vår konstitutionella rätt att skapa pengar.
Det finns en mycket verklig begränsning i hur mycket vi kan använda eller äta. Högre levnadsstandarder och högre löner till trots, vi kan inte äta mer än vi kan äta. Bruka mer än vi kan bruka.
Vanligtvis tänker vi BNP i termer av tillväxt. Av maximerad tillväxt.
Med då räknas till detta även sådant som vi vanligtvis inte tänker oss som tillväxt. Miljöförstöring, sjukdomar, krig, brott, övergrepp, svält, hat, skilsmässor och så vidare. Allt sådant som vi inte först vill tänka på som BNP.
Vi borde börja räkna BNP och tillväxt som en optimering av våra resurser och vår livskvalitet istället för en maximering. Tillväxt i form av kvalitet istället för kvantitet. Det är alldeles uppenbart att Om vi räknar BNP på vårt nuvarande sätt och i vårt nuvarande finansiella system så har vi nått gränserna för vad som är hållbart och inte.
Våra privata banker skapar pengar och skulder ur tomma intet medan resten av oss tillintetgör varandra och ödelägger planeten för att återbetala dem.
Integritet är något som förvärvas genom erfarenhet. Man kan säga att integritet är att ha en förmåga att se var man själv slutar och andra börjar. Det innebär kanske framför allt att ha förmågan att kunna befinna sig mitt emellan dessa två ytterligheter. Att inte vara för individuell och inte vara för kollektiv. Är man för kollektiv så hemfaller man åt opinionens trivialiseringar av det individuella i ansvaret, och det enskilda i förnuftet och moralen hamnar på undantag. Valet blir då den individuella enigheten i flertal. Man söker skillnader och olikheter som tecken på det individuella inom kollektivet, inte i den personliga erfarenheten av det enskilda och unika.
(-ismer av olika slag är ett tydligt exempel på detta.)
Här finns likheter med neurosen som kan sägas innebära individens konflikt med sig själv, och psykosen som är oförmågan att göra skillnad mellan sig själv och andra.
Skiljelinjen är skör och märks tydligt i t.ex media och inom politiken. Masspsykosen finns i opinionen. Det levereras färdiga kollektiva åsikter och slutsatser som inte är ägnade att övervägas individuellt och i sak. Och den individuella konflikten här blir om man är överens med opinionen eller inte. Vilka är argumententen? Är dom representativa? Förefaller dom vara trovärdiga, eller är dom vilseledande? Har det givits alternativ? Vad är ansvaret?
Resonemangen blir i huvudsak kategoriska och kommer att sakna nyans. Och preferenser kommer då att bestämma, inte vilka antaganden som görs och om dom är giltiga i sammanhanget eller inte. Dom är nu i huvudsak bestämda på förhand. Den individuella integriteten lämnas därhän för det storslagna i opinionen och för dess kollektiva verkan.